Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
10
ii
ß 1 ii i’< l \ \ \ 1 \ l \
il t 1 >/ 1 c/; 11 \ k > \\ \ > \"v. A\ c"_________
0 1 2 3 4 5
Infallsvinkel hos provstaven, Q,gr
Fig. 9. Glidplanena formförändring ådagalagd med röntgenreflexion.
OHdriktninq
(a)
Fig. 10. Schematisk anordning av kristallerna i ett glidplan.
leksanalogien icke kan förklara dessa fenomen.
Varför avstannar glidningen, då den en gång börjat? Vad
är skillnaden mellan ett ofarligt och ett farligt
spänningsintervall? Dessa äro grundproblemen. Någon
förändring måste ha uppstått i kristallstrukturen
under glidningsrörelsen. Arten av denna förändring i
kristallplanen har studerats av Taylor och Gough1
med hjälp av röntgenmätningar på Al-kristaller före
och efter deformation dels vid statisk belastning, dels
vid utmattningsprov. Dessa mätningar gjordes i
glidplanen dels parallellt med, dels i rät vinkel mot
glidriktningarna. Resultaten visa att
formförändringen är mycket större i glidriktningen än
vinkelrätt däremot, jfr fig. 9. Då man av andra
iakttagelser vet att glidplanen ej äro likformigt böjda, ha de
troligen antagit formen av en följd omväxlande
upphöjningar och nedsänkningar. Dessa kunde tänkas
bero på elastisk deformation; men så vore det svårt
att föreställa sig deformationen stabil, då de yttre
krafterna avlägsnats. Som ett alternativ kan man då
tänka sig strukturen upplöst i småbitar, varvid
närliggande stycken bilda en viss vinkel med varandra,
jfr fig. 10. Om denna föreställning är riktig så
återstår att förklara varför dylik uppluckring av
strukturen uppstår. För att ytterligare belysa dessa frågor
hava under sista året ytterligare experiment
företagits varvid röntgenmätningar medelst
precisionsmetod blivit utförda. Vi skola nu redogöra för dessa
försök.
a) Allmän försöksplan och metodik.
Försökens allmänna ändamål var att följa de
strukturella förändringar, som uppträda under ett
fullständigt utmattningsförsök. Varje provstav röntgades
före och efter försöket, i en del fall även vid
mellanliggande tidpunkter. Monokromatiskt röntgenljus
användes vid dessa precisionsmätningar. Proven
utfördes på normaliserat mjukt stål, 0,1 % C. Alla
provstavar voro djupt etsade före försöken. Tre olika
serier utmattningsförsök ha utförts:
1) Reverserad vridning.
2) Alternerande dragning och tryck.
3) Pulserande dragning med konstant maximivärde
å spänningen (31,5 kg/mm2). Resultaten framgå av
fig. 11, 12 och 13. Varje punkt motsvarar ett
provstycke med dess till belastningen svarande livslängd.
Dess försöksnummer är markerat för hänvisning i det
följande.
För att förstå de förändringar som uppträda i de
röntgendiagram som sedermera skola demonstreras,
må man först studera ett dylikt, svarande mot ett
provstycke före försökets början, fig. 14.
Röntgenbilden visar en rad skarpt markerade fläckar, som
äro reflexioner av ljuskällan från vissa kristallplan.
Varje fläck motsvarar ett kristallkorn. Fläckarna
ligga i bestämda ringar. Antalet korn pr cm3 kan
bestämmas genom att räkna antalet fläckar. Vid
mjukt stål var kornens ursprungliga storlek cirka
10—2 cm.
Om kornen dela sig i mindre enheter, vilka alltjämt
förbli spänningslösa, uppträda flera skarpt markerade
fläckar och ringarna tendera att bli helt fyllda av
fläckar. Om kornstorleken ändras från 10—2 cm till
10—3 cm komma ringarna likväl icke att vara helt
utfyllda. Ändras kornstorleken till 10~4 bli ringarna
kontinuerligt sammanhängande. Detta inträffade.
Om kornstorleken ytterligare minskades till 10~5 cm
rf 2o
19
<
’B
t»
\ 2AZ4
\2A3 5
2Aib
2A45» \ \
2/137’ 2/140
2/W
10 10 10 10 10
Anta! belästnirtgsperioder
• Betecknar provstav som brustit under provet
Betecknar provstav som icke brustit
Fig. 11. Utmattningsprov vid reverserad vridningspåkänning.
B 52
i™
v
.r-M
g
t
15
7A19 "V 7Alf
7A17 7 A IB
10 10 w
Antal belastningsperioder
• Betecknar provstav som brustit under provet
Betecknar provstav som icke brustit
K?
i Gough, Proc. A. S. T. M., Bd 33, II, 1933, sid. 51.
Fig. 12. Utmattningsprov vid alternerande dragning och tryck.
86
15 aug. 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
