Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9. Sept. 1936 - Om intermittent uppvärmning av byggnader, av Torsten Henning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
lämpligen uttryckes i </c av effekten vid oändlig vägg.
Lägges detta tillskott till den största av de båda
ursprungligen beräknade effekterna, bör man vara
garderad även mot eventuella köldvågor. Vid exempelvis
16 timmars uppvärmning av betongvägg och en befarad
köldvåg om — 10° erhålles enligt fig. 10 vid k = 1,81 ett
pålägg = 50 — 45 = 5 kal = 11 % av effekten vid
oändlig vägg.
Genomgås alla tre diagrammen, kunna de
procentuella påläggen sammanfattas i följande tabell:
Köldvåg 0° —10" —20°
Trä............ ..... 16 tim. 11 19 10
..... 8 „ 10 18 7
Tegel......... ..... 16 „ 10 17 6
11 ........ ..... 8 „ 9 15 4
Betong..... .... 16 ,. 7 11 2
n ..... ..... 8 „ 5 8 1
Skall byggnaden uppvärmas mera än 15°, kan man
tydligen knappa in något på tabellens värden för —10
och —20°.
Om byggnaden är försedd med fönster, är
resonemanget fortfarande giltigt. Den enda skillnaden blir,
att något tillägg enligt tabellen icke behöver göras på
den del av den statiska effekten, som faller på fönstren.
Om byggnaden slutligen består av flera material, bör
man tydligen pä varje deleffekt göra det pålägg, som
svarar mot resp. material enligt tabellen. Antages t. e.
trätak, tegelväggar, betonggolv och fönster, skall vid
16 timmars eldning och 20° befarad köldvåg, takets
effekt ökas med 10 % av den effekt, som ett oändligt
tjockt trätak skulle kräva, väggarnas effekt d:o 6 %,
golvets effekt d:o 2 Fönstren behöva endast den
statiska effekten.
På angivet sätt skulle alltså en tunnväggig byggnad
kunna beräknas med användning av å ena sidan formeln
för oändligt tjock vägg och å andra sidan formeln för
oändligt lång uppvärmningstid. Har man tillgång till
diagrammen, fig. 4 och 5, kommer man emellertid
snabbare och säkrare till målet genom att istället tillämpa
ek v. 6.
Vid betraktande av fig. 10, spec. kurvorna för 20°
köldvåg, finner man, att vid tunnare väggar
8-timmars-effekten utfaller lägre än 16-timmarseffekten, alltså
motsatt förhållandet vid tjocka väggar. Detta innebär tyd-
ligen endast, att om man eldar med 8-timmarseffekten,
den invändiga temperaturen vid fortsatt köld efter 8
timmars förlopp kommer att sjunka under + 15°, vilket
ju är helt naturligt.
Ackumuleringens betydelse vid intermittent
uppvärmning.
Ackumulerande element äro motiverade ej blott där
man vill tillgodogöra sig nattkraft, utan även där man
vill minska följderna av ofrivilliga avbrott eller där det
gäller att taga i bruk en intermittent uppvärmd lokal
omedelbart efter effektens avkoppling.
Vi skola beräkna effekt- och temperaturförhållanden
i en byggnad vid användning av dels direktverkande,
dels ackumulerande effekt, spec. med hänsyn till
avkopplingen. Byggnaden antages begränsad av minst
50 cm tjocka betongväggar med 0,i m2 fönsteryta pr
m- betong. Den skall på 8 timmar uppvärmas från 0
till +15° vid en samtidigt ansättande yttertemperatur
om —20°. I likhet med föregående beräkningar antaga
vi alltså, att temperaturen överallt är = 0° vid
uppeldningens början.
Den direktverkande effekt, som erfordras för att på
8 timmar uppvärma lokalen 15°, bestämma vi med hjälp
av ekv. 4. Med A = l,o, r = 0,00175, a — 1 och med
dubbla fönster, k = 2,5, dvs. fk — 0,25, fås då en effekt
= 62,5 kal/tim.
Hade vi istället räknat med väggen och fönstret var
för sig, skulle väggeffekten enligt ekv. 1 blivit = 54,2
kal/tim. För beräkning av fönstereffekten hade vi måst
antaga en effektiv invändig temperaturstegring.
Antages denna enligt Jacobsson = 0,75 • 15 = 11,25°, blir
temperaturskillnaden i fönstren = 31,25° och alltså
fönstereffekten = 7,8 kal/tim, dvs. hela effekten = 62,o
kal/tim. Faktorn 0,7 5 är alltså i detta fall något för
låg, 0,88 hade givit rätt värde. Vi behöva nu emellertid
känna byggnadens temperatur-tid-funktion och måste
därför räkna med båda väggmaterialen parallella enligt
ekv. 4. Ifrågavarande funktion blir här:
Dl = — 20] ■ [o,0345 + 0.996 • E (0,01012 \/7)].
Om effekten avkopplas vid t = 8, fås tydligen ett
ögonblickligt temperaturfall = 8,0°, dvs. temperaturen
sjunker med ens ned till -f 6,4° C. Genom superposition
152
5 sept. 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
