Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
relation mellan spänningen i ett visst skikt och
avståndet mellan detta och neutrala axeln, i
förevarande fall t. e. i form av en hyperbel. Endast den
absoluta storleken av spänningarna variera vid olika
belastningar. Den maximala spänningen är härunder
således proportionell mot momentet eller i detta fall
mot lasten, då hävarmen för denna ju är praktiskt
taget konstant. För olika laster erhålles således upp
till sträckgränsen en likartad fördelning av
spänningen utefter ytan, såsom i fig. 1 i princip angives.
Belastar man emellertid kroken så högt, att
sträckgränsen (vilket värde denna då har lämnas därhän)
överskrides i vissa delar av sektionen, så är ej längre
Fig. 2.
den föregående relationen mellan spänningen i ett
visst skikt och dettas avstånd till neutrala axeln
rådande. I vissa delar av sektionen förefinnes en
plastisk formförändring, som åtminstone vid ej alltför
kraftigt stegrad belastning är i det närmaste konstant
inom det plastiska området, under det att i andra
skikt en rent elastisk förändring finnes. I
övergångsskikten härskar den högsta spänningen på grund av,
att kontraktionen där hindras i större utsträckning
än i andra skikt. I fig. 2 har detta i princip
framställts. Vid ytterligare ökning av belastningen inom
vissa gränser, förblir spänningen i det plastiska
området i det närmaste konstant, medan området självt
utbreder sig ytterligare. Man inser nu, att
belastningen härunder kan ökas, utan att den maximala
spänningen höjes, vilket också sker till dess
sträck-gränsvärdet av spänningen överskrides och går emot
brottgränsen.
På grund av dessa omständigheter blir
förhållandet mellan brottlast och arbetslast ett helt annat
och högre än mellan brottgränsen för materialet och
spänningen vid arbetslast.
I vanliga fall betecknar man ju det senare som
"säkerhetsgrad", men många vilja härmed förstå det
förra förhållandet. Skall man överhuvudtaget tala
om en säkerhetsgrad, så blir det alltså nödvändigt att
först noga definiera densamma. Att de båda
förhållandetalen äro rätt skiljaktiga, när det gäller
maskindelar av ifrågavarande form, framgår bland annat av
de prov, som kommittén låtit utföra. Vid de fyra
prov, där extensometer användes, voro siffrorna i
genomsnitt 10,2 resp. 3,4.
Efter mitt inlägg framhölls från Socialstyrelsens
sida, att den i sina förordningar föreskriver 4-faldig
säkerhet och därmed avser förhållandet mellan de
förutnämnda spänningarna och ej belastningarna.
Emellertid skulle jag, i likhet med vad som ofta
skett vid diskussioner av hithörande problem, vilja
påpeka det olämpliga i att särskilt i detta fall
bestämma dimensionerna med utgångspunkt från en
s. k. säkerhetsgrad. Förutom tvetydigheten i nämnda
uttryck förefinnas andra omständigheter, som göra den
olämplig som grundlag för dimensioneringen.
I föreliggande fall kan t. e. påvisas, att det
förhållande mellan brott- och sträckgränserna, som
fast-lägges vid ett dragprov, är väsentligt lägre än mellan
resp. moment vid böjning. Man uppnår således
sträckgränsen relativt taget tidigare vid böjning än vid
dragning. Förutsätter man således en viss,
vanligtvis för andra fall tillåten, säkerhet mot brott genom
en engångsbelastning, så kan den risken föreligga, att
man uppnår spänningar, som ligga över materialets
utmattningsgräns, och att kroken därför efter ett
antal belastningar brister. Säkerhetsfaktorn tager
vidare ej hänsyn till den procentuella skillnad, som
föreligger mellan brottgränsen och utmattningsgränserna
för olika material och vid olika ytbeskaffenhet.
Man kommer sålunda till en väsentligt riktigare
insikt om, vilka dimensioner som äro lämpliga, om man
utgår från en viss tillåten spänning, och detta har
kommittén också gjort i sitt förslag. Vid
bestämmandet av en dylik spänning är det givetvis lämpligt, att
taga hänsyn till den av prof. Odqvist omnämnda
höjningen av sträckgränsen vid böjning, och jag har även
varit i tillfälle påvisa, att kommittén varit fullt pä
det klara härmed och i sitt förslag tagit vederbörlig
hänsyn till denna omständighet.
Den ovetenhet om den nyare forskningen inom
hållfasthetsläran, som diskussionsreferatet vill påbörda
mig, vill jag sålunda icke vidkännas.
Västerås i oktober 1936.
Joel Björklund.
FÖRENINGSMEDDELANDEN
Svenska teknologföreningens avdelning för Mekanik
höll i samband med föreningens 75-årsjubileum
sammanträde ä föreningens lokal den 19 maj 19 36.
Ordföranden, förste flygingenjör E. Sjögren, öppnade
sammanträdet och gjorde i sitt hälsningsanförande en
återblick på avdelningens tidigare verksamhet.
Avdelningen för Mekanik är den äldsta av avdelningarna
och stiftades den 22 februari 1888. Bland stiftarna
voro lektor Hoffstedt och överingenjör Thore
Thelander, vilken allt fortfarande är ledamot i föreningen.
Avdelningens förste ordförande var maskindirektör E.
Stockenfeldt och 65 medlemmar invaldes från början.
Under det första året steg medlemsantalet till 100 för
att i närvarande stund vara över 800. Det första
föredraget inom avdelningen hölls av maskiningenjör E.
Schmidt med titeln: "Smergel och dess användning i
form av skivor vid specialmaskiner för justering av
härdade maskindelar." De flesta föredragen handlade
om verktyg och ånganläggningar, men även
specialföredrag förekommo; så visade ingenjör Thelander år
1896 en ny handkamera. Normer diskuterades redan
1889 och den tekniska undervisningens ordnande
upptogs 1906. Liksom nu gjordes i maj besök vid någon
verkstad, t. e. ett av de första ären vid Sundbybergs
hattfabrik med efterföljande sexa å Karlbergs
värdshus. — Ordföranden avslutade sitt anförande med att
framhålla den oerhörda utveckling
maskinbyggnadskonsten undergått de senaste 75 åren.
överingenjör Erik Aug. Forsberg höll härpå ett
föredrag över ämnet: "Några ord om den mekaniska
verkstadsindustriens utveckling under de senaste 75
åren." Föredraget är i sin helhet förut publicerat i
Teknisk tidskrift. Sedan ordföranden avtackat
föredragshållaren för det med intresse åhörda föredraget,
höllos korta anföranden över "Ångturbinen av i dag"
av direktör Vilh. Nordström, överingenjör Oscar
Wiberg och överingenjör A. Lysholm.
126
21 nov. 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
