Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10. Okt. 1936 - Krångede kraftverk och överföringssystem, av N. Forssblad - Centralradioanläggningar med högfrekvensfördelning (centralantenner), av E. T. Glas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Termisk Tidskrift
bildad som en gängad
tapp med växelvis
höger- och
vänstergäng-ning. Vid montaget ha
dessa sedan dragits
tillsammans med en
höger- och vänstergängad
dubbelmutter.
Vid den lina, som
användes på Stockholms
elverks linje mellan
Horndal och
Stockholm, är sektionsarean
något mindre och har
där valts en
enkel-lagrig lina med av
linkonstruktionen betingade skarvar av annan
typ, som konstruerats
vid elverket.
Beträffande såväl
konstruktioner som
beställningar för dessa
linjebyggnader har ett
intimt samarbete pågått
mellan elverket och
Krångedebolaget.
Linorna äro i bärstolparna upphängda i
isolator-kedjor innehållande 16 element. I de fåtaliga
avspänningspunkterna ävensom i skruvningarna
användes 3 parallellkopplade kedjor av samma
isolatorer, varje kedja med 18 element. Skyddsbyglar
ha anordnats vid isolatorkedjorna i syfte att skydda
linorna vid överslag, att hålla bort
koronaurladd-ningar från armaturen och att minska
spännings-påkänningen vid de närmast linan befintliga
isolatorerna.
Fördelningslinjerna för 77 kV äro utförda på för
ifrågakommande spänning vanligt sätt, eller med
portalstolpar av trä med reglar av galvaniserade
U-balkar. Den normala spännvidden är 180 m,
fasavståndet 3,8 m. Linarean är 70 och 95 mm2, i
huvudsak den större arean. Linorna äro upphängda
i isolatorkedjor med 6 element i varje kedja.
Leverantörer.
Turbinerna i Krångede ha levererats av Karlstads
mek. verkstad, dammluckorna av Bröderna Hedlund,
Stockholm, och intagsluckorna av J. C. Petersens
mek. verkstad i Trälleborg. Traverserna i Krångede
ha levererats av A.-b. Malcus Holmquist, Halmstad,
traversen i Horndal av Aseas mekaniska verkstad.
Asea har levererat generatorerna,
huvudtransformatorerna i Krångede och Horndal samt
reglerings-transformatorerna i Horndal, samtliga frånskiljare
för 220 och 77 kV, 2 st. brytare för 220 kV och
samtliga brytare för 77 och 10 kV, kontrolltavlorna och
10 kV utrustningen i ställverken, differential- och
överströmsreläer samt diverse annan elektrisk
utrustning. Sieverts kabelverk har levererat 10 kV
jordkablarna, ström- och spänningstransformatorerna för
220 kV och spänningstransformatorerna för 77 kV.
Siemens har levererat 4 st. 220 kV brytare,
instrumenten i kontrolltavlorna och distansreläskyddet.
AEG har levererat jordslutningsspolarna för 220 kV
samt anläggningen för ledningsriktad telefoni och
mätvärdesöverföring. BBC har levererat
lokaltransformatorerna i Krångede samt drosselspolarna för
10 kV och jordslutningsspolarna för 77 kV i
Horndal. Ackumulatorbatterierna i Krångede och
Horndal ha levererats av Tudor.
De normala järnstolparna på huvudlinjen och
jordlinan därstädes ha levererats av Fagersta bruk,
specialstolparna ha dels tillverkats av Fagersta, dels av
A.-b. Landsverk. Fotkonstruktionerna på
huvudlinjens stolpar äro tillverkade av Sundsvalls
förenade verkstäder.
Kopparlinorna för linjerna ha levererats av
Finspongs metallverk, Svenska metallverken och
Elek-tromekano, isolatorerna av Ohio Brass och Iföverken.
Samarbetet med leverantörerna har alltid varit
gott, och alla ha bemödat sig om att åstadkomma det
bästa. Resultatet har blivit sådant, att de ha ali
anledning vara stolta över sin del i anläggningarna.
Fig. 21. Hängisolatorkedja.
Centralrad ioanläggningar med högfrekvensför-
delning (centralantenner).
Av E. T. GLAS.
Det är nu åtskilliga år sedan
oentralradioanlägg-ningar med lågfrekvensfördelning vunno insteg som
hjälpmedel vid rundradioprogrammets distribution
till de enskilda lägenheterna i större bostadshus.
Riktigt populära ha sådana anordningar dock aldrig
blivit, därför är bundenheten vid ett enda program en
alltför betydande black om foten. Det är blott i
sjukhus, hotell m. m., som lågfrekvensfördelningen
kan ge verkligt tillfredsställande utbyte. Helt
annorlunda ligger landet till, om man kunde fördela
högfrekvens utan frekvensbegränsning, så att envar
med tillhjälp av en vanlig mottagare kan välja
ut, vad som passar. Man kan säga, att utvecklingen
tvångsvis för fram till denna form av storstadsradio.
Det är icke möjligt att vid den höga störningsnivån
i större städer ordna fullgod mottagning annat än
av lokalstationen — och ej ens alltid av den — utan
att individuell utomhusantenn finnes, och huru skulle
det kunna ordnas i ett modernt hyreshus? Där stora
fordringar ställas på radioutbytet, har man därför
inte mycket att välja på: central matning med
högfrekvens hus för hus, via speciell högfrekvenskabel
eller, som en vidare vy, ett helt samhälles
tillgodoseende, i första hand med det nationella programmet,
över redan existerande ledningsnät. Vill man
använda telefonnätet i dubbel funktion, går det tydligen
166
4 juli 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
