Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
ett livligt forskningsarbete, synes till exempel stå i
samband med syrets förekomstsätt.
Syret är emellertid icke en beståndsdel, som man
under alla förhållanden söker nedbringa i stålet. Vid
tappning av s. k. otätat stål är det t. e. nödvändigt
att det smälta stålet håller en tillräckligt hög
syrehalt för att gasavgivningen vid stålets stelnande skall
förlöpa tillfredsställande. Påpekas bör kanske också
det förmånliga inflytande, som den höga slagghalten,
dvs. också syrehalten, har i välljärn, såsom
lanca-shire- och puddeljärn.
Kvävet har ofta tidigare varit i förgrunden under
diskussionen av kvalitetsfrågor. Man bör emellertid
icke betrakta kvävet som någon generellt skadlig
beståndsdel. Dess kanske mest framträdande egenskap
är att det ökar stålets hårdhet, vilket kan vara
olägligt vid mjukare kvaliteter. Under senare år har
kvävet också ställts i samband med stålets åldring.
Vätets betydelse har det varit svårt att få ett
säkert grepp om. Det sammanhänger i första hand
med svårigheten att utföra tillförlitliga
vätebestämningar och vidare med den förändring stålets vätehalt
lätt kan undergå på grund av vätets stora
diffusionshastighet i metaller. Vätet som kvalitetsfaktor har
numera vunnit starkt beaktande. Det kan bl. a,
förorsaka blåsbildning i göt och ett flertal
forskningsresultat tyda på, att det befordrar bildningen av s. k.
flakes i stålet.
Det är naturligtvis icke uteslutet och t. o. m.
sannolikt, att stålbadet normalt eller tillfälligt innehåller
vissa ämnen i små halter, som hittills icke varit
föremål för närmare undersökning. I tackjärnet
kunna finnas sådana ämnen, härstammande från
vid framställningen använda malmer och bränslen.
Jag skall belysa denna möjlighet genom att återge
en av Frank1 utförd sammanställning av analyser på
aska från olika stenkolssorter. Tab. I.
Av de i tab. II upptagna värmevärdena
framgår, att flera av dessa ämnen t. e. tenn, germanium
och gallium kunna förekomma i icke obetydliga
halter i kokstackjärn (maximalt ca 10 % av i tabellen
angivna halter), och det är icke omöjligt, att de till
en viss del kunna stanna kvar i det färdiga stålet.
Det må emellertid framhållas, att man icke utan
vidare får antaga, att de ha något inflytande, och ännu
mindre vet man om ett eventuellt inflytande, är
förmånligt eller skadligt. En allvarlig osäkerhetsfaktor
utgöra de emellertid ännu så länge.
Träkolstackjär-net ligger här avgjort gynnsammare till, då träkolens
askhalt är så liten, att knappast någon på
stålkvaliteten influerande halt av sådana ämnen kan
härstamma därifrån.
Även från malmerna kan man naturligtvis befara
vissa föroreningar av hittills icke undersökta ämnen,
vilka kunna stödja de gamla, ännu obestyrkta
iakttagelserna, att vissa malmer ge ett bättre stål än
andra. Dessutom kan vid omsmältning av skrot av
obekant ursprung naturligtvis inträffa, att vissa
ämnen tillföras stålet, vilkas inflytande undandrar sig
vår kontroll.
Då jag nu inskränker mig till att behandla ämnena
syre, väte och kväve i den följande framställningen,
är det icke därför, att jag sätter likhetstecken
mellan kvaliteten hos det smälta stålet och halten av
Tab. I. Medel- och maximihalter av olika ämnen i
ett antal tyska och engelska stenkolsaskor}
Medelvärde Maximivärde
% %
Beryllium ....................................................0,03 0,i
Bor ................................................................— 0,3
Scandium ....................................................0,oo« 0,o t
Kobolt ..........................................................0,03 0,15
Nickel ..........................................................— 0,s
Zink ..............................................................— 1,0
Gallium ........................................................0,oi 0,04
Germanium ................................................0,os 1,1
Arsenik ........................................................-— l,i
Yttrium ........................................................0,oi 0,os
Molybden ....................................................0,02 0,05
Tenn ............................................................O,02 0,or.
Bly ................................................................— 0,i
Aska frän Northumberlandkol. (The Fuel Research
Station Laboratory.)
Procent i
askan
Bor sy ra, B203 ............................... 1,0
Kromoxid, Cr203 ............................ 0,05
Koboltoxid, CoO ............................. 0,1—0,2
Galliumoxid, Gai>03 .......................... 0,or>
Germaniumoxid, GeOo ....................... 1,6
Tenndioxid, Sn02 ........................... 0,05
Molybdensyra, Mo03 ......................... 0,os
Berylliumoxid, BeO .......................... 0,oi
Yttriumoxid, Y203 ........................... 0,1—0,oi
Tab. II. Bildningsvärmen för oxider av olika
grundämnen.
Be + \ 02 —>- BeO 135 900 ± 900
4 B (amorft) + l- O-, -v J B, Oa 93 000
| Ga + i 02 ->-;- Ga2 Oa 85 200
pnterpole-
| G e + J Q, - i Ge02 85 000 JJ*
1värde
i Sn + i. 02 —> SnO« 68 000
i Si + £ 02 —+1 SiOj 102 000
Mn + { 02 ->MnO 93 500
Fe + -|- 02 -> FeO 64 600
dessa ämnen, utan därför att de äro de enda ämnen
förutom de sedan gammalt följda järnledsagarna, om
vilka man vet, att de kunna influera på kolstålets
egenskaper. Så länge man icke konstaterat, att även
andra hittills icke undersökta ämnen ha inflytande,
gör man kanske klokast i att icke överskatta
betydelsen av en sådan hypotetisk faktor, även om många
tecken tyda på att den finnes. Att tillskriva andra
faktorer än den kemiska analysen betydelse för det
smälta stålets kvalitet, dvs. möjligheten att därav
erhålla ett stål med goda egenskaper, är självfallet
icke berättigat, ehuru detta måhända bör påpekas.
Härvid bortser jag från de i stålet uppslammade
slaggpartiklarna, som naturligtvis kunna lia
inflytande.
Jag skall nu övergå till ett studium av syrets
förhållande under de olika färskningsprocesserna.
Syrets förhållande.
Stålbadets syrehalt under olika förhållanden har
varit mycket osäkert känd, då många felkällor
funnits både vid provtagningen och provets analys. Jag
skall icke här gå in på dessa frågor, utan endast
nämna, att det finnes skäl antaga, att de syrehalter,
som erhållas enligt Metallografiska Institutets nuva-
1 Teknisk tidskr. Kemi, 1934, sid. 25.
i Fritz Frank, Teknisk tidskr. Kemi, 1934, sid. 25.
78
11 aprii. 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
