Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. Febr. 1936 - Elektriska fenomen i nerven, av Yngve Zotterman - Vertikalsvängning hos kontaktledningar, av Th. Thelander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
ens frekvens endast upp till 2 OUO perioder. Vid
retning med högre frekvenser erhöll han från
liörsel-nerven och hörselbanorna oregelbundna med
ljudretningen ej synkrona aktionsströmmar.
Vi måste alltså skilja på en antagligen från
hår-cellerna i snäckan härstammande mikrofoneffekt,
som troget återger ljudsvängningarna såväl till
svängningstal som amplitud, och de
aktionspotentialer som uppstå i hörselnervens trådar, vilka
principiellt ej skilja sig från aktionspotentialerna i
andra nervtrådar.
Av de få exempel, som jag här framlagt, hoppas
jag det framgått, hur vi nu, tack vare de stora fram-
stegen inom förstärkningstekniken, kunna skaffa
oss kännedom om vad som ’försiggår i vårt
nervsystem. Verksamheten i den enskilda nervtråden
är, som vi sett, av jämförelsevis enkel natur, men
tillsammans bilda de olika nervcellerna en högst
komplicerad mekanism. I de perifera
sinnesner-verna motsvara de varierande impulskomplexen
förändringar i omgivningen. Möjligheterna till
variation är beroende av antalet sinnestrådar. I vad
vi kalla yttervärlden, vår omgivande värld, med alla
dess detaljer, motsvaras var och en av dessa
detaljer av var sin komplex av dylika nervimpulser,
som på sätt här visats, kunna göras tillgängliga för
syn och hörsel.
Vertikalsvängning hos kontaktledningai
Av TH. THELANDER.
På kontaktledningar förekomma vid blåst såväl
horisontala som vertikala svängningsrörelser. Medan
de förstnämnda låta sig behärskas genom lämpligt
val av dragspärming och stolpavstånd, kunna de
senare i vissa fall påfordra särskilda
försiktighetsmått. Dessa måste då anpassas efter
vertikalsvängningarnas egenart. Hur detta kan ske, skall i det
följande kortfattat beröras.
Innan så sker bör det emellertid påpekas, att
driften störande vertikalsvängningar äro ganska
sällsynta, åtminstone inom Sverige. Där hava dylika
svängningar endast undantagsvis observerats under
exceptionella vindförhållanden och då företrädesvis
inom begränsade slättområden. Bland sådana kunna
här nämnas trakten omkring Vingåker och Tidan
samt delar av Skåneslätten. Det var, som bekant,
på den senare, som för något år sedan det missöde
inträffade, varigenom allmänhetens uppmärksamhet
riktades på vertikalsvängningen och på de redan
tidigare igångsatta försöken att bekämpa den.
Vertikalsvängningens art.
Vertikalsvängning kan försiggå på olika sätt.
Vanligast är en vågrörelse, endast omfattande
kon-taktledningens profiltråd enligt fig. 1. Denna
partialsvängning har noder i bärtrådarnas fästpunkter
och är därför
ganska kortvågig och
högfrekvent. Antalet
svängningar pr
sekund, n brukar icke
understiga 6, när
dragspänningen
uppgår till omkring
600 kg, profiltrådens area till 80 mm2 och
bärtråds-avståndet till ca 10 m. Maximalamplituden, A,
stannar vid ca 100 à 200 mm.
Då svängningsrörelsen med viss approximation
kan anses vara harmonisk, gäller för amplituden, y,
i ett godtyckligt ögonblick den kända relationen
y — A sin a) t. Härav erhålles genom upprepad
de-rivering:
dy
dt
dhj
dt1
= — co2 A sin m t
Fig. 1. VertikalsvHngning av kontakttråd
ensam.
Fig. 2.
co A eos oj t
, Sistnämnda uttryck angiver tydligen
svängningsrörelsens acceleration i varje ögonblick.
Iusättes här A = 0,1 m, ® = 2 n n = 12 n och
maximalvärdet sinct>£.=;l, erhålles en största
acceleration av omkring 140 m/sek2.
Då en strömavtagares mest lättrörliga del,
toppbygeln. sällan torde kunna givas högre acceleration
än omkring 5 m/sek2, är det tydligt, att
ström-avtagaren icke förmår följa en på ifrågavarande
sätt svärfgande ledning.
I figurerna 2, 3
och 4 angivas andra
svängningstyper,
karakteriserade därav,
att de omfatta hela
[-kontaktledningssystemet,-]
{+kontaktlednings-
systemet,+} dvs. både
bärlina och
profil-tråd. Av dessa
systemsvängningar torde de i figurerna 3
och 4 visade vara de
vanligaste.
[-Systemsvängningarnas-]
{+Systemsvängning-
arnas+} frekvens
avtager givetvis med
växande våglängd.
Den nedgår vid 60 m
spännvidd till
omkring en period pr
sekund, när
våglängden sammanfaller
med dubbla stolpavståndet såsom fig. 4 visar.
Motsvarande maximiacceleration, beräknad enligt ovan,
stannar vid ca 20—40 m/sek2. Maximiamplituden
förutsattes då vara 0,5—1,0 m, ledningsarean (50 -J—
+ 80) mm2 och den totala dragspänuingen omkring
1 000 kg. Även denna långsamma svängning utgör
sålunda hinder för en lugn och oavbruten
strömav-tagning.
Då konstruktiva skäl omöjliggöra en avsevärd
ökning av strömavtagarens accelerationsförmåga,
Fig. 3.
1 febr. 1936
Fig. 4.
Vertikalsvängningar av kontakttråd och
bärlina.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
