Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. 13 febr. 1937 - Aladdins lampa i modern form. Thyratronröret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
13 FEBR. UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN HÄFTE 7
o
1 9 3’ 7 CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD ARG. 67
INNEHÅLL: Aladdins lampa i modern form. — Carl Schmidt 60 år. — Nedläggning av telefonsjökabel över
Ljusnan, av civilingenjör J. W. Toshach. — Konstsilkefibrer?, av civilingenjör Sven Hjertén. — Notiser. —
Litteratur. — Tekniska föreningar. — Sammanträden.
Aladdins lampa i modern form.
Thyratronröret.
Det kan synas som en uppsats om
Thyratronröret — den nya elektriska
"ventilen" med de märkliga egenskaperna —
hörde hemma enbart i tidskriftens
elektrotekniska fackavdelning. Så är emellertid ej
förhållandet. Sedan numera tillverkningen
av Thyratronröret för högst avsevärda
effekter är genomförd och det blivit
tillgängligt i handeln, har därmed skapats
en anordning som är av utomordentligt
allmänt intresse för ali slags industri, där
reglerings-, manöver- och kontrollproblem
äro aktuella.
Efterföljande uppsats av civilingenjör
T. Elmquist kommer för den intresserade
att klarlägga Thyratronrörets
användningsmöjligheter, och vi rekommendera
den till ett studium jämväl av icke
elek-troteknici.
Red.
Elektronrören ha på senare tid funnit en allt
vidsträcktare användning utanför radiotekniken.
Speciellt har detta varit fallet efter det att man med
gasfyllda urladdningsrör lyckats utan energitillförsel
och praktiskt taget tröghetslöst styra stora effekter.
En kortare beskrivning över de gasfyllda
glöd-katodrören och dessas verkningssätt torde därför
vara av allmänt intresse.
I alla elektronrör finnes en elektronavgivande
katod och en på viss positiv potential hållen anod, till
vilken de från glödtråden avgivna elektronerna
attraheras. Katodens elektronavgivande förmåga beror
främst av dess temperatur samt katodmaterialet och
dettas beskaffenhet. Som bekant antager man, att i
alla metalliska ledare fria elektroner röra sig med
varierande hastigheter, bundna vid ledaren av vissa
ytkrafter. Ökas temperaturen hos ledaren, ökas
hastigheterna och en del elektroner erhålla så stor
rörelseenergi, att de kunna frigöra sig från ledarens
yta och tränga ut i rummet omkring ledaren.
Placeras ledaren i vakuum, kommer den sålunda att bli
omgiven av ett moln av elektroner, som är tätare ju
högre temperaturen hos glödtråden är. I de äldsta
elektronrören användes nästan uteslutande volfram
som glödtrådsmaterial, emedan detta kan upphettas
till mycket höga temperaturer.
Det finnes emellertid en hel serie ämnen, där
elektronerna "sitta mycket lösare", dvs. där de kraf-
ter, som binda elektronerna vid ledaren, äro mycket
lägre. Detta gäller främst thorium, kalcium,
strontium, barium och caesium, som numera fått ersätta
den rena volframtråden. Så avger exempelvis en
thoriumtråd vid en och samma temperatur 1,4 X 10°
ggr fler elektroner än en platinatråd. För barium och
strontium är förhållandet ännu gynnsammare, varför
katoder av dessa metallers oxider numera
uteslutande komma till användning för gasfyllda
urladd-ningsrör. Nobelpristagarna Richardson och
Lang-muir lia genom sina undersökningar klarlagt de
fysikaliska grunderna för elektronemission från
glöd-katoder och de lagar som bestämma densamma.
Är anoden negativ eller utan spänning, inträder
snart jämvikt mellan det antal elektroner, som
träder ut ur katoden och de som återinträda, så att
glödtråden blir omgiven med ett negativt laddat
elektron-moln, en rymdladdning. Lägges på anoden en
positiv spänning, komma elektroner från rymdladdningen
att vandra över till anoden. Det har visat sig att
strömmen i ett högvakuumrör stiger relativt
långsamt med spänningen, ungefär med (spänningen)
s/»-Detta beror på att de elektroner, som flyga till
anoden, avskärma dennas verkan på katoden. Först
vid relativt höga anodspänningar vandra alla från
katoden utträdande elektroner till anoden och
mättningsström erhålles. Endast då röret har positiv
anodspänning kan sålunda röret släppa fram ström.
Lägges en växelspänning på anoden, kommer röret
att verka som en ventil och endast släppa fram de
positiva halvvågorna under det att de negativa
halvperioderna spärras. Härigenom förklaras rörets
verkan som likriktare.
I ett högvakuumrör är emellertid spänningsfallet
stort, varför rören endast kunna komma ifråga vid
små strömmar och relativt höga anodspänningar.
Införes emellertid en gas i röret, exempelvis argon
eller kvicksilvergas e. d., får röret helt andra
egenskaper.
En del elektroner, som utgå från rymdladdningen,
kollidera i dylika rör med gasmolekyler, och om
elektronernas hastighet är tillräcklig, joniseras
gasmolekylerna och övergå till positivt laddade joner
och elektroner. Finnas lika många joner som
elektroner i rummet mellan katod och anod, upphäves
fullständigt den bromsande verkan från elektronerna på
väg till anoden, och katodens mättningsström trans-
13 febr. 1937
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
