Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Ti dskrift
MEKANIK
Redaktör; H. F. NORDSTRÖM
UTaiVtN AV SVENSKA TEKNOLOG FÖRE NIN6E.N
INNEHALL: Svängningsrörelser hos järnvägsvagnar, av ingenjör Albin Andersson. — Elektrolytisk kadmiering
och i samband därmed uppkommande vätesprödhet, av civilingenjör U. Boye. — Diskussionsinlägg, av tekn. dr
Sven Brennert. — Bearbetning genom svarvning, av ingenjör Einar Kullberg. — Litteratur.
Svängningsrörelser hos järnvägsvagnar.
Av ingenjör ALBIN ANDERSSON.1
En bland de viktigaste förutsättningarna för att en
järnvägsresa skall bliva så angenäm som möjligt
för de resande är en tyst och lugn gång hos vagnarna.
Att få en järnvägsvagn att gå absolut tyst och
lugnt är emellertid icke möjligt på grund av alla de
störande krafter eller ojämnheter i banan m. m., som
oundvikligen komma att påverka vagnen under
gången.
Man får därför nöja sig med att i möjligaste mån
söka förhindra uppkomsten av stötar, ryckar, oroliga
rörelser och störande ljud. I den mån dessa ej kunna
helt undvikas, måste lämpliga anordningar tillgripas
för att göra deras inverkan på de resande så litet
märkbar som möjligt.
De faktorer, som inverka störande på vagnens
gång, skulle man kunna uppdela i tre grupper, näm
ligen sådana, som härröra från:
1) banan,
2) loket eller drivmaskineriet.
3) själva vagnen.
De till den första gruppen hörande
störningsimpulserna, alltså de som härröra från banan, äro
otvivelaktigt de svåraste att komma till rätta med.
Till denna grupp höra först och främst de vid
passerandet av skenskarvarna uppkommande stötarna.
Det skulle givetvis vara av en oerhört stor
betydelse för vagnarnas gång, om dessa stötar helt kunde
undvikas, men i saknad av en dylik lösning på
skenskarvproblemet har på senare tider allt längre och
längre skenor börjat användas, varigenom åtminstone
antalet skenstötar minskats. Detta inverkar
gynnsamt på vagnarnas gång icke bara direkt utan även
indirekt därigenom, att slitaget och åverkan på
vagnarna blir mindre, så att de kunna hållas i ett bättre
skick.
1 stället för skenlängder på 10 à 15 m, som ännu
äro de vanligaste, användas längder på 30 m och
försöksvis ända upp till 60 m.
Andra störande impulser från banan kunna
uppkomma vid vagnars ingång i och utgång ur kurvor.
Genom lämpliga och omsorgsfullt lagda
övergångskurvor och väl avvägd rälsförhöjning kunna dessa
1 Föredrag’, hållet vid Tekniska samfundets sammanträde
i Göteborg den 13 dec. 1935.
störningsimpulser undvikas eller åtminstone
förminskas så, att de ej vålla några nämnvärda
svårigheter.
Vissa ojämnheter i spårläget, såväl i vertikal- som
i horisontalplanet äro oundvikliga. För att minska
dessas inverkan på de resande, måste vagnarna ha
utjämnande anordningar, såsom vagnskorgens
upphängning i fjädrar och pendlar m. m.
Av från loket härrörande störningsimpulser kunna
nämnas: variationer i dragkraften och bromsning.
För utjämnande av dessa äro lok och vagnar
försedda med fjädrande draginrättningar ocli buffertar.
Vid motorvagnar tillkomma vibrationer från
motorer och drivanordningar.
De till den tredje gruppen hörande
störningsimpulserna, nämligen de, som hänföra sig till själva
vagnen, kunna nog lokaliseras till hjulen; övriga delar
av vagnen torde icke av sig själva kunna
frambringa några störande impulser.
Vid bromsning inträffar ibland, att ett eller flera
hjulpar bromsas fast, så att hjulen icke rulla, utan
glida på skenorna. Härvid slitas hjulens löpytor
mycket hastigt, så att plana ytor uppstå på
desamma ("bromsplattor").
Då hjulen sedan efter lossning av bromsen åter
rulla, uppkommer en stöt mot skenan för varje
hjul-varv. Man brukar kalla detta för att vagnen har fått
"slag" i hjulen.
Det har inträffat, att hjulen vid svarvningen
blivit något excentriska i avseende på lagergångarna.
Härigenom har vagnen erhållit en upp- och
nedgående rörelse för varje hjulvarv, vilket förorsakat
obehagliga vibrationer.
Det är emellertid icke nog med att hjulen kunna ge
upphov till störningsimpulser i vertikal led. De
kunna även förorsaka störande rörelser i
horisontalplanet, nämligen i sidled.
För att minska slitaget på hjulringarna har
hjulringens löpyta en konisk form, med utåt minskad
diameter. Särskilt vid gång i kurvor är denna form
fördelaktig, därigenom att ytterhjulet, som i regel
pressas utåt i kurvan mot ytterskenan och således har
den längsta vägsträckan att tillryggalägga, kommer
att rulla på en större cirkel än innerhjulet. I
gynnsamma fall erhålles härigenom ren rullning genom
20 juni 1930. häfte 6
57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
