Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mekanik
skulle ringarna komma att breddas i radiell riktning
och försvinna. Detta inträffade icke.
Taga vi fasta på en speciell kristall så finna vi
följande. Om kristallen uppdelas i flera delar, alla
felfria men svagt lutande mot varandra, så förlänges
den ursprungligen skarpa fläcken. Om fläcken
dessutom har en dimmig svans i ringens riktning, har en
del av kristallen uppdelats i
små fragment av stor-
46
"g 44
R
- 40
■9
| 36
4-
**30
7A!
7A6 \ 7 Al 7A12
V-7JID
7A 2 ►»»►7/1//
10 10 10
Antal belastnings perioder
• Betecknar provslov som brusfil under provet
Betecknar provstav som icke brustit
10
ej iakttagas, dvs. ingen förändring i
röntgendiagrammen uppstår.
Fig. 22 svarar mot provstav 7A16 efter det brott
inträtt, men är från ett tvärsnitt ett stycke från
brottstället. Uppskattningsvis har antalet fläckar
ökat med 25 %, medan ungefär 12 % av kristallerna
lia fullständigt uppdelats i fragment. Många kristal-
Ursprungligen odeformerad kristall.
’t Kornstorlek ca 10 3 cm.
Uppdelning i mindre, felfria
kristaller. Kornstorlek ca 10 3 cm.
Fullständig uppdelning i mycket
små, felfria kristaller. Kornstorlek
ca’ 10—’ à 10—1 cm.
v Uppdelning i skarpa fläckar med
t dimmig svans.
, Breddad kontinuerlig ring.
Brottstadiet.
Fig. 13. Utmattningsprov vid konstant maximidragspänning och
pulserande avlastning inom spänningsintervall av varierande storlek.
Fig. 14. Schematisk bild visande röntgenfläckarnas förändringar.
leksordningen 10—4 cm, slumpvis orienterade. Detta
iakttogs.
Om i den fullständigt uppdelade strukturen finnas
inre spänningar, som ändra atomavstånden, så
breddas reflexionsringarna i radiell led. Även detta
iakttogs. Vid tillräckligt stegrade spänningar skulle
linjen vidgas och bli osynlig. Detta inträffade icke.
I själva verket uppnåddes en bestämd gräns för
breddningen, varvid samtidigt brott inträdde.
b) Inverkan på strukturen av vanlig statisk
dragspänning.
För jämförelse med utmattningsexperimenten
utsattes en provstav för en serie dragspänningar, vardera
under 5 minuter, varefter röntgentbild togs.
Elasticitetsgränsen var 17,3, sträckgränsen 25.3 och
brott-gränsen 42,8 kg/mm2. Figurerna 15—20 visa
utseendet hos dessa röntgenbilder. Motsvarande bilder togos
även vid vridningsprov och gav liknande resultat.
c) Utmattningsprov med alternerande dragning och
tryck.
Varje provstycke röntgades. Här skola blott
typiska exempel demonstreras.
Fig. 21 representerar provstav 7A18 (jfr fig. 12)
belastad med ofarligt spänningsintervall. Fläckarna
äro alltjämt skarpa och någon uppdelning kan ännu
ler äro emellertid praktiskt taget oberörda. Detta
visar att utmattningsförloppet till sin karaktär är
lokalt och förklarar varför utmattningssprickor
uppträda blott i ett fåtal kristaller.
Fig. 23 visar samma provstav vid själva sprickan.
Man ser att de flesta kristallerna uppdelats, men att
några ännu äro synliga i delvis uppdelat tillstånd.
Dessa bilder visa sålunda att blott ett begränsat
antal kristaller helt uppdelas i småkristaller i ett
tillstånd av så hög inre spänning. Under inverkan av
fortsatta spänningsväxlingar sprides sprickan, varvid
andra kristaller i omgivningen bliva uppdelade.
d) Upprepade utmattningsprov med konstant
maximal dragspänning.
Sträckgränsen för materialet var cirka 25 kg/mm2.
A^id hittills beskrivna utmattningsförsök med
rever-serade påkänningar nåddes aldrig denna spänning.
Nu utfördes en serie där provstaven avlastades från
en dragspänning av 31,5 kg/mm2. Vi veta att denna
spänning åstadkommer en viss förstörelse av
strukturen, jfr fig. 18. Den nya försöksserien gjordes för
att utröna om utmattningsförloppet skulle
åstadkomma ytterligare förändringar i röntgendiagrammen.
Fig. 24, som motsvarar provstav 7A10 (jfr fig. 13)
efter 107 avlastningar till — 0.8 kg/mm2 (tryck) visar,
om den jämföres med fig. 18, att vid upprepade på-
Fig. 15. Statisk dragpåkänning,
22 kg/mm3.
15 aug. 1936
87
Fig. 16. Statisk dragpåkänning,
25,3 kg/mm2.
Fig. 17. Statisk dragpåkänning,
28,4 kg/mm2.
Fig. 18. Statisk dragpåkänning,
31,5 kg/mm2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
