Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. Jan. 1936 - Nollpunktsjordning vid högspänningsnät, av G. Löfgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
Som botemedel härför finnes emellertid diverse
anordningar (se fig. 3).
AEG rekommenderar användandet av
utjämnings-drossel, sugtransformator eller sugspole. Fördelen
med dessa anordningar är givetvis, att de arbeta
oberoende av om jordfel förefinnes å endera eller å båda
näten samtidigt. RWE använder sugtransformator
för sina 220 och 110 kV system med gott resultat.
De sakna däremot anordningar för selektiv
urkoppling av eventuella jordfel, endast signal erhålles.
Förbindelsen mellan nollpunkterna på de båda
systemen synes mig dock vara mindre önskvärd, helst som
resonansspänningarna kunna avlägsnas på samma
enkla sätt som ovan angivits, genom
nollpunktsmotstånd. Ett lämpligt dimensionerat sådant gör
samma nytta och tjänstgör ju dessutom för
åstadkommande av den wattkomposant i disymmetriströmmen, som
erfordras för jordfelsutlösningen. För ovan angivna
fall vid Krångedes 77 kV-nät begränsade ett
parallellmotstånd om 3 000 ohm nollpunktens
spänningshöjning vid jordfel på 220 kV-systemet till ca 800
voit (fig. 2).
AEG anser däremot, att anordningen med ett
ständigt anslutet motstånd är sämre än de av dem
använda metoderna, enär ljusbågens restström blir
onödigt förstorad i första ögonblicken, vilket enligt
deras åsikt skulle kunna medföra större materiella
skador. Enär Vattenfallsstyrelsen sedan många år
tillbaka använt systemet, enligt vad mig är bekant med
gott resultat, torde farhågorna vara överdrivna. Det
må härtill anmärkas, att om erfarenheterna skulle så
småningom visa att tvärkompensering ger bättre
resultat, kan sådan givetvis insättas utan större
ändringar i befintliga anordningar, motståndet
erfordras i alla händelser. Endast i frågor om
automatiken för motståndets ur- och återinkoppling behöver
en ändring ske. En ytterligare fördel med det
normalt inkopplade motståndet är att
överspännings-vågor, som kunna uppträda vid linbrott på ett med
nollpunktsdrossel kompenserat nät, förhindras att
antaga farliga värden. Genom den kapacitiva
osymmetri, som uppstår vid linbrottet, erhålles nämligen
i annat fall en avsevärd spänningshöjning till jord
av hela systemet. När linan träffar marken erhålles
urladdningsvågor, åtföljda av oscillationer, vilka
kunna verka ytterligare förstörande på systemet.
Ovan angivna fall finnes närmare behandlat i
Vattenfallsstyrelsens tekn. meddelanden E 6, i en uppsats
därstädes av dr Lundholm.
Beträffande urkoppling av med jordfel behäftade
anläggningsdelar på nät med nollpunktsdrossel, har
man i Tyskland hittills nöjt sig med att erhålla
signal och indikering av jordfelet och därvid
tillsvidare låtit den felaktiga linjen vara inkopplad. RWE
har exempelvis nollpunktsdrosslarna utförda för
kontinuerlig drift vid forcerad kylning. Jag har haft
tillfälle att ingående få diskutera just denna fråga
om fortsatt drift vid jordfel på kompenserade nät
med AEG:s ingenjörer, men de hade sig ej bekant
att svårigheter med störningar på telefon- eller
telegraflinjer uppstått därigenom. Samma system synes
hava tillämpats vid schweiziska anläggningar.
Selektiv jordfelsutlösning synes hava varit relativt
litet använt även därstädes, ty så sent som i jan.
månad i år blev jag vid besök vid en schweizisk firma
visad ett wattmeterrelä, avsett för jordfelsutlösning,
Fig. 3. Tvilrkompensation med utjämningsdrossel, med
sugtransformator och med sugspole.
vilket relä skulle vara en stor nyhet inom området.
Reläet bestod i princip av en vanlig 1-fas
kWh-mätare, spärrad medelst en inställbar fjäder. Att
wattmeterreläer sedan mer än 10 år tillbaka
användas för jordutlösning här i Sverige var för dem okänt.
Det är mig ej bekant i vad mån telefonledningarna
äro annorlunda anordnade än våra här i Sverige, men
de äro säkerligen ej bättre. Var och en torde inse
betydelsen av att de stora huvudlinjerna vid
eventuella jordfel kunna hållas i drift, till dess
reservkraft i erforderlig grad hunnit insättas. Under denna
tid skulle även en del patrulleringsarbete hinna
utföras, varigenom avbrottstiden kunde nedskäras.
Bestämning av felets ungefärliga läge kunde ske genom
kortvarig inkoppling av spolens parallellmotstånd,
därest detta ej från början legat i parallell med
spolen. Det borde fördenskull vara av intresse att i
den följande diskussionen få del av Telegrafverkets,
Elektriska inspektionens och Vattenfallsstyrelsens
erfarenheter angående förhållandena vid drift av
med nollpunktsdrossel utrustade linjer med
kvarstående enkelt jordfel. Störningarnas amplitud kan
givetvis begränsas genom uppdelning av
nollpunkts-drosseln i flera mindre sådana, men detta blir
givetvis dyrbarare än om tämligen stora enheter
användas. Ur kostnadssynpunkt borde helst endast en
enda finnas för hela nätet.
I detta sammanhang må även omnämnas Siemens
"Löschtransformator", vilken dock här i Sverige,
säkerligen på grund av det höga anskaffningspriset,
ej erhållit någon större användning.
"Löschtransformatorn" består som bekant i
princip av en Y/A kopplad transformator med öppen
A-lindning och uttagen direktjordad nollpunkt på
högspänningssidan. I den öppna A-lindningen
inkopplas en regleringsdrossel för avstämning av nätets
kapacitet till jord. "Löschtransformatorns" stora
fördel är att den avlastar de normala
transformatorerna från jordslutningsströmmen, så att deras
belastningsförmåga därigenom ej nedsattes, som fallet
blir vid användning av nollpunktsdrossel. Den kan
dessutom uppställas var som helst i nätet, man är ej
bunden till transformatorstationerna.
Betr. reläanordningarna för jordfelsutlösningen
hava dessa redan förut delvis berörts.
Vid direktjordad nollpunkt erfordras vanligen
inga särskilda jordfelsreläer. Skulle sådana dock
vara erforderliga, t. e. genom att nätet tidvis matas
4 jan. 1936
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
