Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12. Dec. 1936 - En ny taxeform för elektrisk kraft, av N. Helleberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Termisk Tidskrift
En ny taxeform för elektrisk kraft.
Av N. HELLEBERG.
1 "Elektrizitätswirtschaft" 1935, sid. 169 beskrives
av dipl.-ingenjör F. Ferrari en nyuppfunnen
tariffapparat, och i samband därmed propageras för en
ny taxeform, vars tillämpning utan alltför dryga
mätningskostnader den nya apparaten medgiver.
Ferrari-apparaten drives medelst kontaktimpulser
från en vanlig kilowattimmemätare och registrerar
den energi, som uttages med högre effekt än en
abonnerad botteneffekt S; dvs. den energi, som i
var-aktighetsdiagramniet, fig. 1, angives med streckad
yta. Detta åstadkommes genom att de
enhetsmängder energi, som markeras av kontaktimpulserna,
separeras allteftersom de uttagas under kortare eller
längre tid än vad som motsvarar den abonnerade
effekten. I förra fallet påverkas räkneverket, i andra
fallet icke. Denna mätprincip är i sig själv av stort
intresse och synes vara tillämpbar även för andra
ändamål än tariffmätning. I detta avseende och
beträffande apparatens konstruktion hänvisas
emellertid till ovannämnda uppsats.1 Det må blott
bemärkas, att en i princip alldeles exakt uppmätning
av "överbelastningsenergien" kan åstadkommas
medelst redan förut kända apparater, nämligen
subtraktionsmätare i kombination med en tidmätare, som
registrerar funktionstiden för överförbrukningsverket.
Medelst Ferrari-apparaten blir uppmätningen
emellertid mycket billigare, men den blir också behäftad
med samma slags ofullkomlighet, som när
varaktighetskurvor bestämmas av registrerade
kvartstimmes-värden i st. f. av momentvärden. Praktiskt har
denna ofullkomlighet dock ingen betydelse.
Då kilowattimmemätaren registrerar den totalt
uttagna energien, kan man med Ferrari-apparatens
hjälp tillämpa en taxa av följande form:
1. En effektavgift av A kr. pr kW för den
abonnerade botteneffekten.
"överförbrukningen" debiteras efter rent
kilowatt-timmepris, är påtaglig. Skillnaden är blott den, att
tilläggsavgiften utgår för hela
överbelastningsenergien och icke endast för överförbrukningen. Genom
att sålunda i förra fallet större energimängd
debiteras enligt tilläggspriset b, kan detta väljas av
samma storleksordning som det ordinarie
energipriset a. Detta anses utgöra en fördel hos
"överbelastningstariffen" relativt subtraktionstariffen. Som
exempel på prisens storlek vid detaljdistribution kan
nämnas A = 120 kr. pr kWår, a = 6 öre pr kWh.
b = 8 à 10 öre pr kWh.
Vid överbelastningstariffen medföra låga men
långvariga överbelastningar större avgiftsökning än höga
och korta dylika, och detta förmenas vara riktigt ur
självkostnadssynpunkt med hänsyn till den i senare
fallet sannolikt bättre sammanlagringen med andra
belastningar. Som fördel gentemot vanlig
maximaltariff med betalning för verkligt uttagen effekt
framhålles liksom för subtraktionstariffen, att avgifterna
icke bli så beroende på tillfälliga belastningsspetsar.
Vid den nya tariffen ha konsumenterna liksom vid
subtraktionstariff möjlighet att påverka avgifternas
storlek genom valet av den abonnerade
botteneffek-ten, och den frågan uppkommer alltså hur detta val
bör göras, för att totalavgiften skall bli så låg som
möjligt. Frågan har behandlats i
Elektrizitätswirtschaft 1936, sid. 572 av dr-ing. G. Schnaus, som
angiver kriteriet för avgiftsoptimum, när
varaktighetskurvan är känd. Av fig. 2 erhålles som villkor för
oförändrad avgift vid en liten ändring A w av
botteneffekten: A • A w — 0.01 b • w A t eller i limes w
100,4/ dw\ , dw , . , ,
=.....—dtr vä^k^ghetskurvans all-
tid negativa derivata. Schnaus går emellertid icke
IV
hS
X-A/
t fm. T At
Fig. 1. F
2. En energiavgift av a öre pr kWh för den totalt
uttagna energien.
3. Ett tillägg av b öre pr kWh för
"överbelastningsenergien".
Analogien med sådana subtraktionstariffer
(överförbrukning-s- eller effektgränstariffer), vid vilka
i En omfattande redogörelse för "Festmengen"-principens
användningsmöjligheter har givits av ing. Ferrari i ETZ 1936,
sid. 919. En beskrivning av tillgängliga mätapparater har
lämnats av dipl.-ing. E. Tritschler, Elektrizitätswirtschaft
1936, sid. 575.
t t/m T * T
2. Fig. 3.
närmare in på 0111 det alltid finns ett dylikt optimum,
om kanske även maximivärden för avgifterna
förekomma etc.
Förhållandena äro i själva verket betydligt mer
komplicerade än vid subtraktionstariffen. Vid den
senare finnes alltid exakt ett minimivärde för
avgifterna. Gränsvärdena för botteneffekten, dvs. S =
= 0 och S — maximieffekten W, ge avgiftsmaxima,
vilka dock icke kännetecknas "matematiskt" av
försvinnande derivata utan uppstå därigenom, att S
uppnår gränsen för sitt existensområde, medan funk-
198
4 juli 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
