Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. Jan. 1936 - Nollpunktsjordning vid högspänningsnät, av G. Löfgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
JÖ 12 3 4-56
Fig. 4. Järnstolpens spänning till jord.
med liten mask ineffekt, kunna vanliga strömreläer
inkopplas i strömtransformatorernas
disymmetri-krets.
Om nollpunkten är helt isolerad eller jordad över
spänningstransformator, bliva svårigheterna genast
större och ställa ofta stora krav på reläernas
känslighet. vilket vanligen medför andra olägenheter.
Äro de utgående linjerna av likartad längd, kunna
vanliga disymmetriströmreläer användas, men äro de
avsevärt olika måste rewattreläer användas.
Enklast blir jordfelsutlösningen vid jordning över
ohmska motstånd eller sådana i kombination med
nollpunktsdrossel, där full selektivitet alltid kan
erhållas genom kombination av wattmeter- och
noll-punktsreläer.
Under de år som gått, sedan de första
nollpunkts-drosslarna togos i drift, har erfarenheten visat, att
det är mindre farligt att beröra en fas i ett med
nollpunktsdrossel kompenserat system än vid andra
utföranden. Härvid måste naturligtvis förutsättas, att
spolen ej är försedd med ständigt inkopplat
parallellmotstånd.
Detta sammanhänger givetvis med spolens
egenskaper att
1) begränsa jordslutningsströmmen,
2) åstadkomma en långsam stegring av spänningen
på den sjuka fasen, varigenom återtändningen
försvåras.
Om ett jordfel inträder t. e. på en linjeisolator,
blir spänningen på stolpen — restströnimen X
jord-ningsmotståndet. För Krångedelinjen har på sin tid
utförts en beräkning av jordningsmotståndets
inverkan dels på ljusbågsströmnien, dels på spänningen å
stolpen, varvid förutsatts, att linjen saknar
jordlina (fig. 4 och 5) Av kurvorna framgår, att vid
exakt avstämning och förlustfri spole blir
spänningen på den felaktiga fasen — 0 och inom vissa
gränser oberoende av jordningsmotståndets storlek.
När jordningsmotståndet ökas till samma värde som
isolationsmotståndet måste givetvis fasspänningen
hava återgått till normalt värde. Som synes stiger
spänningen på stolpen ganska hastigt med ökat
jord-ningsmotstånd. Delvis med hänsyn härtill, delvis
med hänsyn till svårigheterna att vid
revisionsarbeten erhålla pålitliga jordningsställen, har jordlina
upplagts. Beröringsfaran torde härmed för stolpens
del vara avlägsnad och endast en nedfallen lina
kunna innebära fara för liv och lem.
Upplysningsvis kan nämnas, att på Krångedes 22U kV linje är
linan uppspänd så löst, att den för sin del uppfyller
fordringarna för brottsäker korsning enligt STF:s
normer. Spännvidd och isolatorer äro sådana, att
isolatorbrott praktiskt taget äro uteslutna.
Isolatorernas långtidshållfasthet uppgår till 4,5 ton. max.
belastningen på kedjorna vid exceptionell islast till
2 ton och normala belastningen till 1 ton.
Isolatorerna äro O B nr 32436.
De övriga jordningssystemen innebära samtliga så
gott som säker förintelse vid eventuell beröring av
en fas, ehuru i en del kända fall, även vid spänningar
upp till 100 kV, vederbörande kommit undan med
livet i behåll. Spänningen på stolpen vid jordfel å
isolatorn blir på grund av den betydligt större
ljus-bågströmmen avsevärt större än om nätet är jordat
över nollpunktsdrossel och är därför den senare
metoden även ur denna synpunkt att föredraga.
I fråga om de olika jordningsmetodernas
förhållande vid i anläggningarna inträngande
överspänningar har erfarenheten visat, att överslag i
nollpunkten på grund av reflekterade vågor ägt rum
såväl vid jordning över spänningstransformator som
nollpunktsdrossel. Om nollpunkten är jordad över
ett ej alltför stort ohmskt motstånd, torde överslag
i nollpunkten vara ganska sällsynta. Ett med
noll-punktsdrosseln parallellkopplat motstånd gör i detta
avseende bättre nytta än om motståndet är anslutet
till sekundärlindning eller ligger i serie med
drossel-spolen. Det torde dock knappast föreligga skäl att
för de åskvädersförhållanden, som råda i vårt land,
lägga för stor vikt vid denna fråga.
Fig. 5. överst järnstolpens spänning till jord, 10 %
över-kompensering. Under ljusbSgsstrlimmens variation, 10 %
överkompensering.
Frågan om vilket av de ovan angivna sätten för
nollpunktens jordning som skall användas blir dels
en kostnadsfråga, dels torde i varje särskilt fall de
rent lokala förhållandena inom nätet bliva
utslagsgivande.
Vid viktiga huvudlinjer torde otvivelaktigt den
avstämda nollpunktsdrosseln vara den riktigaste
lösningen av problemet om nollpunktens jordning såväl
ur drift- som säkerhetssynpunkt. Äro sedan dessa
huvudlinjer försedda med järnstolpar och jordlina,
8
4 jan. 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
