Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. Jan. 1936 - Nollpunktsjordning vid högspänningsnät, av G. Löfgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
borde nollpunktsdrosselns alla fördelar till fullo
utnyttjas genom eftersättandet av kravet på
omedelbar automatisk urkoppling av enkla jordfel.
Diskussion.
Tekn. dr R. Lundholm: I det efterföljande lämnas en
kort redogörelse för hur nollpunktsjordningen är
anordnad i Vattenfallsstyrelsens nät.
De till tertiärstationerna anslutna 3 kV näten för
distribution till lantgårdar o. d. lia nollpunkten jordad
endast genom en spänningstransformator. Till
sekundärsidan av denna är en siren ansluten, som signalerar,
när jordfel uppstår på nätet. Detta system har visat
sig vara fullt tillfyllest. I början hade man vissa
svårigheter därav att sirénen började tjuta, när
säkringarna i en eller två faser på någon linje hade smält. En
kapacitiv osymmetri uppstod då, som gav upphov till en
hög resonansspänning i nollpunkten. Genom att belasta
spänningstransformatorn på sekundärsidan med ohmska
motstånd borttogs fenomenet.
Vid näten för 10 och 20 kV anslutna till
sekundärstationerna var till en början nollpunkten jordad med
motstånd, som släppte genom 15 A vid full fasspänning.
Sedermera har för flertalet nät jordslutningsspolar
anskaffats.
Vid nät för de högsta spänningarna står valet mellan
direkt jordad nollpunkt och jordning genom
jordslutningsspolar. Inledaren, ingenjör Löfgren, har angivit
skäl, varför amerikanarna gått in för den direkta
nollpunktsjordningen, .och påvisat, att dessa skäl icke ha
samma styrka i vårt land. Vi ha i allmänhet icke i så
stor utsträckning nät bestående av slutna slingor, och
ett fel på en linje förorsakar därför i regel avbrott för
en del abonnenter, som matas från linjen ifråga. Del
är därför av största betydelse att minska antalet
störningar. Vattenfallsstyrelsens statistik synes giva vid
handen, att antalet övergående fel under åsksäsongen
reduceras till ungefär hälften genom
jordslutningsspo-larnas släckningsverkan. Denna driftförbättring talar
mycket starkt till förmån för jordslutningsspolar och
Vattenfallsstyrelsen har därför också för viktigare näl
utan undantag gått in för jordning genom sådana spolar
och har ingen som helst tanke på att frångå detta
system.
Vad beträffar reläutlösningen för jordfel har
Vattenfallsstyrelsen som bekant ordnat den genom
parallellmotstånd till spolarna. Vid näten för lägre spänningar
användes helt enkelt de förut befintliga motstånden som
parallellmotstånd. Motståndet inkopplades vid erhållen
jordfelssignal för hand eller i en del fall automatiskt.
Vid nät för högre spänningar användes det av ingenjör
Löfgren beskrivna systemet med s. k. klok brytare, lan
serat av Vattenfallsstyrelsen. Detta system
framtvingades på grund av svagströmsstörningar, som uppstodo
när det stora 70 kV nätet fick jordslutningsspole. På
grund av otillräcklig skruvning förefanns en kapacitiv
osymmetri, vilken gav upphov till en resonansspänning
till jord hos hela nätet och denna spänning störde
genom de kapacitetsströmmar den framkallade i jordytan
en del telegrafledningar. Genom att ha
parallellmotståndet kontinuerligt inkopplat, såsom fallet är vid
systemet med klok brytare, undertryckes denna
resonansspänning praktiskt taget alldeles och störningen
försvinner.
Byråingenjör G. Swedenborg: De olika metoderna för
nollpunktsjordning av högspänningsnät äro av betydelse
för parallellgående svagströmsledningar i den mån
metoderna medföra skilda möjligheter för riskabel eller
driftstörande influens- eller induktionsverkan. Man
har härvid att taga hänsyn till strömmar och
spänningar vid grundperiodtalet och vid övertonerna.
Vad grundperiodtalet beträffar kan, enligt vad
erfarenheten visat, betydande induktionsverkan föreligga
redan då kraftledningen är felfri, och härvid är
nollpunktsjordningen av viss betydelse. Uppkomst av
riskabla spänningar torde emellertid uteslutande
inträffa vid jordfel, varvid man får räkna med, att den
elektromagnetiska induktionen spelar den avgörande
rollen. Det är givet, att man ur svagströmssynpunkt
önskar största möjliga begränsning av
induktionsverkan. Vid höga induktionsspänningar riskeras fara för
dem, som använda sig av eller betjäna telefonnätet,
och vidare kan materiell skadegörelse inträffa genom
brand eller förstörelse på annat sätt. Ifråga om den
personliga faran bör nämnas, att förutom risken genom
kontakt med spänningsförande ledningar och apparater,
får man taga hänsyn till att kraftiga hörtelefonsmällar,
så kallade akustiska chocker, kunna uppträda. Det
finns åtskilliga exempel på att dylika chocker orsakat
sjuklighet.
Vad som allra helst önskas till förebyggande av fara
är givetvis att högspänningsnäten ha sådan isolation,
att jordfel ej förekomma. Man torde emellertid ej
kunna utgå från, att jordfel fullständigt kunna
elimineras, bl. a. på grund av de höga överspänningar, som
understundom alstras vid atmosfäriska urladdningar.
Det gäller då att få jordfelsströmmen begränsad. Om
direktjordning av nollpunkten användes, blir
impedansen i kortslutningsströmkretsen självfallet mindre än
vid användning av motstånd eller spole i nollpunkten.
Det antages, att isolationen är sådan, att man ej
behöver räkna med samtidigt jordfel på två faser. Då
impedansen i kortslutningsströmkretsen är liten, kan
strömstyrkan bli högst betydande, om den tillförda
effekten är stor. Telegrafverket önskar med hänsyn
härtill helst, att direktjordning ej begagnas. Det vill
synas som om utvecklingen på många håll går i
riktning mot införande av Petersenspole i nollpunkten.
Härvid får man ju en svängningskrets, bestående av
spolen parallellkopplad med nätkapaciteten, införd i
den strömkrets, vari den felaktiga fasen och jord ingå.
Vid riktig avstämning och antagande av små förluster
i svängningskretsen blir den osymmetriska strömmen
praktiskt taget begränsad till en nätkapacitetsström.
Induktionsverkan från denna ström torde i de flesta fall
utgöra en bråkdel av den, man skulle få vid direktjordad
nollpunkt. Petersenspolen är alltså en ur
induktions-synpunkt fördelaktig anordning. Då det emellertid
framhållits, att enligt utländsk erfarenhet en fördel
med användning av Petersenspole skulle vara, förutom
i vissa fall hastig ljusbågssläckning och återställning
till normala driftförhållanden, även att kraftledningen
skulle kunna tjänstgöra utan olägenheter ur
induktions-synpunkt trots jordfel, måste betonas, att detta måste
anses vara en för optimistisk synpunkt. Naturligtvis
kunna enstaka fall finnas, då kraftledningen
framdragits så, att inga svagströmsledningsparallellismer
förekomma eller då nätkapaciteten är relativt liten. För
svenska förhållanden måste emellertid hänsyn tagas
till två särskilda omständigheter, som ej äro
gynnsamma ur induktionssynpunkt. Den ena är att på
grund av vårt lands terrängbeskaffenhet och
bebyggelse-förhållanden det synnerligen ofta förekommer, att stora
kraftledningar på långa sträckor finnas parallellt med
telefon- och telegrafledningar, varvid avstånden på en
del ställen kunna räknas endast i några hundratal
meter, och varvid vidare åtskilliga korsningar ofta äro
för handen. Detta förhållande återfinnes ofta utmed
järnvägar och i floddalar. På de flesta håll i utlandet
äro kraftledningarna placerade så, att man ej behöver
4 jan. 1936
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
