Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11. Nov. 1936 - Föreningsmeddelanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEKNISK Ti DSKRiFT
ingenjör Bertil Florman, hade anstalter träffats för
att samtliga deltagare skulle få tillfälle att se så mycket
som möjligt.
Ordföranden överlämnade därefter ordet till
civilingenjör Torsten Elmquist, som lämnade en
orienterande översikt över radioanläggningarna på flygfältet.
Föredraget återfinnes pä annat ställe i detta nummer.
Näste talare var byråingenjör Gösta Sundén, som
redogjorde för belysningsanläggningen på flygfältet.
Luftfartsmyndigheten har f. n. under utförande
anläggningar för de bägge huvudflyglinjerna
Malmö—Stockholm och Malmö—norska gränsen. För att nattflygning
även skall kunna upprätthållas erfordras för dessa
flyglinjer dels lijälpflygplatser, dels fyrbelysning. På
flyglinjen Malmö—Stockholm komma sålunda 11
lijälpflygplatser att utbyggas samt äro 25 st. flygfyrar av Agas
oscillerande fyrtyp installerade. På Bromma flygfält
finnas gränsbelysning, hinderbelysning, inflygningsljus,
flodljus och vindriktningsljus. Belysningsanläggningen
på Bromma flygfält har levererats av firmorna Aga och
Asea och betingar ett pris av 150 000 kronor utom kablar.
För den mycket omfattande kontrollanordningen för
belysningsanläggningen redogjorde därefter civilingenjör
Ehi öhlund. Energien för belysningsanläggningen
uttages från Stockholms stads elektricitetsverk såsom 50
p/s 3-fas ström vid 220 V. Spänningen
upptransfor-nieras till 3 000 V, som distribueras runt fältet i en
ringkabel. Flodljuslamporna matas med en spänning av
G0 V, som erhålles från transformatorer, uppsatta i
flod-ljustornen. övrig distribution sker vid 220 V. Hela
belysningsanläggningen manövreras av flygledaren från
en kontrolltavla. Föredragshållaren redogjorde i detalj
för kopplingsschemat för hela anläggningen och visade,
hur man med hjälp av ett otal reläer och kontaktorer
med förregiingskretsar kan övervaka hela
belysningsanläggningen och på en central karta över flygfältet
följa in- och urkopplingen av de olika ljuspunkterna
samt uppstående fel i dessa.
De tre föredragshållarna avtackades med hjärtliga
applåder, varefter deltagarna fingo tillfälle att i grupper
om 8 à 10 göra en rundvandring i flygpaviljongen.
Kontrollanordningarna för belysningsanläggningen,
radio-mottagarna, pejlanläggningen samt teleprinterrummet
demonstrerades under rundvandringen av
föredragshållarna jämte flygplatsens personal.
Kl. 19,30 samlades samtliga deltagare på
flygpaviljongens tak och åsågo därifrån nattpostflygplanets start,
som trots mörker och oväder programenligt gick av
stapeln kl. 19,40.
Flygfältet översvämmades därefter av deltagarna,
som följde ingenjör Elmquist, då han med en
korvgubbes vana handlag rullade en kärra med en
radiomottagare tvärs över fältet. Mottagaren var utrustad
med en högtalare från anno dazumal, men den
fungerade i alla fall till belåtenhet, och det gick bra att göra
sig en föreställning om, huru blindlandningssändaren
fungerade. Snart nog kände sig dock åhörarna manade
att återvända till flygpaviljongens värme och
intressanta demonstrationer. Det dröjde om ända till kl.
21,30, innan supén serverades i Sara-restaurangen.
Ordföranden riktade härunder ett tack till
flygplatschefen, ingenjör Florman, som tyvärr ej kunde deltaga
i supén, till Luftfartsmyndigheten, representerad av
ingenjör Sundén, samt till K. telegrafstyrelsens radiobyrå,
representerad av byrådirektör Litström, vilka välvilligt
givit tillstånd till besöket på flygfältet. För
föredragshållarna talade ceremonimästaren, ingenjör Tennander,
på sitt vanliga lediga och av åhörarna mycket
uppskattade sätt.
Kvällen slöt kl. 0,30, då de sista deltagarna återvände
med bussar till staden. H. Sy.
Svenska elektroingenjörsföreningen, avdelning
av-Svenska teknologföreningen, höll ordinarie
sammanträde å föreningens lokal, Brunkebergstorg 20,
fredagen den 16 oktober 1936 kl. 19,30.
Sammanträdet öppnades av föreningens v.
ordförande, överingenjör Yngve Holm.
Att justera dagens protokoll utsågos herrar Wallér
och Beck-Friis.
I avdelningen inträdde civilingenjör J. H. Kylberg
samt invaldes dir. Johannes öhlund samt
ingenjörerna Gösta Pettersson och Arne F. Feichtinger.
Från Elektriska standardiseringskommittén förelåg
en skrivelse till Svenska elektroingenjörsföreningen
med anhållan om upplösning av föreningens
överströmskommitté. Skrivelsen, som behandlats vid
styrelsesammanträde den 3 juni 1936, upplästes av
ordföranden, vilken meddelade, att styrelsen beslutat
föreslå föreningen upplösa ovannämnda kommitté.
Detta förslag godkändes av föreningen.
Ordet överlämnades därefter till aftonens inledare,
tekn. dr Fredrik Dahlgren, vilken behandlade ämnet
"Aktuella frågor beträffande reläskydd". Dr
Dahlgren behandlade därvid en rad av de problem, som
möta anläggningsteknikern vid uppläggandet av
moderna reläskydd samt visade, hur man under vissa
förhållanden kan erhålla ett fullgott distansskydd
medelst användning av kompounderingsanordningar.
Efter det med livligt bifall mottagna
inledningsföredraget överlämnades ordet till dr-ing. Paul
Wideröe, Oslo, vilken skildrade förhållandena i de
norska kraftledningsnäten. Dr Wideröe uppehöll sig
särskilt vid de samkörande kraftledningsnäten i
östlandet, vilka nät för närvarande hålla på att utrustas
med distansreläer från firman N. Jacobsens Elektriske
Verksteds A/S, konstruerade av dr Wideröe. Dr
Wideröe behandlade vidare de möjligheter till
felutlösning vid osymmetriska 3-fasiga kortslutningar, som
förefinnas vid användning av distansreläsystem med
endast ett distansrelä och omkopplingsreläer.
Civilingenjör Gunnar Dalby, Asea, behandlade
di-stansreläernas förhållanden vid pendlingar samt
gjorde en jämförelse mellan reaktans- och
impedansreläer i detta hänseende.
Tekn. dr R. Lundholm, Vattenfallsstyrelsen,
framhöll vikten av att undersökningar göras å de
ström-och spänningstransformatorer som användas för
reläskydden, så att obefogade utlösningar på grund av
disymmetriströmmar o. d. undvikas. Talaren
omnämnde i samband därmed de nykonstruktioner, vilka
på senare tid utförts beträffande mättransformatorer,
särskilt de kondensatorspänningstransformatorer, som
numera ganska allmänt användas såsom ersättare för
spänningstransformatorer vid högre driftspänningar.
Vidare omnämnde dr Lundholm de lödskarvs- och
differentialskydd, som användas inom
Vattenfallsstyrelsen.
Efter ytterligare diskussion, i vilken deltogo tekn.
dr I. Herlitz och civilingenjör Gustaf Löfgren,
förklarades diskussionen avslutad, varefter ordföranden
frambar föreningens tack till såväl aftonens inledare
som deltagarna i diskussionen, varefter det av ett
60-tal medlemmar besökta sammanträdet förklarades
avslutat kl. 22,40.
Medlemmarna samlades därefter mangrant till
gemensam supé, på vilken följde klubbafton. Att döma
av den trängsel, som en längre tid rådde kring dr
Wideröe och hans medförda demonstrationsmateriel,
framgick att diskussionen långt ifrån avslutades med
sammanträdet.
Ln.
188
7 nov. 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
