Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Ti dskrift
//
lufT (/ \ T
M\ i \ V \y • > Jy
Ojamnhefernas höjdq har hör minshals tjenom inslitningen
/.agret t//d öAad de/as/n/ng efter cu/s/u/od’insJitning
Mo/v/orr fr/M/ion
sök bekräfta detta. Mot varje värde på cp svarar
enligt Gümbel ett bestämt värde på vinkeln ß och
excentriciteten X, så att en ökning av värdet på cp
motsvarar en ökning av vinkeln ß och excentriciteten
X, dvs. axeln kommer att sjunka i lagerskålen och
smörjoljeskiktet blir tunnare. En ökning av
belastningen och relativa lagerspelrummet medför alltså
ökad excentricitet och minskad tjocklek hos
oljefilmen, under det att som man kan vänta en ökning av
smörjmedlets viskositet och en ökning av hastigheten
medför en minskning av excentriciteten och därmed
ett tjockare oljeskikt. Av lagerdimensionerna,
belastningen, varvantalet och oljeviskositeten kan
sålunda smörjoljeskiktets tjocklek bestämmas och
därefter även möjligheten för att erhålla vätskefriktion.
Villkoret härför är, att det erhållna värdet på minsta
tjockleken av smörjoljeskiktet överstiger summan
av ytornas ojämnheter, vilket enligt utförda
undersökningar i normala fall kan sättas till 0,01 mm, ett
värde som dock genom noggrann ytbehandling
avsevärt kan underskridas.
Den ovan antydda beräkningsgrunden förutsätter
exakt cylindriska tappar och lagerskålar samt
inställningsmöjlighet hos lagerskålen. En
korrektionsfaktor måste även införas, som tager hänsyn till
lagerlängden och kompenserar för ändförlusterna.
Fördelaktigt är att räkna med de ideela diametrarna,
dvs. att minska den uppmätta tappdiam. med två
gånger ytans ojämnheter och att öka
lagerskålsdia-metrarna med motsvarande storlek, ty härigenom
erhåller man en viss säkerhetsmarginal. Det är
självklart, att en viss osäkerhet vidlåder alla beräkningar
av detta slag beroende på sådana faktorer som
svårigheten att bestämma de exakta dimensionerna,
oljans viskositet vid arbetstemperaturen etc. Trots
detta ger dock den hydrodynamiska teorien för
smörj-ningsförloppet en betydligt säkrare vägledning vid
beräkning av smörjningsproblem än tidigare metoder.
Ytbehandling, inkörning.
Vid den rena vätskefriktionen saknar
ytbeskaffen-lieten hos friktionsytorna betydelse, men, som vi
ovan sett, är ytbeskaffenheten en faktor att räkna
med, när det gäller, om vi skola uppnå vätskefriktion
öller ej i ett givet lager under givna
arbetsförhållanden. Fig. 8 avser att ytterligare belysa
ytbehandlingens betydelse samt frågan om inkörning av lager.
Vid givna lagerdimensioner bestämmes axeltappens
läge i lagret av belastningen och varvantalet samt
viskositeten hos oljan, och om även dessa faktorer
äro fixerade, avgör tydligen ytbeskaffenheten
förutsättningarna för vätskefriktion.
Mycket ofta är ett nytt lagers ytbehandling sådan,
att vätskefriktion är omöjlig förrän en viss
inslip-ning av ytorna, som minskar ojämnheterna, ägt rum.
Då hög hastighet och låg belastning ökar
tjockleken hos oljefilmen, är det gynnsamt att vid
inkörning av ett nytt lager låta axeln gå med sitt fulla
varvantal men med lägre belastning. Belastningen
ökas sedan successivt, helst så att den vid slutet av
inkörningen något överstiger den normala. Genom
en dylik skonsam inkörning kan man erhålla mycket
jämna, vackra friktionsytor under förutsättning, att
axeltappens ursprungliga ytbearbetning är tillräckligt
god. En riktigt utförd inkörning kan därför
kompensera ett ursprungligen mindre gott utförande hos
lagerytan.
Vid friktionsytor, som äro utsatta för hög
belastning, allra helst om hastigheten samtidigt är låg, är
en god ytbearbetning ur driftsäkerhetssynpunkt av
allra största vikt.
Smörjningsanordningarnas inverkan.
Vi böra även undersöka frågan om, huru olika
smörjningsanordningar kunna inverka på
möjligheten att erhålla ren vätskefriktion. Det har redan
påpekats, att den oljemängd, som pumpas genom
tryckzonen i ett lager, är beroende av lagerdimensioner
och arbetsförhållanden, och att tappen så att säga
själv bestämmer denna oljemängd. En förutsättning
för vätskefriktion är dock naturligtvis, att
oljetillförseln till lagret är minst lika stor som tappens
pumpkapacitet. Är den tillförda oljemängden mindre,
minskar smörjoljeskiktets tjocklek och därmed
möjligheten för vätskefriktion.
Exempel på smörjningsanordningar, där
oljetillförseln i regel är otillräcklig för vätskefriktion, äro
dropp- och vekkoppar och liknande anordningar,
som giva en sparsam tillförsel, samt handsmörjning.
Vid ringsmörjningslager och cirkulationssystem är
däremot oljetillförseln i allmänhet mera än tillräcklig
för vätskefriktion, förutsatt att förhållandena i övrigt
medgiva detta. Ur smörj ningssynpunkt är därför
ringsmörjning den enklaste smörjningsmetoden, men
cirkulationssystemet har den fördelen, att man får
god värmeavledning, där detta är nödvändigt. Vid
de förstnämnda smörjningsmetoderna och alldeles
speciellt vid handsmörjning bör hänsyn tagas till den
egenskap hos oljan, som vi benämnt dess
smörjningsförmåga.
I det föregående hava vi sett, att den enda
egenskap hos oljan, som är av betydelse vid
vätskefriktion, är oljans viskositet. För undvikande av miss-
\ Mns lane efter sfr/ningen
Jagret vati normaJ ie/asfning e/ter insJ/tningen
Ren uäfekefriktion
Fig. 8.
28
18 april 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
