Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. Aug. 1936 - Frändskap och särdrag hos kraftteknik och teleteknik, av H. Sterky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Elektroteknik
Fig. 18. Maximal effekt för orkestermusik inom olika
frekvensband.
v W
g
i
625 125 250 KO tOOO 2000 4000
teknik. Och dock är den elektriska
effektöverföringen inom teletekniken av väsentlig betydelse
för såväl telegrafi som telefoni och television vid
överföring med eller utan tråd. I de elektriska
kretsarna måste teleteknikern liksom
kraftteknikern räkna med effektöverföring och
effektförluster. Häri ligger likheten med krafttekniken.
Skillnaden är dock den, att teleteknikern endast behöver
se till att trogna kopior av de effektbelopp, som vid
olika frekvenser matas in i en ledning, framkomma
till mottagaren, under det att kraftteknikern lägger
huvudvikten vid att den inmatade effekten blir så
väl utnyttjad som möjligt av mottagaren. Orsaken
till att man inom teletekniken i ganska ringa
utsträckning bekymrar sig om
överföringsverkningsgraden måste tillskrivas elektronrörs- och
förstärkare-tekniken. Bortsett från det redan omnämnda
förhållandet, att nedre gränsen för de användbara
effektbeloppen beror av de fenomen, som höra
samman med materiens atomistiska uppbyggnad, kan
teleteknikern vara nöjd med att praktiskt taget hur
liten effekt som helst framkommer till mottagaren,
blott det ursprungliga meddelandets karaktär
bibehålles under den elektriska överföringen.
I samband med behandlingen av mikrofonen
påpekades att denna är en god effektförstärkare.
Medeleffekten för det mänskliga talet är ca 10 aW.
Man kan antaga att den yta framför en talares mun,
genom vilken ljudeffekten utstrålar är ca 10 cm2,
varför den utstrålade effekten är 1 ^W per cm2. Vad
betyder nu denna effekt? Att den är liten är utan
vidare klart. I själva verket måste man tala
oav-hrutet i 100 000 dygn dvs. praktisk taget i 300 år
för att med lungornas kraft genom stämband och
munhåla åstadkomma så stor effekt, som erfordras
för att hålla en 25 W glödlampa brinnande under 1
timme. Ett annat talande exempel på den obetydliga
effekten i det mänskliga talet är uppgiften, att det
erfordras en million samtidigt talande människor för
att hålla en 10 W glödlampa lysande. Med hjälp av
en mikrofon kan taleffekten överföras till elektrisk
effekt, varvid man som en god approximation kan
räkna med att den elektriska niedeleffekten i en
mikrofonkrets är 1 mW, dvs. 100 ggr taleffekten.
Men effekten är icke konstant utan varierar
avsevärt. Under vissa intervall i talet uppgår den till
betydligt högre värden. Genom mätningar har man
funnit, att om man uppdelar talet i intervall på 1/8
sekunds varaktighet, maximaleffekten i talet i 2 %
av intervallen blir 100 gånger större än
medeleffekten. Uttryckt i decibell är sålunda maximaleffekten
20 dB större än medeleffekten.
Hur ställa sig nu effektförhållandena för musik
t. e. från en orkester? Genom mätningar har man
funnit, att en stor orkester på 100 man kan lämna en
akustisk medeleffekt av ca 70 W. Förhållandet
mellan maximal- och medeleffekt för orkestermusik har
man funnit vara ungefär 250 gånger, motsvarande en
nivåskillnad av 24 dB. Den akustiska effektens
fördelning på olika frekvensband för orkestermusik från
en mindre orkester framgår av fig. 18. Om man skall
överföra orkestermusik med elektriska hjälpmedel,
t. e. för rundradio, bör man egentligen fordra, att de
elektriska kretsarna utan distorsion och utan
störningar skola kunna omfatta ett effektområde på 70
dB, dvs. 1 : 10 millioner. — Överfört på
kraftteknikens område betyder detta, att ledningar och
apparater skola byggas med god verkningsgrad och
ekonomi för hela spänningsonirådet 220 V till 660 000 Y.
— Så stora områden överföras emellertid ej för nutida
rundradio, utan området är här begränsat till 40
högst 50 dB. Yid i stor skala upplagda försök i
Förenta staterna, varvid orkestermusik överförts från
Philadelphia till Washington, har man funnit att helt
nya akustiska effekter kunna uppnås, om
effektoni-rådet för musiken utökas från 70 till 100 dB. De
utförda försöken äro ännu ej på långt när avslutade,
men lova att giva synnerligen intressanta uppslag
till samarbete mellan musiker, akustiker och
elektrotekniker. Fig. 19 visar effekt- och frekvensområdet
för med elektriska medel sålunda förstärkt
orkestermusik.
Det är av intresse att i detta sammanhang
omnämna, att man konstruerat apparater, vilka på
avsändaresidan sammantrycka amplitudområdet för tal
och musik för att automatiskt på mottagaresidan
ånyo utvidga detta till att motsvara det ursprungliga
tillståndet. Avsikten med dessa apparater är att
underlätta den elektriska överföringen, som betingar
mycket stora kostnader, om ett alltför stort
amplitud-område skall överföras. Vad utvecklingen på detta
område kan föra med sig kan man icke nu överblicka,
men det anförda visar, att teletekniken måste angripa
detta problem i syfte att förbättra ekonomien.
Som mottagare i en teleteknisk effektöverföring
användes ofta det mänskliga örat. Dess känslighet för
rena toner av olika frekvens framgår av fig. 20,
nedersta kurvan. Av denna figur framgår även att
Fig. 19. Frekvens och effekt för orkestermusik.
tOO IOOO SOOO 0,000 SO.OGO P/S
1 AUG. 1936
137
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
