Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10. Okt. 1936 - Centralradioanläggningar med högfrekvensfördelning (centralantenner), av E. T. Glas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
lad till kabeln, från vilken nominellt 1/s av spänningen
tages ut med 2 k Q förkoppling. Genom denna
begränsas belastningen per lyssnarpunkt och un
dan-röj es kortslutningsrisk vid manipulationer med
mottagaren. Denna inkopplas över 1 k Q genom ett
skärmat kopplingssnöre, vars kapacitet förrycker
spänningsomsättningen i synnerhet vid högre
frekvenser. Sålunda ger 100 [i[iF redan en
spänningsförlust av 15 % vid 1 500 kC/s. Spänningsdelningen
sker därför i proportionen 1/3—1/4 beroende på
frekvens m. m. För tydlighets skull visas sista och näst
sista radiokontakten i fig. 6. Följande mätserie ger
en uppfattning om spänningsförhållandena i
praktiken:
a Uppmätt mV Uppmätt mV
Pl— Pl Pl — Pa
250 .............. 33 105
650 .............. 35 115
1 300 .............. 11 (50)
Av ett visst intresse är resulterande
likströnismot-ståndet (högfrekvensimpedansen har ej studerats) i
olika punkter av radiokabeln. Vid förstärkaren
uppmättes sålunda i den förut specificerade anläggningen
550 Q, i en lägenhets radiokontakt vidare 650 Q
(P1 — P2). Dylika mätningar ha betydelse för
felsökning m. m.
Mätningar på anläggningen som ett helt.
Vid en sådan mätning vill man också taga
hänsyn till antennens förhållande vid olika frekvenser.
Det är ju hela överföringen
antenn—förstärkare-radiokontakt, som bör lia ungefär samma
transmissionsnivå vid olika rundradiofrekvenser. I fig. 7, som
schematiskt visar hela anläggningen, antydes, huru
mellan mätgeneratorn G och förstärkaren F1 en
konstantenn KA enligt amerikansk normering (200 uuF
+ 20 ^H + 25 Q, varav 10 ü användes som
kopplingsmotstånd med generatorn) inkopplas. Vid
undersökningen uppmättes spänningarna F’, V" och V0
invid förstärkaren samt — utan att särskilt lägga
an på noggrannheten — radiokontakternas R
spänningar (kontakter P1 — P2) vid 250, 650 och 1 300
kC/s. Resultatet sammanfattas i följande tabell
(V" hölls genomgående konstant), där
radiokontakterna numrerats med nr 1—18 i riktning från
förstärkaren. Mottagare funnos ej inkopplade.
Fig. 6.
Radiokontakternas inkoppling. Näst sista och sista uttaget
visas i fig.
f . ’/■ A X. rr r •
018
Fig. 7. Centralradioanläggning för högfrekvensfördelning.
Mätappara-turen visas streckad. Kurvor för förstärkaren F visas i fig. 3, 4 och 5.
Mätvärden för spänningarna i radiokontakter nr 1—18 ha tabellerats i
texten, ävensom värden av V’ och Vn. V" konstant och lika med 7 mV.
Vid lägre frekvenser kan antennkretsen skenbart ej
uppfattas som en "oren kapacitet", vilket framgår av
siffervärdena på differensen. Detta beror på, att
reaktans kopplas över från mottagarens ingångskrets
via transformatorn Ta (jfr fig. 1 b) till antennkretsen
och ej på dennas egna elektriska data. En nyttig
balans ger, som redan påpekats, förstärkarens
resonanstopp vid lägre frekvenser, där antennkretsen
arbetar oeffektivt.
I radiokontakterna sjunker spänningen tämligen
jämnt, allteftersom ordningsnumret växer. Några
stående vågor utbildas alltså icke i radiokabeln.
Mätvärdena ånge, att dämpningen för de 100 meterna
kabel mellan radiokontakterna nr 1 och 18
(mätan-ordningen reagerar som en kapacitet ej överstigande
50 [i[j,F) blir som följer:
kC/s Dämpning dB
250 ................... 3
650 ................... 5
1 300 ................... 5
Centralradio med högfrekvensdistribution till 18 abonnenter. Spänningar i mV.
kC/s V V" Vo 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18
250 21 7 120 33 33 33 30 30 30 30 28 28 25 25 25 25 25 25 25 25 24
650 10 7 130 36 35 34 30 30 30 30 30 30 30 30 30 24 24 24 23 22 20
1 300 8,4 7 71 12 11 11 10 10 10 10 10 9 9 9 9 8 8 8 7 7 7
Antennnens inverkan karakteriseras av värdena F’
och V". Man finner av dessa:
kC/s V"IV V’ —V" mV
250 ............. 0,33. 14
650 ............. 0,70 3
1 300 ............. 0,83 1,4
Utnyttningen av antennspänningen blir därför
först vid högre rundradiofrekvenser mera fullständig.
Dessa värden inkludera dämpningstillskottet från
de punktvis inkopplade radiokontakterna och
avslutningsmotståndet. De gälla för praktiskt förlagd kabel
med alla dess krökar, montageskador m. m.1
3—5 dB förlust per 100 m kabel förefaller att vara
ganska acceptabelt, då förstärkaren ger en vinst av
20—25 dB. Att kosta på radiokabeln mera synes
därför blott vara motiverat, om man vill få fram
kortvåg.
i Kurvorna i
exemplar.
fig. 3, 4, 5 gälla för detta förstärkare-
i Ovannämnda dämpningsvärden äro 2—2,5 ggr högre än
för sammanhängande kabellängd laboratoriemätt.
5 sept. 1936
169
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
