Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. 23 jan. 1937 - Tekniska föreningar - Skånska ingenjörsklubben, av F. M. - Tekniska föreningen i Karlskrona, av H. Q. - Chalmersska ingenjörsföreningens stockholmsavdelning, av s. - Sammanträden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
mötet hade inbjudits medlemmarna i Sydsvenska
geografiska sällskapet och Malmö sjöfartsförening, vilka
också i stor utsträckning begagnat sig härav. Till
ordinarie medlemmar av klubben hade styrelsen
invalt ingenjörerna G. Balldin, N. O. Berlin, J. A.
Ehr-ning, R. Karlsson, G. Laurin, E. Rosengren, O. Rustan,
E. Sandberg, Å. Sundblad, A. Svensson och N. E.
Ydrén samt arkitekt T. Roos. Föredrag hölls av
fil. dr Per Collinder om "Ishavsliv och oceandjupmätning
med, ekolod". Jorden ter sig numera, då den kan
kringflygas på några få dagar, tämligen liten, och man
skulle tycka, att den är i detalj utforskad, men i
världshaven finnas alltjämt områden av ofantlig
storlek, vilkas djup äro fullständigt okända.
Djupmätning med lod utfördes redan av de gamla egyptierna,
och denna metod är alltjämt den vanligaste ombord.
På större djup blir den emellertid synnerligen
tidsödande och på grund av strömningarna i vattnet föga
tillförlitlig. Sålunda lodade en engelsk kapten under
1800-talet ett djup av 14 000 m på ett ställe, där man
nu vet djupet vara 5 000 m. Redan för 100 år sedan,
då man lyckats bestämma ljudets hastighet i vatten,
framkom idén att begagna sig härav för djupmätning.
En amerikansk sjöofficer gjorde en mängd försök med
anlitande av bomber och klockljud, men han lyckades
icke uppfånga något eko. Efter Titanics förlisning
igångsattes försök att finna en metod att medelst eko
uppspåra isberg på avstånd. Dessa försök
misslyckades dock, och man är i fråga om isberg fortfarande
hänvisad till utkik och patrullering, men försöken
resulterade i uppfinningen av ekolodet för djupmätning.
De praktiska tillämpningarna dröjde några år, ty
svårigheterna voro stora. Vid de större djupen blir
ekot ytterligt svagt. En dynamitpatron ger som eko
på några tusen meters djup i en telefon nätt och jämnt
hörbar knäpp. Vid de mindre djupen kommer ekot
så snabbt, att det ej kan skiljas från utgångsljudet.
Med användande av ultrakorta ljudvågor minskas
spridningen i sidled, varigenom ekot blir starkare.
Som vibrator användes då en piezoelektrisk
kvartsplatta mellan kondensatorbeläggningar. Mottagaren
är självregistrerande. Man kan noggrant mäta alla
djup från de största på 10 000 m till några få meter.
Den gamla föreställningen, att havsbottnen efter att
hava långsamt sänkt sig från kusten ut till 200 m
djup, den s. k. kontinenthyllan, och därefter gått
brant ned till flera tusen meters djup vore jämn som
en ändlös slätt med svag nyansering, har visat sig
alldeles felaktig. Havsbottnen är lika starkt kuperad
som den torra delen av jordskorpan. Mitt i Atlanten
framstryker en höjdrygg, som kan tävla med Alperna
eller Himalaya. Talaren skildrade en del av sina
upplevelser under en expedition i Norra ishavet, där han
utfört en vidlyftig serie av djupmätningar. Efter
förhandlingarna intogs gemensam supé. Under det
efterföljande samkvämet visade dr Collinder en film över
isbjörnsjakt och infångande av isbjörnungar. De
inbjudna gästernas tack framfördes av kapten S. M.
Johnsson, professor K. Lundmark och hamndirektör
G. Edlund.
F. M.
Tekniska föreningen i Karlskrona
höll sammanträde å Stadshotellet den 23 november
under ordförandeskap av civilingenjör L. O. Skantze.
Ordföranden höll en parentation över avlidne
stadsingenjören K. O. Segerberg, vilken varit en av
initiativtagarna vid föreningens bildande och under många
år en av de bärande krafterna. — Till medlemmar i
föreningen invaldes civilingenjörerna T. Wykman och
Carl Ingwall, arkitekten Hugo Andersson,
bergsingenjören Sten Dahlström samt ingenjörerna A. Wahlberg
och K. Eweryd.
Civilingenjören W. Silfverhjelm framförde ett
förslag, att föreningen skulle intressera sig för den
propagandaverksamhet, som bedrives av
Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande. För att
närmare utreda frågan tillsattes en kommitté
bestående av byggnadschefen E. Brinck, vägingenjör W.
Mannerfelt och civilingenjör W. Silfverhjelm.
Sedan diverse föreningsangelägenheter behandlats
höll ingenjör H. Nauckhoff ett intressant och roande
föredrag om Boliden, en av världens märkligaste
guldgruvor. Föredraget illustrerades med
skioptikonbilder. ■— Sammanträdet besöktes av ett trettiotal
medlemmar.
H. Q.
Chalmersska ingenjörsföreningens
stockholmsavdelning
höll ordinarie höstsammanträde å restaurant Piperska
muren i Stockholm den 4 december 1936 under
ordförandeskap av ing. B. Traneus. Ett nittiotal
medlemmar hade hörsammat kallelsen. Till nya
medlemmar i avdelningen hade kallats fr. o. m. år 1936
ingenjörerna Ragnar Ahlström, Herman Carlberg, Carl
G. Ekman, Anders Hedblom, G. Lindeberg, Franz
Olofsson, Eskil Olsson och Th. Thorsell samt fr. o. m.
1937 ingenjörerna Ragnar Ancker, S. E. Ander, Bengt
Asplund, Einar Björklund, G. Charpentier, Fritz
Dellby, Ivar Depken, Edvin Ek, J. E. Töre Ericsson,
Kaleb Evrell, Bo Gorthon, Olof H. Hansson, Allan
Henriksson, Georg Hernquist, A. Hwartz, Folke
Jacobson, C. H. Johansson, Nils Johansson, Ture Kellberg,
Ruben Lindblom, Ivar Lundberg, Leif Lundberg, Knut
Nilsson, Heimer Ranemark, Nils Selling, Arne Severin,
E. Spetz, Eskil Svennander, P. Swennelöf, Rubert
Wigeberg, Nils Wollart och Erik öström. Vid härefter
förrättat val av styrelse och revisorer för år 1937
omvaldes samtliga avdelningens funktionärer. Beslut
fattades även, att årsavgiften för år 1937 skulle utgå
med 5 kr. Den 3 mars 19 37 kan avdelningen fira
20-årsdagen av sin tillkomst. Minnet härav kommer
att hugfästas genom ett extra sammanträde.
Efter föreningsangelägenheterna överlämnades
ordet till arkitekten Cyrillus Johansson, som kåserade
över ämnet "Byggnaden och staden — blad ur en
bilderbok". Föredraget som belystes av talrika
ljusbilder hämtade ur föredragshållarens nyligen utkomna
bok hälsades med största bifall av auditoriet. Efter
de mera allvarliga förhandlingarna vidtog gemensam
supé och samkväm med 84 deltagare. s.
SAMMANTRÄDEN
Svenska teknologföreningen.
Avdelningen för Väg- och vattenbyggnadskonst kallas
till ordinarie möte måndag- den 8 februari 1937. Kl. 17.
Igel-dammsgatan 24 (buss 66 eller spårvagn 11, hållplatser:
Igeklammsgatan). 1) A.-b. Imo-industris fabrik för
tillverkning av vattenmätare och pumpar förevisas av
civilingenjör Carl Montelius. Kl. 19,30.
Föreningslokalen, Brunkebergstorg 20. 2) Protokoll 1937, 11/1. •—
3) Inval. — 4) Meddelanden. — 5) Kommittéer. — 6)
Hus-ocli fabriksbyggnader samt speciella grundläggningar, av
civilingenjör Karl Blomgren. — 7)
Vattenkraftsbygg-nader, sjöregleringar och kraftförsörjning, av civilingenjör
Nils Jakobson. — 8) Supé (mat,’ öl, kaffe, betjäning
3 kr.). — 9) Samkväm.
32
23 jan. 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
