Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11. Nov. 1936 - Föreningsmeddelanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
ordnat’. Markägaren har ju under alla omständigheter
rätt att utfå ersättning.
I förslaget till stadga om elektriska
starkströmsanläggningar, § 4, mom. 1, föreskrives viss
anmälningsskyldighet vid inträffade olycksfall, förorsakade av
elektrisk ström, ävensom sådana driftstörningar, som kunna
ha betydelse för den allmänna säkerheten. Sistnämnda
passus skulle kunna innebära anmälningsskyldighet t. e.
vid fel på gatubelysningen, som ju har betydelse för den
allmänna säkerheten. Jag förmodar, att en sådan
tolkning icke är avsedd utan att formuleringen vore
riktigare enligt följande: ’sådana driftstörningar, som
kunna innebära fara för att allmänheten kommer till
skada genom inverkan av elektrisk ström’.
I § 5, mom. 1, första stycket, lämnas föreskrift
beträffande minsta avståndet i horisontalled från stolpar,
stag eller strävor till kanten av vägkrönet, men
föreskrives, att kommerskollegium må vid behov meddela
eftergift. Det är att befara, att kommerskollegium i
sådant fall måste invänta vägstyrelsens yttrande och att
därigenom byggandet av luftledningar kan avsevärt
försvåras och fördröjas.
X § 5, mom. 2, första stycket, föreskrives, att i jorden
förlagd starkströmsledning inom område för allmän väg
skall övertäckas med skydd av lämpligt material.
Sådant skydd torde icke under alla omständigheter vara
nödvändigt t. e. för vägbelysningskablar, förlagda under
gångbanor, planteringar eller dylikt. Jag föreslår, att
ordet ’skall’ utbytes mot ordet ’bör’.
I andra stycket angives, att, om starkströmslednings
läge i vägen ej är uppenbart, visare, angivande detta
läge, skola uppsättas. I det fall att många och stora
kabelstråk framgå i en väg, kunna dessa icke på ett
effektivt och fullt tydligt sätt markeras med sådana
visare, vilka i så fall kunna göra mera skada än nytta.
Inom Stockholms stad ha dylika märken för
elektricitetsverkets ledningar slopats och det måste förutsättas,
att envar, som äger rättighet att utföra arbeten i gator
eller vägar, också har skyldighet att anskaffa
detaljerade kartor över befintliga ledningar. Jag föreslår, att
bestämmelsen uppmjukas t. e. sålunda: ’skall, där så
lämpligen kan ske, etc.’
§ 5, mom. 3 e. Föreskriften, att antalet
korsningsställen med allmän väg skall vara det minsta möjliga, kan
innebära, att ledning måste framdragas på båda sidor om
vägen. Jag föreslår, att formuleringen i stället blir ’att
antalet korsningsställen med allmän väg blir så litet,
som förhållandena skäligen medgiva’.
I § 6, mom. 3, säges, att därest till följd av
vattentrafikleds ändring starkströmslednings förläggning inom
trafikledens område behöver ändras, arbetet, om
trafikledens förvaltning så finner nödigt, må verkställas
genom dess försorg. Enligt min mening bör det till
undvikande av missförstånd tydligt utsägas, att härvid den
sakkunniga elektriska monteringen alltid är undantagen,
så att starkströmsledningens innehavare under alla
omständigheter skall ha rätt ombesörja det elektriska
montaget.
I § 7, mom. 1, femte stycket, angives, att, därest
ledningen framdrages i luften över banvallen, skall
ledningen å ömse sidor om järnvägen förläggas på väl
förankrade stöd av järn eller mot röta motståndskraftigt
trä. Betongstolpar synas sålunda bliva förbjudna. Jag
föreslår, att följande tillfogas ’eller annat likvärdigt
material’.
Beträffande den i första och andra stycket av § 9
angivna spänningsgränsen 22 000 Y bör påpekas, att
sekundärspänningen i Stockholm liksom i ett flertal
storstäder utomlands är 33 000 V. Kravet på att för
ledningar med denna spänning det fria utrymmet under
alla omständigheter skall vara lika stort som för en
220 000 V ledning kommer att vålla avsevärda
svårigheter inom Stockholms ytterområden. Jag får därför
föreslå, att den ifrågavarande spänningsgränsen höjes
till 33 000 V."
Efter ingenjör Blocks anförande följde en livlig
diskussion. överingenjör Holm redogjorde för innehållet
i de sakkunnigas huvudbetänkande samt bemötte
ingenjör Blocks anmärkningar. Dr Herlitz redogjorde för
kommitténs förslag till skrivelse till Kommerskollegium
och ansåg för sin del intet hinder möta för ing. Block
att få sina erinringar bifogade såväl till protokollet
som till föreningens skrivelse till Kommerskollegium.
Ingenjör Laurell förordade att ing. Blocks
anmärkningar bifogades såsom separat bilaga till föreningens
yttrande.
Efter ytterligare diskussion, i vilken förutom
ovannämnda deltogo lektor Zachrisson, övering. Jacobsson
och ordföranden, beslöt föreningen, dels att ing. Blocks
anmärkningar skulle bifogas föreningsprotokollet, dels
att avskrift därav såsom separat bilaga skulle bifogas
föreningens skrivelse till Kommerskollegium rörande de
sakkunnigas huvudbetänkande.
Ordföranden redogjorde därefter för innehållet i en
remiss från Svenska maskinindustriföreningens
standardkommitté rörande gängor i ebonit och liknande
isolationsmateriel. Såsom medlemmar från SEIF i den
kommitté, som ’Svenska teknologföreningen avser
tillsätta för remissens behandling, föreslog SEIF:s styrelse
föreningen följande personer: från Asea ing. D. Björk,
från Aga disp. Ture Zetterberg och från Kungl,
telegrafstyrelsens verkstad ing. Ola Rothman.
Föreningen förklarade sig godkänna styrelsens
förslag.
Ordet överlämnades därefter till aftonens
föredragshållare, direktör Nils Fobssblad, vars anförande
behandlade ämnet "Krångede kraftverk och
överföringssystem". Föredraget har publicerats i Elektrotekniks
oktobernummer.
Efter det med stort bifall mottagna föredraget
frambar ordföranden föreningens tack till föredragshållaren
för det intressanta och givande föredraget, varefter det
av ett 100-tal medlemmar besökta sammanträdet
avslutades kl. 2il,47.
Deltagarna samlades därefter till gemensam supé,
varefter följde sedvanligt samkväm. Under samkvämet
visades Krångede aktiebolags film från
kraftverksbygget, vilken gav en målande skildring av arbetet från
begynnelsen till den dag, då kronprins Gustaf Adolf och
kronprinsessan Louise den 18 juni 1936 förklarade
kraftverket invigt. Ln.
Svenska elektroiiigenjörsföreningen, avdelning av
Svenska teknologföreningen, höll ordinarie sammanträde
måndagen den 5 okt. 1936 kl. 18,00 i flygpaviljongen å
Bromma flygfält.
Föreningens medlemmar jämte inbjudna deltagare
från Radiotekniska sällskapet och Stockholms
radioklubb hade till ett antal av 180 personer hörsammat
kallelsen att deltaga i föreningens utflykt och
sammanträdet.
Ordföranden, direktören Hemming Johansson,
förklarade kl. 18,00 sammanträdet öppnat och hälsade
deltagarna jämte inbjudna gäster välkomna i
flygpaviljongens passagerarehall.
Att jämte ordföranden justera dagens protokoll
ut-sågos tekn. dr Fredrik Dahlgren och civilingenjör Erik
Cronvall.
I föreningen inträdde efter anmälan civilingenjör
A. Danfors, Västerås.
’Sekreteraren fick därefter ordet och meddelade de
närvarande vissa förhållningsorder beträffande
demonstrationen av flygfältets olika elektrotekniska
anläggningar. På grund av det utomordentligt stora antalet
deltagare hade de ursprungliga planerna fått något
omkastas, men genom tillmötesgående från flygplatschefen,
5 sept. 1936
187
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
