Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. Jan. 1936 - Litteratur - Föreningsmeddelanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ieknisk Tidskrift
förtjänstfull lärobok utan också i viss mån ett intressant
dokument om ett svunnet skede i elektroteknikens
historia, på sitt sätt vittnande om, hur den matematiska
teorien, inom området för sin räckvidd, blir bestående
och nyttig, medan så ofta det gamla störtar och
moderna växla i de praktiska tillämpningarnas värld.
K. Bahr.
FÖRENINGSMEDDELANDEN
Svenska elektroingenjörsföreningen, avdelning av
Svenska teknologföreningen, höll ordinarie
sammanträde på Karolinska institutet fredagen den 6 december
1935 kl. 19.
Ordföranden, direktör Hemming Johansson, hälsade
medlemmarna välkomna och förklarade sammanträdet
öppnat, varefter tekn. dr T. Laurent och ing. H.
Håkansson utsågos att tillsammans med ordföranden justera
dagens protokoll.
1 föreningen invaldes civilingenjör Ture A. T. Hård
samt inträdde efter anmälan civilingenjör Olle J:son
Wägeus samt ingenjör Otto Siewert.
Ordföranden meddelade, att föreningen genom STF
från Kungl, kommerskollegium mottagit en remiss
angående behörighet att utföra elektriskt
installationsarbete m. m. Föreningen godkände styrelsens förslag,
enligt vilket en kommitté bestående av hrr P. Sundberg
(sammankallande), F. Ekerot, Th. Strand och E.
Than-derz tillsatts för att utarbeta ett förslag till
svarsskrivelse i denna fråga.
Till föreningen hade vidare inkommit meddelande,
att STF kommer att yttra sig med anledning av en
remiss angående förslag till förenings- och
förhandlingsrätt. Föreningen instämde i styrelsens uppfattning, att
Svenska elektroingenjörsföreningen icke har något
separat intresse i denna fråga, men att den som avdelning
av STF är intresserad av att frågan blir grundligt
behandlad.
Ordföranden överlämnade därefter ordet till
docenten, med. dr Yngve Zotterman för ett föredrag över
ämnet: "Elektriska fenomen, förbundna med
livsprocesser."
I dr Zottermans föredrag, som kommer att inflyta i
ett senare nummer av Elektroteknik, lämnades en
mycket intressant översikt över de förlopp, som äga
ram, då nervimpulser fortplantas från sinnescellerna i
de perifera nerverna till det centrala nervsystemet.
Nervimpulserna åtföljas av elektriska fenomen med
karaktären av potentialvågor, som kunna studeras med
hjälp av förstärkare och oscillograf. Nervtrådarna, som
leda impulserna, ha en diameter av 0,ooi—0,02 mm och
äro uppbyggda som isolerade ledningstrådar med en
inre kärna av relativt lågt spec. motstånd och en yttre
rörformig skida med högt spec. motstånd.
En ökad retning av en sinnescell förorsakar icke
någon ökning av den enskilda impulsens amplitud men
väl av impulsfrekvensen. Föredragshållaren
demonstrerade med hjälp av goda ljusbilder olika typer av
impulsvågor samt lät auditoriet i en grammofon höra hur
impulsfrekvensen ökade med stegrad retning av en viss
sinnescell.
Efter föredraget, som var besökt av ca 125 personer,
fingo deltagarna i grupper tillfälle att göra ett besök
i dr Zottermans laboratorium. Första försöksserien
avsåg att visa karaktären av impulserna från den nerv
—- nervus sinus caroticus — som är belägen i
grenpunkten av halspulsådern hos försöksobjektet, vilket
utgjordes av en katt. Deltagarna kunde såväl i en
högtalare höra som på katodstrålerörets skärm se de
nervimpulser, som för varje pulsslag i ådern utgå från
nämnda nervs spänningsreceptorer i artärväggen.
I den senare försöksserien var den ena elektroden
placerad på det runda fönstret i kattens mellanöra.
Alla ljud i rummet, som träffade kattens öra, utlöste
då i snäckan elektriska svängningar motsvarande
ljudsvängningarna. Platsen för omvandling av
ljudsvängningarna till de elektriska svängningarna är det
Cor-tiska organet i öronsnäckan. Med hjälp av en
förstärkare fördes de elektriska svängningarna till en
högtalare, varvid hela anordningen fungerade som en
högtalareanläggning med mikrofon och högtalare.
Reproduktionen var utomordentligt god och väckte de
närvarandes stora beundran, i ali synnerhet då dr
Zotterman från sitt laboratorium talade till auditoriet via
kattörat och en högtalare, som var uppsatt i ett av
Karolinska institutets samlingsrum.
Demonstrationerna togo en tid av ca en och en halv
timme, under vilken deltagarnas intresse aldrig
slappnade, utan tvärtom till den grad stegrades, att
föredragshållaren hade svårt att besvara alla de frågor,
som ställdes till honom. Ordföranden framförde
föreningens tack till dr Zotterman och de närvarande
hyllade honom med hjärtliga applåder.
Kl. 22 samlades ett 20-tal föreningsmedlemmar
omkring kvällens föredragshållare till en klubbafton på
Svenska teknologföreningens lokaler. Härunder
avtackades dr Zotterman ånyo av ordföranden och
ceremonimästaren. H. Sy.
Svenska elektroingenjörsföreningen, avdelning av
Svenska teknologföreningen, höll julsammanträde
lördagen den 14 dec. 1935.
Sammanträdet öppnades kl. 18,30 av föreningens
ordförande, direktör Hemming Johansson, som i ett kortare
anförande hälsade de inbjudna damerna välkomna till
såväl sammanträdet som den därefter följande julfesten.
Att jämte ordföranden justera dagens protokoll
utsågos professor Sten Velander och statsinspektör Nils
Malm.
I föreningen invaldes ingenjör Carl Erik Olsson.
Härefter överlämnades ordet till aftonens
föredragshållare, civilingenjör T. Elmquist, som i ett av en
synnerligen intressant film åtföljt föredrag skildrade
"Norrskenet". Föredraget mottogs av det talrika auditoriet
med starkt bifall.
Ordföranden frambar därefter till föredragshållaren
föreningens tack varefter den allvarligare delen av
sammanträdet avslutades kl. 19,30.
Vid den följande gemensamma middagen riktade sig
ordföranden till de båda avgående styrelseledamöterna,
driftdirektören Henning Fransén och linjeingenjören
Ernst Magnusson, och uttalade såväl styrelsens som
föreningens tack för det intresserade och framgångsrika
arbete, de nedlagt under den tid, de tillhört styrelsen.
Driftdirektör Fransén talade därefter å de båda
avgående ledamöternas vägnar.
För att giva en exposé över det gångna arbetsåret höll
därefter ceremonimästaren, ingenjör S. Tennander, ett
förhör med föreningens båda sekreterare. Av detta
samtal erhöll auditoriet en mängd goda lärdomar och att
dessa även uppskattades, framgick av de påföljande
bifallsyttringarna.
överingenjör Yngve Holm höll därefter talet för
kvinnan, livligt uppskattat av det kvinnliga inslaget i
församlingen. Under middagen hade föredragssalen
omvandlats till en vinterträdgård med dekorativ belysning,
automatiska bordstelefoner m. m. och i denna
omgivning tråddes dansen till tonerna av ett jazzkapell långt
in på småtimmarna. Till de närvarandes ytterligare
förlustelse hade införskrivits 1 st. äkta illusionist, som
på ett framgångsrikt sätt utförde sina nummer inför en
tvivlande och kritisk publik, som dock gav sitt odelade
bifall till känna varje gång den såg sig grundlurad.
Först vid 3-tiden på morgonen skildes de sista
deltagarna i det till synes uppskattade julsammanträdet.
Ln.
16
4 jan. 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
