Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. Aug. 1936 - Frändskap och särdrag hos kraftteknik och teleteknik, av H. Sterky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
130
120
110
100
s »
-10
20 SO K» too 1000 5000 10,000 20.000 P/S
Fig. ’20. Ljudstyrka hos rena toner som funktion av
frekvensen och intensiteten.
ljudstyrkan, som angives i decibell på kurvorna ej är
linjärt beroende av intensiteten. Ljudstyrkan för
olika toner har härvid erhållits genom subjektiv
jämförelse med en ton av frekvensen 1 000 p/s såsom
referenston. För t. e. en ton med 200 p/s och
intensitetsnivån -f- 40 dB är ljudstyrkan enligt kurvorna
sålunda + 20 dB. För en ren ton med 1000 p/s
sammanfalla intensitets- och ljudstyrkenivåerna.
Verkningsgrad och dämpning.
Vid överföring av telegraftecken, tal, musik eller
televisionssignaler över ledningar måste man taga
hänsyn till ledningens elektriska egenskaper. Bland
dessa är ledningens fortplantningsegenskaper och
närmast dess dämpning av avgörande betydelse. Inom
transmissionstekniken finnas många medel att minska
ledningens dämpning t. e. genom inkoppling av
induktanser i ledningsbranscherna, s. k. pupinisering.
Vid 800 p/s är den specifika dämpningen för en
vanlig pappersisolerad telefonkabel med 0,9 mm ledare
0.073 neper/km. Om denna ledning pupiniseras,
sjunker dämpningen för samma frekvens till 0,022
neper/km. Att dämpningen dessutom varierar med
frekvensen och därigenom förorsakar distorsion,
förbigår jag helt i detta sammanhang.
Ett exempel, som visar hur dämpningen inträder
som den avgörande faktorn inom
transmissionstekniken, må här anföras. Låt oss antaga, att vi skola
överföra ett telefonsamtal mellan Stockholm och
London, en sträcka av ungefär 2 000 km, över en 1,3 mm
opupiniserad telefonkabel med en specifik dämpning
vid 800 p/s av 0,05 neper/km. Vi sätta som fordran
att den effekt, som skall framkomma till London,
måste vara 1 mW, och beräkna då den erforderliga
sändareffekten i Stockholm till 1081 kW. Denna effekt
iir så stor, att den mångfaldigt överstiger jordens
samlade krafttillgångar, och det är alltså otänkbart,
att en sådan effekt skulle kunna inmatas i den klena
telefonkabeln. leke en gång om kabeln pupiniseras
och dess specifika dämpning därigenom sjunker till
ungefär 24 % av det ursprungliga värdet, kan man
åstadkomma en telefoniförbindelse i en kabel mellan
Stockholm och London, ty den erforderliga
sändare-effekten blir trots pupiniseringen ca 1015 kW (en
billion MW).
Hur är då en telefonförbindelse mellan dessa orter
möjlig? Som jag redan antytt blir svaret, att
transmissionstekniken helt och hållet är beroende av
möjligheten till förstärkning. Först med införandet av
elektronrören inom teletekniken har denna inträtt i
sitt moderna skede. Om nu förstärkare skola
inkopplas i ledningen, skulle man kunna tänka sig, att man
på sändaresidan endast inmatade så stor effekt, som
med rimliga medel kan åstadkommas, varvid
mottagaren skulle få den effekt, som med hänsyn till
dämpningen återstode. En förstärkare vid
mottagare-ändan skulle sedan förstärka den ankommande
effekten till lämplig nivå, så att den skulle kunna
uppfattas av örat. Ett sådant tillvägagångssätt
iir emellertid fullkomligt oanvändbart, ty
mottagningsnivån skulle bli så låg, att meddelandet
fullkomligt skulle försvinna i de störningar, som jag
förut behandlat. Härtill kominer, att andra elektriska
förbindelser, t. e. ett telefonsamtal i riktningen
London—Stockholm, skulle inducera en
överhörnings-spänning vid ifrågavarande lednings slut av mycket
större storleksordning än den aktuella spänningen.
I stället för att placera förstärkare på ett ställe i
kabeln, fördelar man dem emellertid utefter
ledningen. Sålunda finnas mellan Stockholm och London
omkring 25 överdragsstationer. Man vinner då
fördelen, att man hela tiden håller talnivån över
störnings- och överhörningsnivån. Vidare minskas
kostnaderna avsevärt, ty förstärkarna (eller överdragen)
bli var och en för sig mycket billigare än
motsvarande del av en gemensam ändförstärkare.
Erforderlig effekt för matning av överdragens
anod- och glödströmkretsar är obetydlig. Man kan
uppskatta totala matningseffekten för samtliga
överdrag för en ledning mellan Stockholm och London
till högst 1 kW. En jämförelse med de 1015 kW, som
förut angivits såsom nödvändiga för Stockholm—
London-förbindelsen, talar för sig själv.
Utrymmet tillåter ej att här vare sig lämna en
historisk tillbakablick över utvecklingen av
elektron-rörsförstärkarna eller att gå närmare in på teorien för
deras verkningssätt. Från att ha varit osäkra och
dyrbara leksaker i laboratorierna ha
elektronrörsför-stärkarna och överdragen utvecklats till driftsdugliga
apparater i praktikens tjänst med livslängder, som
räknas i 10-tal år. Man skulle kunna tycka, att
utvecklingen på förstärkarområdet nu borde ha
kommit in i en period av stillestånd. Så är emellertid
ej fallet. En viktig nyhet på detta område, nämligen
den negativa återkopplingen liar helt nyligen börjat
få stor praktisk betydelse. Ju längre förbindelserna
bli. dess fler överdrag måste inkopplas för att
kompensera den ökade dämpningen. Då det är av stor vikt,
att den framkomna effekten icke varierar allt för
mycket (högst ± 4 dB motsvarande ± 25 %’) för att
man skall kunna uppfatta talet tydligt och klart,
förstår man att stora krav ställas på att varken
dämpningen hos ledningen eller förstärkningen hos
förstärkarna variera. Tidigare lia svårigheter uppstått
att göra förstärkningen oberoende av
spänningsvariationer i de matande strömkällorna och för
amplitud-variationer i de spänningar, som skola förstärkas.
Genom den negativa återkopplingen har man
emellertid lyckats införa en stabilisering av förstärkningen.
Betydelsen härav inses lätt, om man betänker, att i
vår tids interurbanförbindelser mellan land ocli
kontinenter 100-tals förstärkare inkopplas i tandem.
Från radioområdet må även hämtas ett exempel på
dämpningens inverkan på överföringen. Sveriges
största rundradiostation är den år 1935 öppnade Mo-
138
1 aug. 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
