Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kemi
Akrylhartser och plexiglas/
Med akrylhartser avses i det följande syntetiska
hartser, framställda av olika derivat av
akrylsyra CH, : CO • CHOH och a-metylakrylsyra CH„:
: C(CHg) "COOH. Ett flertal forskare hava tidigare
iakttagit, att olika akrylsyrederivat hade benägenhet
att polymeriseras till produkter av olika
polymerise-ringsgrad och egenskaper. Röhm och von Pechman
publicerade år 1901 en redogörelse2 för omfattande
undersökningar över polymerisationsprodukter av
akrylsyra och dessas egenskaper. Han behandlade
metyl- och etylestrar av akrylsyra med
natrium-alkoholat och erhöll därvid dimera, trimera och högre
polymerisationsprodukter. Metylestern
polymerise-rades härvid lättare än etylestern.
Polymerisations-produkten av metylestern var en färglös,
genomskinlig, mycket elastisk produkt, praktiskt taget luktfri.
vilken var olöslig i vatten, alkohol och bensin, men
svällde i ättiksyra, fenol, kloroform, nitrobensol
m. fi. lösningsmedel. Produkten var olöslig i kalla
mineralsyror och i utspädda lösningar av syror och
alkalier. På senare åren hava Staudinger och hans
medarbetare3 publicerat ett flertal uppsatser om
poly-akryleater.
Röhm fortsatte sina arbeten och syftade till att i
industriell skala framställa polyakryleater, vilka
kunde ersätta gummi, hartser för läcker och fernissor
samt glas. Han har uttagit ett flertal patenter4 för
att skydda sina vunna resultat.
En teknisk tillverkning av polyakryleaterna
hindrades till att börja med av bristen på en lämplig
metod att framställa dem i större mängder. Den vanliga
laboratoriemetoden bestod i att addera brom til1
akrylalkohol, oxidera den bildade dibromalkoholen
till a-, ß-dibrompropionsyra, förestra syran med
önskad alkohol samt att avlägsna bromen och
överföra estern till akrylsyreester med hjälp av zink.
Fabriksmässig framställning enligt denna metod är
icke möjlig på grund av det stora antalet erforderliga
reaktioner med lågt totalutbyte och de dyrbara
utgångsmaterialen. En billigare och mera lämplig
metod erfordrades för att polyakryleaterna skulle
kunna få praktisk betydelse.
En sådan metod möjliggjordes genom den
erfarenhet, som under världskriget gjordes vid tillverkning
av senapsgas ur etylen. En mellanprodukt härvid
är etylenklorhydrin och Bauer hade år 1927 på Röhms
laboratorium färdigarbetat en tekniskt möjlig metod
för framställning av polyakryleater ur
etylenklorhydrin. Denna består av två huvudoperationer,
varvid den senare omfattar flera reaktioner.
Huvudreaktionerna äro följande:
1) CH2 • OH • CH., • Cl + NaCN = CH.. • OH • CH., • CN +
-f- NaCl
1 Uppsatsen är till större delen ett referat av "Acrylic
Resins" av Harry T. Neher i marsnumret i år av Industrial
and Engineering- Chemistry.
2 Ber. 34, 427—129 (1901).
3 Ber. 61,, 2091—98 (1931) ; Ann. 502, 201—23 (1933) ;
Helv. Chim. Acta 12, 1107—33 (1929).
i Tyska patenter: 262.707 (1912); 295.340 (1915); 365.530
(1919) ; 571.123 (1928) ; se även Bauer USA-patenter
1.890.277 (1932) ; 1.982.946 (1934) och 2.021.763 (1935).
2) CH2 • OH • CH2 • CN + ROH + H.,S04 = CH, : CH •
• COOR + NH4 H • S04
Senare hava ifråga om vissa detaljer förbättrade
förfaringssätt utarbetats. Denna metod är mest
lämplig för framställning av estrar med lägre alkoholer.
Då det gäller estrar av högre alkoholer, är det ibland
lämpligare med direkt förestring av akrylsyran eller
att göra en trans-förestring av ett lägre akryleat och
en högre alkohol. Akryleater kunna även framställas
ur akrylklorid och alkohol eller genom katalytisk
dehydrering av hydroakrylsyreestrar.
Den lätthet och våldsamhet, varmed akryleaterna
kunna polymeriseras, gör det vanligen icke möjligt
att lagra eller transportera dem i monomer form.
Tillsats av antipolymeriseringskatalysatorer ökar
visserligen deras stabilitet, men dessa katalysatorer kan
man icke lita på.
Av homologerna till akrylsyrans estrar polymeras
de /J-substituerade så långsamt, att de icke kunna
användas för framställning av tekniska produkter. Av
de a-substituerade estrarna kan f. n. endast
metyl-homologen framställas med tillräcklig lätthet för att
hava kommersiellt intresse. Ett flertal metoder
finnas för framställning av a-metylakrylsyremetylestrar.
Den första och allmännaste metoden är att behandla
en a-hydroxi-isosmörsyreester med fosfortriklorid,
varvid istället för fosfortriklorid kan användas
fosforoxi-klorid och tionylklorid. Dessa klorider dehydrera
hydroxi-ester till a-metylakryleat. Estrar av
a-hydroxi-smörsyra framställas lätt och ekonomiskt ur
acetoncyanhydrin. Tillverkning i större skala av
a-metyl-akryleater erbjuder inga andra svårigheter
än undvikandet av förluster genom bildning av
poly-meriseringsprodukter. Liksom akryleaterna kunna de
monomera a-metyl-akryleaterna icke lagras och
transporteras med säkerhet.
Estrar av akrylsyra och a-metylakrylsyra
polymeras lätt under inverkan av värme, ljus, syre och
syre-avgivande ämnen såsom natriumsuperoxid,
vätesuperoxid. bensoylperoxid m. fi. Härvid
polymeriseras akrylsyreestrarna snabbare och mera våldsamt än
motsvarande a-metylakrylsyreestrar. De förras
poly-merisering måste därför ske med mycket större
försiktighet än de senares.
Polymerisationsprodukternas egenskaper bero till
stor del på den monomera formens kemiska
konstitution, men även det sätt. varpå polymerisationen
äger rum, influerar avsevärt på egenskaperna.
Polymetylakryleat är ett färglöst, genomskinligt
ämne. Yid vanlig temperatur är en film därav seg,
böjlig och så elastisk, att den kan sträckas 1 000 %
innan den brister. Polyetylakryleat är mjukare och
mera elastiskt än det föregående, men ej så segt.
Polymeren av w-butylakroleat är så mjuk, att den för
känseln nästan verkar klibbig. I allmänhet bliva de
polymera formerna allt mjukare ju längre kolkedjan
är i alkoholen. Sålunda äro polymererna av
oktyl-och laurylakryleater så mjuka, att de måste
betecknas som tjockflytande vätskor.
Olika isoinera former av samma alkohol ge
poly-merer med mycket olika egenskaper. Polymert iso-
11 april 1936
29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
