Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1936 - Insänt - Notiser - Litteratur - Föreningsmeddelanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
trädde vertikalsvängning. Där äro också spännvidderna
större än inom bangårdsområdet. Dir. Å:s försök att
bevisa det mindre sannolika i mina slutsatser återfaller
sålunda i detta fall på hans egna.
Det är begripligt, att dir. Å. ogärna vill frångå en
teori, som i sin enkelhet kan verka tilltalande, och som
han kanske också funnit bestyrkt genom iakttagelser på
egna anläggningar. Lika fullt måste jag emellertid
vidhålla, att den i regel icke förklarar uppkomsten av de
vertikalsvängningar, som hittills uppträtt på S. J.
kontaktledningsnät. Enligt mitt förmenande kan detta
endast bero därpå, att de av dir. Å. anförda förhållandena
i realiteten icke hava samma betydelse som i teorien.
Jag avstår från att söka orsaken härtill. Möjligen välla
stolparnas fjädring i linjeriktningen, ledningens tröghet
och brytningsvinklar, friktioner, vindens växlingar i tid
och rum, ävensom andra svårbestämda faktorer så stora
avvikelser från beräkningsresultaten, att dessas väntade
konsekvenser utebliva.
Dir. Å. konstaterar, med ledning av Wechmanns
diagram, att olika trådprofiler hava olika stort
vindmotstånd för horisontella luftströmmar. Vidare säger dir.
Å. att härav måste följa, att olika trådtyper även måste
förete olika stora, av den resulterande vindriktningen
beroende vertikala kraftkomposanter. Mot detta allmänt
hållna resonemang torde intet kunna invändas. Däremot
är det tydligt, att därur icke kan framdeduceras det
funktionella samband mellan infallsvinkel och
vertikal-komposant, vars art och betydelse senare forskningar
ådagalagt. Jag ser till min glädje att dir. Å. indirekt
erkänner detta. Vår uppfattning torde alltså åtminstone
i ett avseende vara densamma. Jag hoppas att den med
tiden må bliva det i flera.
Th. Thelander.
Diskussionen i ämnet förklaras härmed avslutad.
Red.
NOTISER
Ampère-jubileet. Under dagarna den 5—9 mars
firades i Lyon hundraårsminnet av André-Marie Ampère’s
död med en elektrisk kongress i samband med en
minnesutställning, retrospektiv inom de olika huvudområ-
dena av elektrotekniken. Festligheterna voro
sammankopplade med öppnandet av årets varumässa, varigenom
det hela gestaltades till en imponerande manifestation.
Ett mycket stort, ja alltför stort antal föredrag voro
anmälda. Men man började redan kl. 9 på morgonen
och höll troget på till fram emot kl. 11 pä kvällen. En
halv dag ägnades åt den elektriska belysningen i olika
sammanhang, en annan halvdag åt elektrifierade
järnvägar, autobussar, ackumulatorfordon m. m. Medan de
vanliga starkströmsämnena — maskiner och ledningsnät
— endast sparsamt förekommo, ägnades så mycket mer
tid åt specialområden såsom elektrometallurgi,
strålningsteknik (ljus, X och radium), teleteknik,
elektro-medicinska tillämpningar m. m.
Sista dagen ägnades åt högintressanta föredrag över
elektrofysikaliska ämnen med så förnämliga föreläsare
som Nobelpristagarna Perrin, L. de Broglie och
makarna Joi.ioT-curie samt professorerna Langevin,
Thi-baud, M. de Broglie, Fabry, Abraham, Cotton m. fi.
Vid avslutningshögtidligheten framlämnade
undertecknad på uppdrag hyllningsadresser från Svenska
teknologföreningen och Svenska elektroingenjörsföreningen
(gemensamt), från Svenska elektrotekniska kommittén
samt från K. vetenskapsakademien, i vilken Ampère var
utländsk ledamot. Den svenska hyllningen till Ampère’s
minne satte man synbarligen mycket stort värde på från
fransk sida.
I programmet ingick även flera föredrag om Ampère’s
liv och verk samt besök i Ampère’s födelsehus i
Poley-mieux strax utanför Lyon, vilket man nu inrett till
museum. Meddelande lämnades om insamling till en
Am-père-fond, varav skulle utgå stipendier till studenter i
fysik. En minnesmedalj hade präglats av utseende som
ovan.
Axel F. Enström.
LITTERATUR
VDE Fachberichte 1935. Verband deutscher
Elektro-techniker, Verlagsabteilung, Berlin-Charlottenburg. 172
sid. 236 fig. Pris kart. Itm 10: 20, bunden Rm 13: 50.
Häftet innehåller resuméer av de vid 1935 års möte
i Hannover hållna föredragen — inalles ett 50-tal
-jämte åtföljande diskussioner.
Stoffet är uppdelat på 12 avdelningar, vardera
företrädd av en rapportör och 4 föredragshållare:
kraftstationer, drift av kraftnät, brytförlopp, konstruktion
av kraftnät, ställverk, strömriktare, maskiner, banor,
motordrift och belysning, radio, telefoni och mätteknik.
Det ger en ganska fullständig bild av den tyska
elektroteknikens intressen just för ögonblicket och erbjuder
åtskilligt av värde även för svenskt forum. Hit hör
bl. a. strömriktareområdet, där en jämförelse mellan
Marx’ likriktare och kvicksilverlikriktaren är aktuell,
vidare användning av aluminium i stället för koppar
såväl för luftledningar och kablar som för ställverk,
konstruktion av stora generatorer för
vattenkraftanläggningar, synkronmotorns användning i industriella
anläggningar, akustisk analys av kortslutsmotorer,
rundradiostörningar m. m.
J. K.
FÖRENINGSMEDDELANDEN
Berättelse över verksamheten under år 1935 inom
Svenska elektroingenjörsföreningen, avdelning av
Svenska teknologföreningen.
1. Ledamöter.
Vid slutet av år 1934 var föreningens medlemsantal
705. Under år 1935 ha 40 nya medlemmar inträtt och 4
återinträtt, varjämte 8 avgått med döden, nämligen
civilingenjör G. Holmberger, civilingenjör E. Wallin, fil.
doktor J. Hertzberg, dr ing. J. Ruths, byrådirektör T.
Nordell, civilingenjör R. Strehlenert, direktör R. Dahlander
och civilingenjör G. Ekstrand. Föreningens
medlemsantal vid slutet av år 1935 är sålunda 741.
64
4 april 19.%
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
