Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskri i t
låter stor avverkning pr tidsenhet med ringa
kraftåtgång, då skärverktyget samtidigt har stor livslängd
och den bearbetade ytan är god och inom föreskrivna
toleranser. Till följd av växelverkan mellan verktyg
och arbetsstycke måste emellertid alla uppgifter
beträffande bearbetbarhet hänföras till verktyg av
bestämd art och godhet (material, härdning, skärvinklar
etc.) Likaså måste hänsyn tagas till den använda
arbetsmaskinens typ och tillstånd, liksom även till det
använda kyl- och smörjmedlet etc.
Fig. 1. Skärverktygets spets efter uch fore avtrubbning.
Beträffande den tid ett skärande verktyg bör stoppa
utan omslipning använde redan amerikanen Taylor vid
sina under 1890-talet utförda, grundläggande
bearbetningsförsök en tid av 20 min. Han ansåg denna korta
tid lämplig med hänsyn till att ju längre den väljes,
desto längre drager försöksperioden ut, speciellt om
denna omfattar en större serie försök. Under senare
tid användes betydligt längre tider vid dylika försök,
vid vanlig svarvning ofta 60 min., dvs. 1 timme, samt
vid automatarbete 400 min., dvs. effektivtiden under en
arbetsdag.
Vid vilken tidpunkt ett skärverktyg får anses utslitet
är ett relativt tänjbart begrepp, emedan stålspetsen i
vissa fall avtrubbas plötsligt och i andra fall så
småningom. Härvid stiger kraftåtgången samtidigt som
arbetsytans utseende förändras. Denna förändring är
icke alltid mätbar å arbetsstycket emedan någon
dimensionsförändring å den färdiga ytan icke
nödvändigtvis behöver uppträda, se fig. 1, där diam. och Do äro
lika.
Då ett arbetsstycke skall provbearbetas eller då ett
skärstål skall provas, bestämmes den mot visst
spån-djup (i) och viss matning (s) svarande skärhastigheten
(t’8o), varmed förstås den hastighet, vid vilken stålet
är utslitet efter 60 min. Verktygets livslängd är i hög
grad beroende av skärhastigheten, varför
bearbetbar-heten ofta definieras "den skärhastighet med vilken
a b C d e r
Spåndjup 2 4 2 4 2 4
Matning per spindefvarv 4.48 2.24 2,2 4 1.12 1.12 0.56
Spana rea 6.96 4.48 2.24
Fig. 2. Skurhastighetens förhållande till verktygets livslängd.
arbetsstycket kan bearbetas en viss tid (ofta 60 min.)
innan verktyget blivit utslitet".
Om skärhastighetens förhållande till verktygets
livslängd framställes grafiskt erhålles en kurva varav
dessas inbördes förhållande framgår, fig. 2; ju större
spån-arean väljes desto mer åt vänster ligger kurvan. Likaså
förändras dess läge vid olika proportion mellan
spån-djup och matning, även om spånarean är lika.
Emellertid gäller att avväga spåndjup och matning i
förhållande till skärhastigheten på sådant sätt att
största möjliga spånvolym erhålles. Härvid finner man att
vid ökat spåndjup, ökar spånvolymen i direkt
proportion. ökning av matningen däremot ökar spånvolymen
endast till en viss gräns såsom framgår av fig. 3, där
materialet i arbetsstycket är stål med 70 kg/mm2
hållfasthet och i verktyget snabbstål med ca 18 % W.
Enligt denna stiger spånvolymen vid de större
spån-djupen endast till en viss matning, för att vid
ytterligare ökning av denna avtaga. I praktiken visar sig
detta genom att förhållandet t X s har olika
relativvärden vid stora och små spånareor. Detta torde ha sin
förklaring däri att vid stort skärdjup och liten matning
deltager relativt stor skäregg i skärarbetet, under det
att vid litet skärdjup och stor matning däremot endast
en mindre del av skärspetsen är i funktion, varigenom
denna icke kan stoppa utan snabbt förslites, varigenom
verktygets livslängd hastigt sjunker.
Skärtrycket ändrar sig under skärningens förlopp
under tiden för skärverktygets livslängd, dvs. tills
verktyget är utslitet. Skärkraften är i regel praktiskt taget
konstant under utslitningstiden men stiger plötsligt då
skärstålet är utslitet. Under skärningen uppträder 3
skärtryckskomponenter: huvudskärtryck A, skafttryck
B och matningstryck C, fig. 4. Det inbördes
förhållandet mellan dessa ändrar sig med förändring av
skärspetsens vinklar.
Det ligger nära till hands att söka erhålla ett
sammanhang mellan bearbetbarhet och hållfasthet,
varigenom tidsödande och dyrbara bearbetbarhetsförsök
skulle bliva obehövliga. Faktiskt förefinnes även ett
visst lagbundet sammanhang mellan bearbetbarhet och
Brinellhårdhet beträffande järn och stål av lika slag,
t. e. olegerat stål med olika kolhalter, fig. 5. Ju högre
hållfastheten är desto svårare bearbetbart är materialet.
Ändras sammansättningen i materialet ändras även
be-arbetbarheten. Ett dylikt sammanhang förefinnes dock
icke beträffande andra metaller såsom mässing och
lättmetaller.
Men även beträffande järn och stål är
Brinellhårdheten ensam icke utslagsgivande. Väsentliga faktorer
äro även kemiska sammansättningen,
värmebehand-lingén och strukturen. Dessa inverka icke endast på
den direkta bearbetbarheten utan ändå mera på arbets-
Fig. 3. Spånvolymen i förhållande till matning och spåndjup.
70
19 sept. 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
