Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
dock en egenskap gemensam. De kristallisera på
samma sätt (monoklint).
När det visat sig omöjligt att finna samband
mellan smak och kemisk konstitution, ha försök gjorts
att förklara ämnens smak med, att deras
vattenlösningar hava olika ytspänning. Denna senare har
fastställts med Traubes stalagmometer. Resultaten
av dessa försök hava dock varit negativa.
Det har talats om att smak och luktämnen skulle
göra luften elektriskt ledande och på så sätt inverka
på nerverna. Men försök hava visat, att även
synnerligen kraftiga lukter ej inverka på
ledningsförmågan. Den "elektriska näsan" kan därför ej tänkas bli
förverkligad.
Under senare tid ha fysiologerna gjort avsevärda
framsteg i förståendet av våra "högre" sinnen, syn
och hörsel. De ha t. e. visat att ljudintryck
överföras från örat till hjärnan genom elektriska strömmar
i nerverna. Man har kapat trådarna i hörselnerven
på en katt och via en lämplig förstärkare lett den
svaga strömmen till en högtalare. Vid tal i kattens
öra har det troget återgivits av högtalaren; detta
trots att djuret varit starkt bedövat. Ja ända till
en timme efter det kattens hjärta upphört att slå, har
örat kunnat tjänstgöra som mikrofon.
Örats och ögats problem äro i huvudsak lösta,
men vad vet man om smak och lukt? Vad är det, som
förorsakar dylik? En vågrörelse är det ej, ej heller
en elektrisk ström. Vissa kemiska grupper är det
ej heller, och ytspänningen spelar ej någon större
roll för dessa sinnen.
En sak vet vi dock med säkerhet. Ämnen, som ha
egenlukt, innehålla alltid atomer av grundämnen med
flera valenser. Det är därför ej osannolikt, att ett
ämnes lukt är direkt beroende av de halvfria
valen-sernas läge. Man skulle sålunda av lukten kunna
sluta sig till molekylernas verkliga utseende.
Vi vet, att om molekyler av ett kolväte med kort,
rak kolkedja fastnar på ytan av aktivt kol, ställa de
sig med ena änden mot ytan. Äro de tillräckligt
många, bilda de så att säga en päls på kolet. Ett
sådant ämne bör ej ha någon lukt. Men är kolkedjan
så lång, att den kan tänkas böja sig dubbel, skulle
möjlighet för lukt eller smak förefinnas.
Förutsättningen för luktegenskaper växer med antalet halvfria
valenser. Cykliska kolföreningar böra därför i
allmänhet hava mera utpräglad arom.
Det ovan påpekade sambandet mellan smak och
kristallform tyder också på, att molekylernas form
och de halvfria valensernas läge äro avgörande för
ett ämnes smak och lukt.
Medan smaksinnet sitter i tungans papiller och
således mycket oskyddat, är luktsinnet koncentrerat på
en ytterst skyddad plats. Det har sitt säte högst
upp i näshålan, strax under silbenet och omfattar en
yta av ca 5 cm2.
Människans känslighet för vissa lukter är helt
enkelt häpnadsväckande. Vid inandning av med
luktämnen bemängd luft hava följande tröskelvärden i
mg/liter erhållits.
Aceton ...... 0,4 • 10—2
Kamfer ...... 1,6 • 10~5
lonon ....... 1,0 • 10—7
Merkaptan ... 4,4 • 10—8
Om 0,000,300,1 mg per liter är den största
utspädning, i vilket ett ämne kan påvisas, inkommer med
en luktning 0,000,000,01 mg i näsan. Luktsinnet är
således oändligt känsligare än smaken. Många tro, att
man med lukten kan konstatera närvaron av enskilda
molekyler. Detta är dock ej alis fallet. Ty i
0,000,000,01 mg vanillin finnas ej mindre än 4 X 10IU
eller 40 000 000 000 molekyler.
Luktsinnet är nog mycket olika utvecklat hos olika
människor. Negrerna med sina stora breda
luktorgan lia säkert större känslighet än vi. Därmed är ej
sagt, att deras lukt är enligt vår uppfattning
kultiverad. Djuren ha sannolikt inrättat sin förmåga att
lukta i överensstämmelse med levnadssättet. Släppas
hästar på en äng, där det finns en del smörblommor,
äta de de övriga växterna, men ranunculus-arterna
lämna de. Det är högst otroligt, att de med hjälp av
synen undvika de giftiga växterna. Man måste
därför antaga, att smörblomman har en för hästar
obehaglig lukt. För oss är denna växt i det närmaste
luktlös.
Djur, vilkas försörjning i större grad är beroende
av lukten, hava detta sinne betydligt starkare
utvecklat än människan. Hundens förmåga att följa
ett spår synes oss nästan ofattbart. Vissa hundars
luktminne är också synnerligen utpräglat. Vårt är
det däremot ganska klent beställt med. Sannolikt
skulle många inte kunna skilja O. P. från
Norrlands-akvavit utan att ha tillgång till jämförelseprov.
Såvida de inte ta det betydligt bättre synminnet till
hjälp erinrande sig, att den sistnämnda är mörkare.
Tack vare lukten kunna vi undvika en hel del
ämnen, som skulle bringa oss ohälsa. Främst våra egna
avsöndringsprodukter. Animaliska födoämnen, som
blivit skämda, utveckla en i vårt tycke otrevlig
stank. Sambandet mellan giftighet och obehaglig
lukt är här påfallande.
Vi förtära gärna välsmakande mat eller dryck, och
magen åtar sig villigt att bearbeta den vidare.
Lukten är i detta fall en lustbetonad känsla, som är av
allra största värde för oss. — Men inte bara
beträffande födan är lukten av betydelse. Hur njuter man
inte av att gå i en skog med alla dess dofter eller av
att stanna vid en blomsterdoftande äng.
Under senare år har allmänheten blivit betydligt
mera kräsen på lukt. En affärsman bör alltså se till
att hans varor, utom att de äro bra, även lukta
angenämt. Detta gäller ej bara parfymer utan även
sådana saker som papper, bläck, linoleummattor,
kläder m. m. Lukten börjar i allt högre grad bli en
faktor för vår livsföring.
Det är därför önskvärt, för att ej säga nödvändigt,
att man söker fastställa en nomenklatur för olika
sorter av lukt. Härvid är att märka, att sådana
ämnen som ammoniak, formaldehyd m. fi.
huvudsakligen ge oss förnimmelse av smärta och ej av lukt.
Menthol känns kallt och torde därför mest verka på
för kyla känsliga nerver.
Redan Linné arbetade på att få fram en
nomenklatur på detta område. För 40 år sedan grupperade
Zwardemaker alla lukter i nio huvudklasser, av vilka
de flesta i sin tur uppdelades. Dessa voro:
I. Eteriska.
Dessa äro karakteristiska för frukter och
bero i de flesta fall på närvaro av estrar;
10
8 febr. 1936
Mysk
(artificiell) ............4,0 • 10—8
Pyridin ............4,0 • 10—3
Skatol ..............4,0-10—6
Vanillin ............5,0 • 10—7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
