Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mekanik
ligen sammanhänger detta med vattnets
sönderdel-ningsspänning. Med anledning härav kan i varje fall
sägas, att kadmiering icke bör ske vid strömtäthet
över 1,5 amp/dm2 och för kontroll, att så icke sker.
är iakttagande av, att ingen blåsbildning
förekommer annat än i ytterst minimal utsträckning i badet,
lämpligt.
Slutligen synes även vid kadmieringen katalysatorer
förefinnas, vilka underlätta vätets inträngande. Vid
försök inom flygvapnet hava resultat erhållits, som
tyda på. att exempelvis kadmiering i stenkar ger en
god produkt, under det att en liknande kadmiering
i blykar eller järnkar medför sprödhet. Troligt är,
att även vid kadmieringen gynnsammare resultat
kunna erhållas genom tillsats av sparbets. Det är
också en känd sak, att kolloider ingå i vissa
patenterade kadmiumbad.
Det är emellertid inte bara själva processerna vid
betning och kadmiering, som inverka på resultatet.
Även det behandlade materialet kan utöva inflytande.
Sålunda synes det, som om härdade material skulle
vara mera mottagliga för vätesprödhet än andra
material. Detta kan visserligen tänkas bero på, att
vätespänningarna ha härdspänningarna att addera sig
till, men säkert är, att också strukturen spelar en
avgörande roll, då ju korngränserna synas lia inflytande
på vätesprödheten och sprickor härav som regel
uppstå i korngränserna. Det är ju också en känd
sak, att härdade material lätt spricka vid betning.
En annan klass av material, som också synes lia
stor mottaglighet för vätesprödhet, är kallbearbetat
material. Naturligtvis kan det också här tänka sig,
att vätespänningarna addera sig till
kallbearbetnings-spänningarna. Här måste man emellertid finna, att
detta icke är tillräcklig förklaring. Det synes
nämligen som om kallbearbetat material, även sedan
spänningarna borttagits genom värmebehandling,
skulle bibehålla en större mottaglighet för
vätesprödhet. Detsamma synes vara fallet med svetsat
material. Inom flygvapnet har det befunnits, att
bockade och svetsade beslag, även efter
normalisering, haft tendens att spricka inom tidigare
spänningszoner. Omfattande undersökningar beträffande
vätesprödhet ha utförts inom flygvapnet och
undersökningar pågå alltjämt för att studera möjligheterna
att hindra eller förminska väteupptagningen vid
betning och kadmiering.
Diskussionsinlägg
av tekn. dr Sven Brennert i anslutning till ovanstående
föredrag av civilingenjör U. Boye om "Elektrolytisk
kadmiering och i samband därmed uppkommande
vätesprödhet".
Som av föredragshållaren redan nämnts inträffar en
väteabsorption icke endast då man genom ett
galvaniskt förfarande vill åstadkomma ett metallöverdrag,
utan även då man begagnar det s. k.
varmdoppnings-förfarandet, såsom varmförtenning eller
varmgalvanise-ring. Vätet absorberas härvid under betningen och
hinner till följd av den korta doppningstiden ej avgå
vid neddoppningen i metallbadet. Vid varmförtenning
t. e. ger sig ifrågavarande väteabsorption tillkänna dels
därigenom att materialet blir sprött, dels genom
uppkomst av s. k. blisters. Dessa blisters bildas på så sätt,
att vätet, då det övergår till den molekylära formen,
utövar ett starkt tryck pä tennet. Detta undantränga
på vissa punkter, varigenom blåsor i beläggningen
uppstå.
Till följd av dessa olägenheter har vid a.-b. Separator
utförts undersökningar över vätesprödheten och
betingelserna för dess uppkomst. Dessa undersökningar
hava avsett dels mängden absorberat väte, dels
nedsättningen i materialets seghet. Vätebestämningen har
utförts på så sätt att materialet betats i s. k. varmbets
under 30 min. (varvid materialet mättats med avseende
på väte), varpå provstycket införts i ett slutet rum,
vilket evakuerats och uppvärmts. Den angivna
vätemängden har slutligen komprimerats till atmosfärstryck
och uppmätts i byrett. — Som mått på materialets
seghet har tagits bockningstalet. — Materialet har tagits
ur en cylinder uppressad från rondell utan
mellan-glödgning enl. skiss.
Ur dessa undersökningar må återgivas nedanstående
två tabeller.
Tabell 1. Väteabsorption i pressad järnplåt vid betning.
Material: Pressplåt, martin 0,1» C,
1 mm, kistglödgad, kallpressad
enl. skiss.
Bets: Ca 7 %-ig saltsyrebets (s. k.
varmbets).
Betningstemperatur: 70°C.
Betningstid: 30 min.
i- Prov Oglödgad mm°Il2 gr Fe Glödgad vid 9110° svalning i luft inms H2)gr Fe Glödgad vid 1300° svalning i luft mm3 Ha/gr Fe
1 210 170 110
2 180 — —
3 110 — —
4 30 10 —
Tabell 2. Betsprödliet i pressad järnplåt.
Material: Pressplåt, martin 0, i o C.
Proverna normaliserade.
Bets: Ca 7 %-ig saltsyrebets (s. k.
varmbets).
Betningstemperatur: 70°C.
Betningstid: 30 min. Se fig. i tabell 1!
Bockningstal Väteabsorption i betat prov mm3 H2 gr Fe
Prov
Obetat prov ßetat prov
1 13.0 5.3 170
4 13,o 10.9 10
Ovanstående belyser väl det i föredraget gjorda
påpekandet, att väteupptagningen i högsta grad ökas, om
materialet utsättes för en stark kallbearbetning.
Synbarligen uppstår härvid i materialet en förändring, som
icke kan upphävas genom glödgning icke ens om
temperaturen drives så högt som till 1 300°C.
Resultatet av dessa undersökningar torde kunna
formuleras så, att man, om man vill undvika
vätesprödheten, bör tillse att materialet vid kallpressning,
kalltryckning och dylikt icke anstränges för hårt.
Bearbetning genom svarvning.
Av ingenjör EINAR KULLBERG.
Bearbetbarheten av ett material bedömes: efter den
lätthet varmed man pr tidsenhet avverkar en viss
materialmängd, efter den erforderliga kraftåtgången, efter
den tid det använda skärverktyget stoppar samt efter
den erhållna ytans godhet. Såsom gott bearbetbart har
sålunda sedan gammalt ett material ansetts, som till-
21 nov. 1936
69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
