Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skeppsbyggnadskonst och Flygteknik
båt sökt taga sig fram genom tunn fast is, vet, att
framkomsten underlättas, om båten rullar. Härvid
sönderslås isen vid båtsidorna, varigenom båten
hindras att kilas fast. Samma är förhållandet med stora
fartyg. För att kunna bibringa isbrytare en viss
konstgjord rullning, äro de moderna brytarna
försedda med högt och bordvarts belägna
krängningstankar, mellan vilka vattnet på olika sätt kan pressas
eller kastas. "Ymer"s krängningstankar rymma
vardera 200 ton, och denna kvantitet vatten användes
alltid vid krängning. Förflyttningen av dessa 200
ton från styrbord till babord tager en tid av 90 sek.
och giver fartyget en krängning av cirka 7 grader i
öppet vatten. Fartyg, som ej hava krängningstankar,
måste vid fastnande i isen använda sig av annan
metod för att åstadkomma krängning, och användes
i regel då det sättet, att isankare utföres å isen,
varefter en vajer ledes från detta ankare och över
fartygets mast eller bom till spelet.
Trimmen på "Ymer" spelar ej så stor roll vid
brytning av havsis. Huvudsaken är att fartyget är så tungt
som möjligt och att propellrarna, särskilt då
förpropellern, komma djupt. Vid isbrytning till sjöss fyllas
således alltid krängningstankarna till hälften och
oftast även trimtankarna antingen helt eller delvis.
Den mot land packade havsisen är, efter vad som
tidigare framhållits, den svåraste att forcera. Jag
skall nu försöka skildra, huru genombrytning av en
verklig packisvall tillgår.
Innan man börjar forceringen av en dylik vall,
måste man söka skaffa sig någon uppfattning om
isens konsistens i densamma. Består vallen i sin
undervattensdel av grova fastisblock, förefinnes
nämligen viss risk för att förpropellern kan skadas.
Första anloppet mot vallen göres därför med liten
kraft å förpropellern men med full kraft å
akterpropellrarna och krängningen så avpassad, att vid
ingång i vallen ett ytterläge åt styrbord eller babord
intagits. Vid stöten mot vallen spricker ej denna,
utan genombrytningen kommer att ske genom en
söndermalning av isen så småningom, så, att då
vallen forcerats, en ränna kvarstår, vilken ser i det
närmaste lika ut som den obrutna vallén, dock med
den skillnaden, att rännan är något jämnare och isen
i densamma mera rörlig. Vid ansatsen mot isen
känns det ungefär, som om fartyget skulle stöta mot
mycket grova gummiband, vilka sträckas och härvid
mycket mjukt minska farten och till slut med en
märkbar stöt stoppa isbrytarens anlopp. Sedan väl
Öppet vatten vid liavsiskanten.
Brytning av grov, fast is inomskärs.
ingången skett i vallen, ökas kraften å förpropellern
till högsta, så att under forceringen alla propellrarna
arbeta för fullt. Sedan fartyget stoppats upp,
fort-sättes som regel med maskinerna arbetande framåt,
samtidigt som försök göres att kränga över fartyget i
andra ytterläget. Är vallen av förutsatt kraftig
beskaffenhet, lyckas ej försöket att kränga isbrytaren
utan denna sitter som klistrad fast i isen utan rörelse
i någon riktning. Förpropellern liksom
akterpropellrarna få emellertid fortsätta att arbeta framåt och
härunder "sparkar" förpropellern undan allt mer och
mer is. Efter någon eller några minuter synes vatten
komma upp på isen vid bogen. Samtidigt härmed
börjar krängningen verka och "Ymer" att långsamt
röra sig förutöver. Genom att förpropellern "sparkat
undan" isen har vallen förtunnats och erbjuder nu
mindre motstånd. Genom att vattnet pressats upp
mellan isen och fartygssidan har dessutom isens
klistrande förmåga avtagit.
Beroende på vallens bredd fortsättes på detta sätt
med maskinerna hela tiden arbetande framåt och
fartyget långsamt och ansatsvis krypande genom vallen,
eller också backas ur vallén och forceras denna genom
stötning. Är vallen synnerligen bred och kompakt, kan
det bliva nödvändigt att bryta två spår bredvid
varandra för att underlätta arbetet, då härigenom risken
att fartyget skall fastna någon längre tid minskas.
Skulle isen vara så djup, att förpropellern kommer
att helt inbäddas i isen och därigenom stoppas, blir
chansen att fastna stor. Förpropellern är vid gång
i packis av avgörande betydelse, och utan densamma
skulle det mesta av arbetet i vår havsis vara
omöjligt. Däremot är dess nytta vid gång i fast is mindre,
varför isbrytare, som bygges uteslutande för arbete i
dylik is, ej nödvändigt behöva förses med sådan.
Genombrytning av det slags is, som här skildras,
förekommer givetvis inte så ofta, då trafik i av dylik
is uppfyllda farvatten är i det närmaste omöjlig för
andra fartyg än isbrytarna själva. Efter
genombrytningen av ett antal svåra vallar, får emellertid isen,
särskilt på våren, plats att röra på sig och skingras
därefter lättare vid lämpliga vindar.
Arbete i havsis varierar således från brytning av
relativt tunn fastis till forcering av vallar av ovan
nämnda beskaffenhet.
Vindens inverkan på isarbetet har ej medtagits i
detta sammanhang, utan kommer jag att närmare
111 dec.. 1936
113
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
