Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. 30 jan. 1937 - Dimbeläggning för luftskydd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
synes dimbildning i första hand böra komma till
användning inom luftskyddsorter, som sakna luftvärn
och varest relativt lång varningstid vid förestående
luftangrepp kan påräknas.
Dimbildning kan emellertid komma till sin rätt
även t. e. vid hamnstäder, som ligga relativt
undandragna i skydd av skärgårdsområden med stor
utsträckning på bredden och där följaktligen ganska
kort varningstid föreligger. En enligt ovan
central-manövrerad dimbildningsanläggning kan nämligen
momentant utlösa dimma omedelbart vid signalen
"flyglarm" eller, om så önskas, redan i samband med
cv. meddelande av "flygvarning". Dimman sprider
sig med vinden med en hastighet, som praktiskt taget
är lika med vindhastigheten. Detta innebär att
redan vid 3 m/sek. vind dimtäcket efter 5 minuter
vunnit en utbredning på djupet av 900 m. Därest
dimbildningsanläggningen — som ofta är fallet —
ordnas exempelvis i tvenne linjer, uppgår dimtäckets
djup efter o min. till det dubbla, dvs. 1 800 m. I
betraktande av att meteorologiska anstaltens statistik
utvisar att i medeltal pr år vindhastigheten endast
under 36 dagar understiger 3 m/sek., synes
gynnsamma förutsättningar föreligga för användning av
dimbildning även inom luftskyddsorter med en
varningstid av endast 5 minuter. Det är sålunda icke
blott vid luftskyddsorter med relativt lång
varnings-tid, som dimbildning kan komma till sin rätt. I detta
sammanhang må framhållas, att det vid större
luftskyddsorter näppeligen ifrågasättes att indimma orten
i dess helhet utan i regel endast vissa känsliga delar
av densamma, inneslutande för det alljnänna
(administrationen, folkförsörjningen, krigsindustrien)
viktigare skyddsföremål. Som förut framhållits kräves
härvid, att det indimmade området är mångdubbelt
större än den yta, som dessa känsliga delar
upptaga.
2. Även inom luftskyddsorter där luftvärn finnes
är dimbildning långt ifrån utesluten. Detta bevisas
till fullo av tillämpningen utomlands beträffande
samverkan mellan luftvärn och dimbildning. Av
uttalanden i pressen framgår att t. o. m. vid vissa befästa
orter avses att vid luftanfall utnyttja dimskydd.
Samverkan mellan luftvärn och övrigt artilleri samt
dimbildningsorganisationen kan sålunda förutsättas
vara genomförd. Givet är emellertid att denna
samverkan innebär att dimbildningsanläggning så ordnas
med hänsyn till luftvärnets gruppering och
verkningsområden, att detsammas stridsförfarande icke
hindras eller försvåras. Detta kan i vissa lägen
tänkas medföra att dimbildningsanläggning
momentvis endast delvis utnyttjas eller t. o. m. helt
stoppas.
Om nu verkligen en dimbildningsanläggning kan
på önskat sätt centralmanövreras sektionsvis eller
t. o. m. apparatvis, föreligga med sannolikhet
möjligheter att ordna ifrågavarande samverkan så att
dimman icke blir hindrande för luftvärnets verksamhet.
Är luftvärnet försett med central eldledning, kan för
övrigt skjutning pågå med pjäserna hela tiden
skyddade av dimtäcket. Bland annat i Tyskland och
Holland uppgives denna metod för samverkan mellan
luftvärn och dimma vara praktiskt utprövad.
Luftvärnets gruppering •— åtminstone delvis i utkanten
av luftskyddsortens bebyggelse för att senast på
"bombfällningsavstånd" med eld möta de fientliga
Fig. 2. Försök med transportabel dimbildare (apterad på. bil).
flygarna — torde stundom underlätta dylik
samverkan.
För öppna kuststäder, vilka kunna tänkas bliva
utsatta för bombardemang direkt från sjösidan, har
dimbildning ävenledes stor betydelse. Eventuellt
befintligt luftvärn kan icke möta ett angrepp av detta
slag, varemot dimbildningen — rätt ordnad — i liög
grad kan försvåra för fienden att träffa eftersträvade
skyddsföremål inom samhället.
3. För att möjliggöra en säker indimning av ett
skyddsföremål (eller en luftskyddsort eller del därav)
oberoende av vindförhållanden m. m. torde man i
regel böra använda såväl centralmanövrerade fasta
(stationära) dimbildare, som transportabla dylika,
vanligen apterade på bilar.
De fasta dimbildarna uppställas i stort sett i krets
runt skyddsföremålet på lämpligt avstånd från
detsamma. Yid mycket stor utsträckning av
skyddsföremålet uppställes en eller flera inre kretsar av
dylika fasta dimbildare. Avståndet mellan de fasta
dimbildarna är givetvis beroende bl. a. på
apparaternas effektivitet. Såsom ett ungefärligt mått angives
i utländska källor 200 m.
De transportabla dimbildarna — som ävenledes
böra kunna centralmanövreras genom att anslutas
till särskilda inkopplingsställen —■ flyttas med
hänsyn till vindförhållandena och insättas alltså efter
behov.
Liksom flerstädes utomlands har även i vårt land
olika dimbildningsapparater kommit till användning
inom de olika försvarsgrenarna.
Ur det civila luftskyddets synpunkt framstår det
såsom ett viktigt önskemål, att även ifrågavarande
slag av luftskyddsmateriel blir praktiskt utprövad
genom auktoritativ statlig försorg, så att myndigheter
osv. inom luftskyddsorter där dimbeläggning avses,
bliva tillförsäkrade möjligheten att anskaffa fullgoda
dimbildningsapparater anpassade för det civila
luftskyddets behov.
Kostnadsberäkningar för utförande av
dimbildningsanläggningar synas böra anstå till dess genom
ovannämnda prov utrönts vilka
dimbildningsappara-ter, som böra förordas.
30 jan. 1937
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
