Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. Febr. 1936 - Bärfrekvensförbindelser på ledningar, av A. Westling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
Fig. 4. Enkanalsstativ med automatisk nivåreglering, Ericssons system.
området 3 500—5 900 p/s i en
modulator, och nedflyttas det ankommande
talet från bandet 6 900—9 300 p/s till
vanlig- talfrekvens i en demodulator.
De olika banden åtskiljas med hjälp
av filter och förstärkas där så
erfordras i rörförstänkare. Ett förenklat
skelettschema för en enkanals
ändstation visas på fig. 4.
För ett trekanalsystem, byggt efter
samma riktlinjer, ser ändutrustningen
ut som på fig. 5 och en
mellanförstär-kare som på fig. 6. Det åstadkommer
tre telefonförbindelser utöver den
vanliga och använder härför sex
bärfrekvensband, tre i vardera riktningen.
Som exempel på
bärfrekvenstelegrafsystem har det s. k.
tontelegrafsystemet största intresset. Det avser
att skapa max. 12—18 telegraf
förbindelser på bekostnad av en
telefonförbindelse. Det arbetar därför med
frekvenser i talområdet, närmare bestämt
i området 360—2 520 p/s, och kan
således användas på kabel eller
luftledning avsedd för telefoni. Man kan
även flytta hela denna rad av
frekvensband till ett högre
frekvensområde på samma sätt som man flyttar
ett vanligt telefoniband, eller med
andra ord man kan använda en
bärfrekvenstelefonförbindelse för
överföring av 12—18
tontelegrafförbindelser.
Bärfrekvensutrustningens utförande.
Det kan givetvis icke vara tal om att här gå in på
konstruktionen av de mångfaldiga
bärfrekvenssystem, som sett dagens ljus. Några exempel
hämtade från Telefonaktiebolaget L. M. Ericssons
konstruktioner kunna emellertid tjäna till att
konkretisera de ovan lämnade uppgifterna.
Som framgår av den principiella beskrivningen
består ett bärfrekvenssystem av två
apparatutrustningar placerade i var sin ändpunkt av den ledning,
som skall utnyttjas för flera samtidiga förbindelser.
Om denna ledning är så lång, att mellanförstärkare
erfordras för det vanliga lågfrekventa samtalet på
densamma, måste i allmänhet en speciell
mellanförstärkare även för
bärfrekvensförbindelsen insättas på samma
mellanstation.
Fig. 3 visar exempelvis
utrustningen i ena ändstationen
för ett av de enklaste systemen,
ett s. k. enkanalsystem. Det
avser att åstadkomma en andra
telefonförbindelse på en
telefon-luftledning. För det vanliga
samtalet användes på vanligt
sätt frekvensområdet under ca
2 700 p/s för tal i båda
riktningarna. Bärfrekvenssamtalet
använder däremot olika
frekvensband för de båda riktningarna.
I ena ändstationen uppflyttas
således avgående talfrekvenser till
Användning.
Det kan slutligen vara av intresse att göra några
antydningar om vilken ekonomisk betydelse
bärfrekvenssystemen fått.
Som förut nämnts lia de ännu ej spelat någon
nämnvärd roll på kablar, om man undantar systemen
för telegrafi, som på längre avstånd helt undanträngt
särskilda telegraftrådar. .Man kan däremot vänta,
att de i en framtid komma att få en mycket stor
betydelse även för telefoni.
På luftledningar representera
bärfrekvensförbin-delserna redan nu en betydande del av totala antalet
ledningskilometer. Då kostnaden för ett bärfre-
oscillator
modulator
balans
demodulator
[-högpass-f-]
{+högpass-
f+} il ter
automatisk
nivåreglering
Fig. 5. Schema över ändstationsutrustning för enkanalsystem.
30
1 fehr. 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
