Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kemi
Fig. 7. Försök angående impregnerat virkes eldbeständighet.
flyttning av skjutvikten. I övre ändan av
plåtcylindern är ett termoelement anbragt, varmed
temperaturen i närheten av provstyckets övre ände kan
avläsas. Yid försöket avläsas temperatur och
viktsförlust med bestämda tidsintervaller efter gaslågans
tändande, varefter dessa uppritas i kurvor. Av dessa
kurvors utseende kan man få ett begrepp om den
hastighet med vilken träet antändes och förbrinner.
I diagrammet, fig. 7, visas resultaten av några av
dessa försök. Dessa försök komma att fortsättas,
och vi vänta oss en hel del intressanta resultat därav.
litteratur
The Chemistry of Cement and Concrete, av F. M. Lea
och C. H. Desch, London 1935, Edward Arnold & Co,
pris 25 sh., 4,29 sid.
I företalet till denna bok framhålla förff., att
cement-och betonglitteraturen numera vuxit i sådan grad, att
även en specialist har svårighet att följa allt som
framkommer. När det gäller att ge en översikt i bokform
av denna gren av tekniken, måste därför en stark
sovring äga rum. Man kan lugnt gå ut ifrån att denna
sovring i föreliggande fall skett med ali den sakkunskap
och omsorg som man har rätt att göra anspråk på.
Förff. äro knutna den förstnämnde till den berömda
Building Research Station i Watford, England, varest
en mängd värdefulla rön beträffande cement och betong
blivit gjorda under det sistförflutna decenniet, och den
senare till det välkända National Physical Laboratory,
Teddington.
Cementforskning i ordets egentliga bemärkelse har
mer än sekelgamla anor. Trots detta liar ända tills för
belt kort tid sedan stor osäkerhet rått beträffande
speciellt portlandcementets kemi. Ja, man kan rent av
säga, att frågan om cementklinkerns konstitution ännu
befann sig i stöpsleven när föreliggande bok skrevs.
Grundläggande undersökningar voro utförda av
amerikanska forskare vid Geophysical Laboratory och
Bureau of Standards, men tolkningen av de vunna
resultaten och deras rätta tillämpning på det kemiskt
komplicerade system som portlandcementklinkern utgör
var ännu ej klarlagd. Lösningen på detta intensivt
bearbetade problem låg emellertid redan "i luften", och
förff. ha i sitt arbete givit de rätta synpunkterna på
denna fråga väl huvudsakligen på basis av Lea’s egna
undersökningar, ehuru äran att först hava framlagt den
nu i ett slag allmänt accepterade teorien om cement-
klinkerns konstitution otvivelaktigt måste tillerkännas
den framstående finsk-svenske cementkemisten dr-ing.
Lennart Forsén, sedan några år verksam vid Skånska
cementaktiebolaget i Limhamn, vilken redan i ett
föredrag den 17 juni 1933 vid Eidg. technische Hochschule
i Zürich första gången framlade densamma i alla dess
detaljer. Då nämnda föredrag icke förelåg i tryck
förrän i början av år 1934 (Ztschr. f. angew. Chemie !fi,
162), förklaras måhända härav varför dr Forséns namn
tyvärr icke kommit att nämnas av förff. i detta
sammanhang, ehuru hans namn i övrigt förekommer på
flera ställen i boken i samband med hans övriga viktiga
upptäckter på cementkemiens område, t. e. beträffande
bindetidsreglerare, cementets reaktioner nied vatten
och kalciumaluminathydratens kemi, där hans arbeten
varit helt grundläggande. Det kan sålunda vara att
förvänta, att boken i berörda hänseende kompletteras
till nästa upplaga. I varje fall hava de av Lea
utförda undersökningarna helt bekräftat Forséns tidigare
teori. Sålunda har på cementkemiens område, där
tidigare svensken Törnebohm med sina mikroskopiska
undersökningsmetoder gjorde en så fundamental insats
nu återigen ett avgörande bidrag lämnats genom en
annan svensk mans forskningar. Som alltid, vore man
frestad säga, har verkligheten visat sig enklare än man
på sina håll velat antaga. De hypotetiska
"cementmineralen" alit, belit, celit och felit, vilkas roll som
ledstjärnor i forskningsarbetet ingalunda skall
underskattas, hava ersatts med de enkla kemiska
föreningarna trikalclumsilikat, dikalciumsilikat,
trikalciumalu-minat och tetrakalciumaluminatferrit. Det är i övrigt
ägnat att tillfredsställa en svensk granskare att kunna
konstatera i huru hög grad förff. uppmärksammat en
del andra i Sverige utförda värdefulla undersökningar
på det cementkemiska området. Sålunda refereras
Sundius, vars arbeten beträffande klinkermineralens
konstitution betytt så mycket för ovannämnda problems
lösning, ävensom de å den Svenska motsvarigheten till
förff :s institut, Cementlaboratoriet vid IVA, arbetande
forskarna Giertz-Hedström och Werner på ett flertal
ställen i boken. Även andra kända svenska namn på
cement- och betongområdet, såsom Assarsson, Frost,
Hellström, Kreüger m. fi., möta på olika ställen i boken.
Boken är i huvudsak avsedd att behandla cementets
och betongens kemi. Rena fabrikationsmetoder resp.
provningsmetoder i samband med cementets och
betongens tillverkning äro därför ställda i bakgrunden. Endast
i den mån analys- och provningsmetoder kunna sägas
äga direkt sammanhang med cementets egenskaper, t. e.
bestämning av fri kalk i cement, värmeutveckling vid
cementets avbindning m. m., äro dessa medtagna i boken.
Efter en kort historisk översikt och ett kapitel om
olika cementtypers klassificering, övergå förff. att i ett
antal kapitel diskutera cementets konstitution, betydelse
av de olika komponenterna och frågor i samband med
cementets framställning (ca 140 sid.). På det följande
50-talet sidor redogöres för cementets reaktioner med
vatten (hydratisering), dess avbindning och hårdnande.
Härefter följer ett par kapitel om aggressiva vattens
inverkan på portlandcement ävensom dettas fysikaliska
och mekaniska egenskaper (sp. v., volymvikt, spec. yta,
ånghärdningens inverkan på hållfastheten,
volymför-änderlighet m. m.). Därefter diskuteras i ett antal
följande kapitel de viktigare egenskaperna hos ett antal
andra cementtyper, såsom puzzolancement, slaggcement,
smältcement och en del andra specialcement. Bokens
sista 70-tal sidor behandla frågor av speciellt intresse
för cementförbrukare, exempelvis tillsatsmaterialens
egenskaper och betydelse, betongens motståndsförmåga
mot förstöring (vattenutlösning, frostvittring m. m.)
samt sätt för bestämning av dylika skadors orsaker.
Sammanfattande kan sägas att föreliggande bok icke
borde saknas hos någon, som äger intresse för cementets
14 mars 1936
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
