Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1936 - Kraftöverföring mellan elektriska motorer och arbetsmaskiner, av H. T. Calonius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
I regel brukar ifråga oin momentet antagas, att
detta är konstant, eventuellt med någon
approximativ korrektion, såsom att det stiger vissa procent
från ett medelvärde vid stigande eller fallande
hastighet eller vid bådadera. Ett undantag, där
momentets variation med hastigheten är teoretiskt känd,
utgöra centrifugalfläktar, centrifugalpumpar o. d.
De möjligheter till hastighetsreglering, som de
olika motorerna ge, böra skiljas i två grupper,
"förlustlös" reglering och seriereglering. Ur
verkningsgradssynpunkt är tydligen förmånligast att utnyttja
möjligheterna ur den första gruppen. Yid
seriereglering motsvaras en hastighetssänkning av en lika
stor effektförlust, och seriereglering kommer därför
ifråga huvudsakligen vid intermittent drift.
Möjligheterna till förlustlös reglering äro för
likströms-motorn shuntreglering och reglering av
armatur-spänningen, vanligen genom Ward-Leonard- eller
mot- och medkoppling. Stiger det för den drivna
maskinen erforderliga momentet vid fallande
hastighet, kan en kombination av båda regleringssystemen
ge den ekonomiskt bästa lösningen. Motorn
spän-ningsregleras till ett visst varvtal och lämnar därvid
konstant moment och följaktligen en mot hastigheten
proportionell effekt. Från det nyssnämnda varvtalet
— motsvarande nominell spänning — fortsättes
regleringen genom shuntning av motorn, som därvid
lämnar konstant effekt och ett efter en parabel
fallande moment. För den normala asynkrona motorn
finnes den redan nämnda möjligheten till en förlust
lös reglering genom polomkoppling antingen med
endast en lindning eller med två eller flera skilda
lindningar. Dessutom erinras om de metoder
baserade på sekundäreffektens nyttiggörande,
kaskadkopplingar etc., som kommit till användning vid
hastighetsreglering av asynkronmotorer.
Yid växelström ger kommutatormotorn den mera
vidsträckta möjligheten till hastighetsreglering. Man
kan här särskilja två typer, motorer, där
hastighets-ändringen åstadkommes genom spänningsändring,
och sådana, där hastighetsregleringen sker medelst
borstförskjutning. Av de kommutatormotorer, som
numera förekomma för industriellt bruk, torde i
allmänhet fordras en kontinuerlig reglering. Bortsett
från det komplicerade fallet, där en
induktionsregulator användes för att medelst kontinuerlig
spänningsändring åstadkomma en kontinuerlig
hastighetsändring kan till de kontinuerligt reglerbara
Fig. 4. Träbearbetningsmaskin (tappmaskin) med tre påbyggda motorer.
Fig. 5. Trefaskommutatormotor direkt hopbyggd med selsynmaskin för
sektionsdrift av rotationstryckpress.
växelströmskommutatormotorerna endast räknas de,
där hastigheten regleras genom borstförskjutning.
Den i det stora flertalet fall lämpligaste och mest
användbara kommutatorniotortypen torde utan
gensägelse vara trefas shuntniotorn. efter sin uppfinnare
även kallad Schragemotorn. Motorn kan betraktas
som en kombination av en induktionsmotor, en
transformator och en periodomformare i en maskin. På
en induktionsmotor erhålles en hastighetssänkning,
om en del av den till rotorn genom luftgapet
överförda effekten brännes bort i ett motstånd. I stället
för att låta densamma omsättas till värme, kan den
på olika sätt tillgodogöras. Induktionsmotorn med
regleringsmotstånd har seriekarakteristik. För att
erhålla en stabil hastighet skild från den synkrona
måste man låta sekundärspänningen balanseras av
en stabil motspänning. På Schragemotorn tages
denna motspänning från en lindning, ansluten till en
kommutator, i vilken lindning spänningen induceras
från primärlindningen. Motorn har således tre skilda
lindningar, en primärlindning matad från nätet och
placerad på rotorn, en regleringslindning likaledes
placerad på rotorn och ansluten till en kommutator
samt slutligen sekundärlindningen placerad i statorn.
Mellan två närliggande lameller på kommutatorn
erhålles vid alla varvtal en konstant spänning.
Reg-leringslindningen är kopplad i serie med
sekundärlindningen. Den från regleringslindningen över
kommutatorn uttagna och på sekundärlindningen
påtryckta spänningen kan således varieras genom att
flytta en borstsats i förhållande till en annan, dvs.
låta borstarna omfatta flera eller färre lameller,
mellan vilka som nyss nämndes spänningen är konstant
vid alla varvtal. Regleringsområdet för en
trefaskommutatormotor kan utsträckas från stillestånd
upp till maximalt varvtal. Skall kontinuerlig drift
förekomma vid mycket låga varvtal måste dock
tydligen särskilda anordningar för kylningen vidtagas.
Genom en kombination av en reglerbar motor och
en mekanisk transmissionsanordning med två
utväxlingar, t. e. en kuggväxel, kan ett omfattande
regleringsområde erhållas med bibehållna goda elektriska
egenskaper hos motorn samtidigt som maskineriet i
de vanliga fall, då högre moment erfordras vid låg
hastighet, utnyttjas på bästa sätt. Vid den högre
omsättningen på växeln, dvs. låg hastighet, utvecklar
motorn full effekt.
4 april 1936
61
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
