Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bergsvetenskap
Om granulometrisk karakterisering av sediment och
sedimentära bergarter.
Av fil. dr TOR H. HAGERMAN.
(Forts. fr. sid. 63.)
Bestämning av sorteringstypen.
I ett generalprov om några hundra korn uppmätes
kornprojektionernas maximala utsträckning, vilken
storhet i det allra närmaste kan betraktas som
respektive korns största parameter, förutsatt att kornet
vilar fritt på en av sina flata sidor mot objektglaset.
Observationerna grupperas efter sina siffervärden i
en aritmetisk serie, relativa vanligheten beräknas i
promill på totala antalet bestämningar och
frekvenskurvan uppritas på sätt som framgår av fig. 2.
Beträffande projektionssättet är det tydligt att många
skäl tala för användandet av geometrisk skala om
man önskar återföra storleksdifferenserna på
ström-hastighetsvariationerna. Först för korn större än
1,6 mm är denna differens proportionell mot
kvadrat-roten ur korndiametrarna, medan för mindre korn,
och intill 0,2 mm, skalkvoten blir en obestämd
variabel. Å andra sidan finnes tyvärr inga lämpliga
instrument för att hålla mätningens
noggrannhetsgrad i överensstämmelse med en geometrisk skala,
varför densamma istället hålles konstant för de olika
kornklasserna och tillräckligt tilltagen även för det
finare föreliggande materialets bestämning.
Projicerar man ett sådant mätningsresultat efter en
geometrisk skala, med t. e. kvoten \J 2, blir hela
resultatet att fluktuationerna för det grövre
materialet utjämnas. Dessa fluktuationer kunna
visserligen vara oväsentliga och det möter då intet hinder
att bortse från desamma, men hava de något att
betyda är naturligtvis förfaringssättet förkastligt. Ur
statistisk synpunkt finnes dock en invändning mot
en efter aritmetisk princip företagen mätning, som är
mer betydelsefull. De större kornen inkräkta
nämligen på de små genom sitt större utrymmesbehov i
ÖfiS ÖJÖ 0,15 mm
Fig. 2. Relativa vanligheten (n/oo) av kvartskornens
snittdiametrar i en marin sandsten. Kurvorna a och b representera
var och en statistisk genommätning av olika delar i skiktningen.
den undersökta mängden. Detta är märkbart på
resultatet särskilt om ett mycket dåligt sorterat
material föreligger till undersökning genom att kurvan
visar "tillfällighetssymptom"’ för de grova
korn-klasserna. Som emellertid mest välsorterat material
hitintills varit objekt för denna undersökningsmetod
har jag nöjt mig med att mäta så stor
materialmängd att ifrågavarande olägenhet någorlunda
avhjälpes. Vid dåligt sorterat material kan en
geometrisk projicering användas, som då uttryckligen
bör angivas. Riktigare vore emellertid att vid
mätningen giva företräde åt varje kornklass
proportionellt med t. e. kuben på dess diameter För
dige-rerbart material där deras relativbredd utan
svårighet kan bestämmas (se nedan) är dock denna senare
bestämningsform så absolut överlägsen att densamma
i stället bör komma till användning. De gjorda
betraktelserna lia även för dessa bestämningar sin
till-lämpning.
Som jag tidigare påvisat1 är det möjligt att även
i slipprov genom mätning av kvartskornens maximala
snittutsträckning erhålla en sorteringskurva som
genom en sannolikhetskalkyl kan återföras på
sor-teringskurvan över kornens maximala parametrar.
Metoden baserar sig på att kornen hava en
godtycklig orientering i bergarten, vilket i allmänhet synes
vara fallet. Dock är det lämpligt att utföra
mätningarna i tvenne snitt, skurna vardera någorlunda
vinkelrätt mot varandra och bägge tagna vinkelrätt
mot skiktplanet. Skiktplanets läge bör om möjligt
även markeras på slipprovet. Man har här möjlighet
att statistiskt undersöka ett endast några millimeter
tjockt skikt innehållande i högsta grad samfallande
korn. I följd därav har jag kunnat belysa -den
rytmiska växellagringens natur hos svagt markerad
men frekvent återkommande sådan. Fig. 2 är ett
exempel bland ett tiotal helt överensstämmande
resultat, som jag erhållit vid mätningar i en grovbankig
finkornig marin sandsten. Kurvan a representerar
ett synfält med 2 mm diameter inom den grövre
antipoden. Kurvan b återigen visar oss resultatet
från den finare antipoden. Avståndet mellan
observationsytorna äro knappt 1 cm. För att bättre kunna
jämföra dessa bägge kurvor har jag i fig. 3 förskjutit
abskissan för den ena kurvan motsvarande ett värde
av 0,oi mm. Det framgår då att det inbördes läget
av maxima och flexurer bibehålles. Detta visar oss
att redan i sorteringskurvan, utförd på rätt sätt ha
vi en kvalificerad karakteristik på sedimentet.
Beträffande dessa sorteringskurvors laterala konstans i
ett regionalt sediment ha de endast blivit kontrolle-
1 Hagerman, T. H. (1924), Ob. cit., pag. 11. Helt nyligen
har i U. S. A. en fullkomlig analog utredning presenterats:
Krumbein, W. C., Thin-sections mechanical analysis of
in-durated sediments. Journ. of Geology, 1935. Arbetet
uppvisar flera identiska detaljer (t. e. empiriska
undersökningar över blyhagel inbäddade i gips), så det är svårt att
tro, att Krumbein ej haft kännedom om mitt 11 år tidigare
publicerade arbete.
14 nov. 1936
73
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
