Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1936 - Kraftöverföring mellan elektriska motorer och arbetsmaskiner, av H. T. Calonius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
av massorna. Motorn skall vidare kunna lämna ett
visst maximalmoment bestämt i normerna och den
skall slutligen ge det normala momentet vid en
rimlig eftersläpning. Ett alltför stort startmoment anses
förorsaka ej önskvärda igångsättningsstötar i det
drivna maskineriet, som dock endast förekomma när
transmissionselementet eller den drivna maskinen
innehåller någon lös eller elastisk led, som vid
starten skall intaga ett nytt läge, svarande mot
driftstillståndet. Detta är ju dock ofta fallet t. e. vid
elastiska kopplingar, remöverföringar etc. Ett stort
accelerationsmoment, dvs. en stor skillnad mellan
utvecklat och erforderligt moment, är många gånger
önskvärt, exempelvis vid ofta förekommande
manövrer, i andra fall kan det vara till nackdel, exempelvis
då momentet överföres till vissa delar av
arbetsmaskinen genom friktion och skadlig slirning därvid
kan uppstå.
Det torde vara skäl att beakta, att en oeftergivlig
fordran på ett stort startmoment för övervinnande av
vilofriktioner minskar eller utesluter möjligheten till
mjuk start, dvs. låg acceleration vid arbetsmaskiner
med små svängmassor och vid användning av enkla
pådragsanordningar, t. e. direkt tillslagning till
linjen av kortsluten motor.
Med den kortslutna motorns alltjämt ökade
användning har frågan om dess startegenskaper och i
sammanhang därmed dess rotorkonstruktion kommit i
förgrunden. Principen för de rotorkonstruktioner,
som under de senare åren så livligt diskuterats:
strömförträngningsrotorn, virvelströmsrotorn,
dubbel-spårrotorn, framkom ganska snart, efter sedan den
första kortslutna motorn konstruerats för snart 50 år
sedan. Samtliga dessa konstruktioner utnyttja
strömförträngningen i rotorledarna vid stillestånd och låg
hastighet för att antingen höja startmomentet eller
för att förbättra startfaktorn, dvs. förhållandet mellan
procentuellt startmoment och procentuell startström.
Skillnaden mellan strömförträngningsrotorn och
virvelströmsrotorn är i princip ingen, i
virvelströmsrotorn hava ledarna endast gjorts djupare och i regel
samtidigt även tunnare. Dubbelspårsrotorn däremot
har två skilda ledarekransar på olika djup, spåret
utföres samtidigt med insnört mittparti, varigenom
en kraftig strömförträngning ernås. Kortslutna
motorer med rotorer utförda enligt vilken som helst av
ovan skisserade konstruktioner kunna med säkerhet
vid lämplig dimensionering ge en momentkurva av
lämplig form, men dubbellindningen torde dock vara
övriga konstruktioner överlägsen genom möjligheten
att välja fältet i spårmidjan av önskad styrka och
samtidigt fördela ledarsektionen i yttre och inre
spårdelen med hänsyn till önskade startegenskaper.
Den procentuella storleken av startströmmen för en
kortsluten motor blir beroende förutom av motorns
poltal även av motorns utföringsform. Att en
hel-kapslad motor på grund av den lägre utnyttningen
av det aktiva materialet erhåller en betydligt högre
procentuell startström än den öppna eller ventilerade
motorn, har ibland framdragits som exempel på den
kortslutna dubbellindade motorns nackdelar, varvid
även framhållits dess onödigt höga startmoment. I
och med att den helkapslade motorn utföres med
mantelkylning och därmed bättre utnyttjas och ett
utbyte av isolationsmaterialet i motorn skett mot
värmebeständigt sådant — asbest — och därmed en
A/omen/
Fig. 1. Momeutkurvor för kortslutna asynkronmotorer. A) Motor med
enkellindad rotor och med lågt startmoment men högt maximalmoment.
B) Motor med dubbellindad rotor och normalt startmoment. C) Motor
med högt startmoment och stor eftersläpning. D) Motor för bandhaspel.
högre temperatur normenligt tillåtes, har en betydlig
reduktion av den procentuella startströmmen ernåtts.
Fördelarna av den kortslutna motorns enkelhet
utnyttjas helt först, när startapparaterna även
förenklats så långt möjligt är, dvs. när motorn startas
genom direkt tillslagning. Den direkta tillslagningen
medger på enklaste sätt fjärrstyrning, automatisering,
förregling etc. av motorutrustningen.
I vissa fall och för vissa användningsändamål,
exempelvis spinnmaskiner, har det visat sig önskvärt
att startmomentet avpassas noga till vad som
erfordras, enär ett för stort överskotts- dvs.
accelerations-moment medför risk för trådbrott. För dylika fall
ger start i två eller fler steg med Y/D-omkopplare,
starttransformator eller primära startmotstånd av
olika slag vissa anpassningsmöjligheter. Man har
vidare sökt efter möjligheten att med permanent
inkopplade tillsatsapparater kunna justera
startmomentet, så att direkt tillslagning alltid blir möjlig.
Lämpligast synes vara att härtill använda en
trefasig reaktansspole, vilken endast förorsakar en
obetydlig nedsättning av motorns normala
belastningsförmåga. Enfasiga momentnedsättande anordningar,
transformatorer och reaktansspolar äro visserligen
något billigare i anskaffningskostnader, men försämra
å andra sidan motorns belastningsförmåga avsevärt.
Allmänt torde anses att den kortslutna motorn
erbjuder ganska ringa möjlighet till anpassning för
speciella driftförhållanden. Ifråga om
startegenskaperna är så knappast fallet — motorn är i detta
hänseende tvärtom ganska flexibel, men även ifråga om
driftegenskaperna medger motorn möjligheter, som
tidigare ej utnyttjats. Om vi åter tänka på
momentets förlopp som funktion av hastigheten eller
eftersläpningen, kan man särskilja en del kurvor av helt
olika karaktär, som bero på motorns eller kanske
främst rotorns konstruktion och dimensionering. Vi
hava motorn med enkellindad rotor och ett lågt
start-moment lika med normalt moment eller mindre och
med högt maximalmoment liggande vid kanske
20 % eftersläpning. Vi hava motorn med
startmomentet något över det normala — säg 1,2—1,6 ggr
detta —• med lägre maximalmoment och flack
momentkurva. Vi hava slutligen motorn med högt
1 febr. 1936
59
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
