Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. Maj 1936 - Katodstråleoscillografen, av Carl v. Sivers
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
XI O-
Y,
Al o—
As
o-G o-
Ko
O-K o—
I I-
g
-O Xi
-O Ys
xi
Y»
a »-
W o-
Ko
O-K o-
H h
-O X2
-o Ya
Fig. 3. Elektrodsystem för
hög-vakuumrör.
Fig. 4. Elektrodsystem lör
gasfyllt rör.
malt cirka 1010 cm/sek. och fotograferingen utföres,
särskilt vid högre hastigheter, med inbyggd kamera.
För de flesta ändamål äro registreringshastigheter
upp till 10° cm/sek. tillräckliga, varvid lågspända
högvakuumrör och gasfyllda rör komma till
användning. Dessas elektrodsystem visas av fig. 3 och 4.
Yttre utseendet av representativa rör framgå av fig.
5 och 6. De inneslutas alltid i evakuerade respektive
gasfyllda glaskärl, vanligen av den form som fig. 5
och 6 visa, men även i helt cylindriska rör, då
lys-skärmsdiametern är liten.
Koncentration av elektronstrålen.
Koncentrationen av den från den varma katoden
erhållna elektronstrålen till minsta möjliga area vid
lysskärmen sker hos högvakuumrör en genom s. k.
elektronoptik, vilken grundar sig på de negativt
laddade elektronernas attraktion och repulsion vid
passerandet av positivt eller negativt laddade ringar
och cylindrar. Genom lämpliga mekaniska och
elektriska kombinationer kunna elektronstrålar brytas
liksom ljusstrålar i glaslinser.
Gasen hos de gasfyllda rören utgöres vanligen av
argon eller vätgas och tjänar till att koncentrera
eléktronstrålen. En första koncentration utföres av
cylindern närmast katoden, den s. k.
Wehneltcylin-dern (fig. 4, W), som har negativ spänning mot kato
den. Strålen attraheras sedan mot nästa elektrod,
den positivt laddade anoden (A) och passerar på
grund av sin hastighet genom ett hål i denna,
varigenom den får någorlunda begränsad volym. Vid
passagen genom gasen joniseras denna, varvid de
positiva jonerna på grund av sin större massa och
därigenom lägre hastighet kvarstanna längre tid i
strålens mitt än de samtidigt bildade
sekundärelektronerna. Härigenom uppstår mitt i strålen en positiv
laddning, som attraherar och därigenom
koncentrerar elektronstråleu. Genom lämpligt val av
mekaniska dimensioner, gastryck och spänningar erhålles
på ljusskärmen en skarpt fokuserad punkt.
Ljusskärmsmaterial.
Ljusskärmsmaterialen kunna väljas inom vida
gränser, både med hänsyn till lystid och
färgsammansättning. För fotografiskt bruk önskas kortast
möjliga lystid och en färg som kraftigt påverkar
negativmaterialet, vanligen blåviolett. Vid
åskådande bör färgen däremot ha en gulgrön ton. För några
specialändamål, exempelvis elektrokardiografer, ön-
skas några sekunders lystid, medan de hastigaste
skärmarna lysa endast cirka 10—5 sek. Till normalt
laboratoriebruk, då oscillografen skall användas för
både fotografering och åskådning, tillverkas rör med
en blandning av blått och grönt ljus och en lystid av
cirka 10—4 sek.
Avlänkningsmetoder.
Avlänkning av elektronstrålen utföres vanligen
genom kondensatorplåtar mellan vilka strålen får
passera. Lägges mellan plattorna en spänning,
attraheras den negativt laddade strålen till den positiva
plattan och bildpunkten förflyttas i denna riktning.
Genom att lägga in två mot varandra vinkelräta
plattpar med pålagd växelspänning erhålles en bild på
skärmen.
En mindre vanlig anordning för avlänkning, som
för övrigt knappast kan användas över 10 000 p/s, är
den elektromagnetiska. På vardera sidan av röret
läggas tvenne spolar, som erhålla den ström, som
skall mätas. Elektronstrålen kommer att liksom en
strömförande ledare avvika i spolens plan.
Vid val mellan högvakuumrör och gasfyllda rör
måste man utgå från användningen. Skola
mätningar förekomma vid högre frekvenser än cirka
100 000 p/s äro högvakuumrör självskrivna, emedan
uppbyggnadstiden för den positiva rymdladdningen
sätter en gräns för de gasfyllda rörens normala
strål-koncentration vid ungefär dessa frekvenser. Vid
tonfrekvens däremot äro i allmänhet de gasfyllda rören
att föredraga på grund av deras större känslighet,
cirka 1 mm per voit, mot för hög vakuumrören endast
cirka 0,3 mm per voit. med anodspänningen 1000
voit för bägge. Ljusfläcken kan som regel ej
fokuseras lika skarpt hos högvakuumrör.
Vid mittpunkten på lysskärmen, där
avlänknings-spänningen går genom noll, uppstår hos de gasfyllda
Fig. 5. Högvakuumrör, fabrikat
Marconi. Statisk avlänkning i
bägge riktningar.
Fig. 0. Gasfyllt rör, fabrikat Loewe.
Ljusskärmsdiameter 180 mm. Statisk
avlänkning i bägge riktningar.
80
2 maj 193(5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
