Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mekanik
Vi antaganu i enlighet medföregående att
inspännings-kraften T göres så stor att det svarar mot en
belastningskraft BmaXl e gånger större än B, varvid e > 1.
Då är
Bmax = eB................................. (11)
När detta insattes i ekv. 10, får denna formen
b c
/= eB................. (12)
abc
FaEa + Fi Eb + FcËc
Efter insättning av detta uttryck i ekv. 8 erhålles
a I b c I
+ e\FbEb+F,K,\]{................. (18)
Pb =
FaEa
abc
Fa Ea Fb Et Fc Ec
B.
Man kan ju approximativt sätta a + b = c och införa
b = a c och således då även a — (1 — a) c. Med dessa
beteckningar kunna formlerna 12 och 13 skrivas
Fig. 4.
Av dessa formler framgår att vid i övrigt oförändrade
storheter både I och Pb ökas med ökande «.
I praktiken föredrar man ofta långa bultar, varvid
godset utanför belastningsplanet får större höjd och
således a växer. I fig. 2ia synes en bult fasthållande en
fläns. I fig. 2 b synes bulten förlängd och ett rör
insatt mellan muttern och flänsen. Därigenom ökas ju
a. Bulten bör då ges större initialspänning för samma
säkerhetsgrad s. Till följd därav blir också vid
belastningen B bultkraften Pb större, varför anordningen ur
ren hållfasthetssynpunkt innebär en försämring. Drar
man däremot åt bulten med samma initialkraft som
förut, blir bultkraften P b vid samma belastning mindre,
men man har då icke lika stor säkerhetsfaktor e.
Metoden kan ändock anses vara berättigad, emedan på
grund av den ökade elasticiteten dels ökningen i
initialspänning pr vinkelgrad åtdragning av muttern icke
blir så stor och därigenom faran för onödigt stor
initialspänning minskas, dels värmeutvidgningar o. d. icke
göra sig så starkt gällande i form av ökade spänningar
i bulten.
Av dessa formler framgår vidare, emedan e> 1, att
Pb ökas med minskad bultarea och minskad
elasticitetsmodul. Detta innebär, att bulten bör göras så styv
som möjligt för att få minsta dragpåkänning för ett
visst e. Vidare bör godset utanför belastningsplanet
vara så styvt som möjligt. Däremot bör godset
innanför belastningsplanet vara så vekt som möjligt. Det
senare kan ju som regel icke konstruktivt behärskas.
I praktiken har nog i allmänhet motsatt uppfattning
gjort sig gällande och man ser ofta bultar som äro
nedsvarvade till kärndiametern eller urborrade i enlighet
med fig. 3 a och 3 b i avsikt att göra bulten så vek som
möjligt och därigenom minska dragpåkänningen. Detta
är också riktigt under förutsättning av en viss konstant
inspänningskraft, men med en vekare bult följer att
in-spänningskraften bör ökas för att samma
säkerhetsfaktor s skall vara rådande. Däremot kan det vara
välbetänkt att på detta sätt göra bulten vekare av samma
Fig. 5.
synpunkter som nyss framfördes i samband med bultens
förlängning.
För specialfallet a = 0, vilket, är det mest
ogynnsamma, blir
+ 1
• B.
T = 7, .! £ B och Pb .= 1 + (E - 1) 1
i< c Ec J i1 c Ec
FaEa FaEa
För specialfallet a = 1, som svarar mot bultar
fasthållande lock, gavlar etc., vilka åverkas av gastryck
e. d. får man
I = eB och Pb = e B.
I allmänhet drages ju en bult icke till en viss exakt
på förhand bestämd inspänningskraft 7, utan dragningen
sker mer eller mindre på känn i överensstämmelse med
montörens tidigare erfarenhet och hans intuition. Därvid
komma ofta alldeles för stora inspänningskrafter till
användning. Endast i en del fall sker anspänningen till
ett förutbestämt värde, därigenom att muttern drages
en viss vinkel eller därigenom att en mutterdragare med
en vid ett visst moment slirande hylsa användes.
Ovanstående formler, som i och för sig äro
approximativa bl. a. på grund av att isospänningsytorna i bulten
och även i godset icke äro plana, kunna icke användas
för någon noggrannare beräkning av initialspänningen,
emedan särskilt areorna Fa och Fb endast äro att
uppfatta som skenbara areor. Även om beräkningen skulle
låta sig göra med användbar noggrannhet, skulle det
dock vara omöjligt att i verkligheten omsätta de
erhållna siffrorna, dels på grund av anliggningsytornas
beskaffenhet, dels på grund av att
friktionskoefficienterna icke kunna nöjaktigt bestämmas.
Ovanstående formler göra endast anspråk på att vara
grundval för det ovan gjorda kvalitativa resonemanget.
Dock torde de nog i vissa fall då det gäller högt driven
godsbesparing kunna användas för att skatta de reella
påkänningarna. Om man använder tillräckligt stor
säkerhetsfaktor (eller rättare sagt osäkerhetsfaktor) för
brott kan man använda specialfallet för a = 1 i alla
situationer. I mer besvärliga fall borde man räkna med
specialfallet a = 0, varvid man i allmänhet är mer pä
säkra sidan utan att behöva tillgripa alltför stor
säkerhetsfaktor.
18 april 1936
45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
