Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9. Sept. 1936 - Garantitoleranser, av John Wennerberg - Enkanalsystem för bärfrekvenstelefoni på luftledningar, av S. Kruse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
motors startmoment och maximimoment. Om motorn
ej förmår starta, eller om den mankerar när
förutsedda överbelastningar i driften inträffa, är den
sannerligen olämplig för sitt ändamål. Man jämföre
härmed det fall att en garanti för verkningsgrad,
effektfaktor, startström eller dylikt ej hålles;
fabrikatet blir därigenom ej oanvändbart.
Frågan om denna toleransklass berättigande har
varit under diskussion i Internationella
elektrotekniska kommissionen vid flera tillfällen. Från svenskt
håll har med skärpa framhållits att garantitoleranser
böra förekomma så sparsamt som möjligt och
absolut strykas ur normerna när det gäller t, e.
startmoment och maximimoment. Trots att den svenska
uppfattningen från början understöddes av endast ett
fåtal nationer, har det nu kommit därhän att
toleransen för maximimoment strukits; mot
startmomentets tolerans fortsätta attackerna.
En speciell ställning intager temperaturgarantin.
Om denna överskrides blir ju fabrikatet icke strax
oanvändbart. Tvärtom ges ofta åt denna garanti
mycket godtyckliga siffror. Men å andra sidan
utgör förhållandet mellan effekt och temperaturstegring
hos t. e. en maskin ett ungefärligt mått på dess
elektriska "storlek". Om temperaturstegringen
överskrider garantivärdet med 10 % har köparen
anledning tycka att han får en ca 10 % mindre maskin
än han betalar för. Lika gärna som att tillåta
tolerans på temperaturstegringen kunde man. ur denna
synpunkt, tillåta tolerans på märkeffekten.
Såvitt förf. har sig bekant finns ingen tolerans för
• temperaturstegringen i nu gällande normer i något
land. Men i de engelska BEAMA-normerna
förekom på sin tid en tolerans av 2° C, under
angiven förutsättning att temperaturstegringen dock
höll sig inom ofarliga gränser. De normala
garantisiffrorna ansågos ej som verkliga gränsvärden ur
risksynpunkt, utan voro valda med hänsyn till överbelast-
ningsmöjlighet. Att denna möjlighet beskars genom
toleransens tillämpning var dock ofrånkomligt. -—
Detta undantagsfall har numera endast
kuriositetsintresse. •
Toleransens storlek för de olika garantiobjekten
bör rättvisligen göras beroende såväl av
svårighetsgraden för konstruktion, tillverkning och provning
som av noggrannhetsbehovet i olika fall. Vissa
procentuella toleransvärden ha så småningom
utkristalliserat ur praxis och fått stadfästelse genom
normer. Granskar man toleransbestämmelserna i
Internationella elektrotekniska kommissionens normer,
finner man strängaste fordran gälla
spänningsomsättning i transformatorer med 0,5 % tolerans.
Hastigheten hos likströmsmotorer har 5 à 10 % tolerans.
Förlusternas tolerans är i allmänhet 10 %,
effektfaktorns är 1/6 av 1—eos cp. Asynkronmotorers startström
och eftersläpning, likströmsgeneratorers
spänningsändring och shuntmotorers hastighetsändring ha
tilldelats en tolerans av 20 %. Minsta noggrannheten
fordrar man av garanti rörande plötslig
kortslutnings-ström i synkrona växelströmsgeneratorer (i svenska
normerna 20 %) ävensom tomgångsström i
transformatorer, där toleransen är 30 %.
Som det viktigaste i denna lilla orientering skulle
förf. vilja särskilt framhålla följande två punkter.
Tolerans för ensidig begränsning bör ej förekomma
i andra fall än då garantivärdet syftar på ett
sannolikaste mätresultat, t. e. i fråga om
verkningsgrad.
När garantivärdet avser sannolikaste mätresultat
ligger det i sakens natur att garantin genomsnittligt
överskrides varannan gång och underskrides
varannan gång, vilket ej får betraktas som njugghet mot
leverantören. En viss modifiering av uppfattningen
hos såväl leverantörer som köpare är här nödvändig.
Enka nalsystem för bärfrekvenstelefoni
på luftled ningar.
Av S. KRUSE.
I en artikel av A. Westling,
"Bärfrekvensförbindelser på ledningar", som publicerades i Teknisk
tidskrift, Elektroteknik nr 2, febr. 1936, sid. 26, lämnas
en översikt av den ledningsbundna
bärfrekvensteknikens principer och tillämpningsområden. I
anslutning härtill skall i det följande beskrivas ett speciellt
bärfrekvenssystem, nämligen Telefonaktiebolaget L.
M. Ericssons senaste konstruktion av enkanalsystem
för bärfrekvenstelefoni på luftledningar, typ ZL 400.
För en mera detaljerad beskrivning hänvisas till
Ericsson Review 1936, nr 2, sid. 52.
Enkanalsystemet, typ ZL 400, medgiver en
samtalsmöjlighet utöver den vanliga fysikaliska. Det
består av två ändutrustningar, vardera monterad i ett
stativ, som är lätt att transportera och koppla in på
den plats, där det skall användas. Det lämpar sig
därför att sättas in tillfälligt på en överbelastad led-
ning men har tillräckligt goda
transmissionsegenskaper för att användas såsom ett permanent
för-bindelsemedel. I kostnadshänseende kan det
konkurrera med alternativet uppläggande av ett nytt
ledningspar ned till ledningslängder av
storleksordningen 50 km. Den exakta siffran beror mycket på
lokala och andra förhållanden.
Konstruktionsprinciper.
För kommersiell telefoni kräver man numera, att
talfrekvenserna mellan 300 och 2 700 p/s skola
överföras i lika grad. För den fysikaliska kanalen, dvs.
den redan existerande vanliga telefonikanalen, i
vilken talströmmarna överföras omodulerade med
sina naturliga frekvenser, har i enkanalsystemet typ
ZL 400 av vissa skäl anslagits ett något större
frekvensband, nämligen 0—2 900 p/s. Den lägre delen
142
5 sept. 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
