Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. Febr. 1936 - Elektriska fenomen i nerven, av Yngve Zotterman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
ELEKTROTEKNIK
Redaktör: JULIUS KÖRNER
UT6IVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFORtNIPtOCNT
INNEHÅLL: Elektriska fenomen i nerven, av Yngve Zotterman. — Vertikalsvängning hos kontaktledningar,
av Th. Thelander. — Bärfrekvensförbindelser på ledningar, av A. Westling. — Insänt. — Notiser.
—Föreningsmeddelanden.
Elektriska fenomen i nerven.1
En översikt av de senaste forskningsresultaten.
Av YNGVE ZOTTERMAN.
Det material, varav levande celler och vävnader
äro uppbyggda, är som bekant genomdränkt av
vatten hållande elektrolyter i lösning. Dessa salter
äro i de koncentrationer, som de förekomma i
djurorganismen, nästan fullständigt dissocierade. När
en elektrisk ström passerar genom den levande
vävnaden, sker det alltså genom en vandring av joner.
Utom dessa joner innehåller cellprotoplasman olika
kolloidala partiklar i lösning eller suspension, vilka
i många fall även äro laddade. Genom närvaron
av dessa stora kolloidala partiklar uppstå
betydande ojämnheter i fördelningen av jonerna.
Dylika ojämnheter i koncentrationen av joner eller
laddade kolloidala partiklar i en vävnad eller på de
olika sidorna av en cellmembran måste giva upphov
till potentialskillnader. Det är därför icke
överraskande att finna, att praktiskt taget alla
funktionella förändringar i en levande vävnad ha visats
vara förbundna med uppkomsten av en elektrisk
potentialskillnad. Om vi undersöka en oskadad
muskel eller nerv, så finna vi, att alla delar äro
isopotentiella. Vi kunna avleda från två punkter var
som helst på nerven eller muskeln till en
galvanometer utan att upptäcka någon ström. Skada vi
emellertid muskeln eller nerven på ett ställe och
placera den ena elektroden på det skadade stället
och den andra på ett oskadat område, få vi en ström
genom instrumentet. Om vi med ett induktionsslag
reta nerven i ett utskuret isolerat
grodnervmuskel-preparat, så få vi en ryckning i muskeln. Avleda
vi samtidigt från två ställen av nerven till en
galvanometer, erhålla vi en strömstöt, som visar, att
från retningsstället en negativ potentialvåg
fortplantar sig utefter nerven och vars tidsförlopp kan
registreras med en lämplig oscillograf. Det ställe,
där verksamhetsprocessen för tillfället befinner sig,
uppvisar en negativ potential i förhållande till ett
inaktivt område. Det aktiva området förhåller sig
alltså som ett skadat ställe. Denna
potentialförändring, som åtföljer nervimpulsen och som brukar
i Föredrag" vid elektroingenjörsföreningens sammanträde
den 6 dec. 1935.
kallas aktionspotentialen, ger oss därför möjlighet
att direkt studera verksamheten i nerven.
Nervprocessens energetik.
Man har antagit, att den potentialdifferens, som
förefinnes mellan nervens och andra cellers ytor,
uppkommer genom differentiell diffusion. Vi veta,
att vissa joner, särskilt kalium, förekomma i mycket
högre koncentration i nervens axelcylinder liksom
inne i muskelcellen än i den omgivande
vävnadsvätskan. Så länge som en nerv- eller muskelcell är
vid liv och kan fungera, så uppehälles denna
potentialdifferens. Kväva vi muskeln eller nerven, så
försvinner den samtidigt med funktionsförmågan.
Vi ha därför anledning att antaga, att den
upprätthålles av en ämnesomsättning i cellens inre eller
kanske rättare sagt på de inre strukturytorna,
varvid den erforderliga energien frigöres. Den i
nervtråden även vid mycket livlig verksamhet pågående
energiomsättningen är nu av så ringa omfattning,
Galvanometer registrerande
potentialdifferens mellan
nervtrådens yta och dess inre.
att det först på de senare åren lyckats A. V. Hill
i London att uppmäta den. Medan en enkel
muskelryckning åstadkommer en temperaturförhöjning av
0,003° C, så medför passagen av en enda nervimpuls
endast en temperaturförskjutning av 10—’TOC. Detta
motsvarar frigörandet av en energimängd, som
endast uppgår till 4 er g per gram nervsubstans. En
enda nervtråd av 1/100 mm diameter skulle, om den
vägde 1 gram, vara 10 km lång, vilket betyder, att
för transmitteringen av en enda impuls 10 km endast
1 FEBR. 1936. HÄFTE 2
17
Fi,
Galvanometer registrerande
iso-elektriskt tillstånd mellan olika
punkter på den oskadade
nervens yta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
