Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. 13 febr. 1937 - Aladdins lampa i modern form. Thyratronröret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
porteras till anoden, så snart dennas spänning vuxit
till ett värde större än jonisationsspänningen, dvs.
10—15 voit för kvicksilver och argon. De positivt
laddade jonerna attraheras till katoden och lämna
sålunda en ström av positiv elektricitet till katoden.
Jonerna ha emellertid en mycket stor massa och röra
sig långsamt i rummet mellan katod och anod i
förhållande till elektronerna, vilka ha mer än 600 ggr
så stor hastighet som kvicksilverjonerna. För att
neutralisera rymdladdningen behöves därför endast
Genom att göra gallret negativt minskar man
elektronernas hastighet, så att för att ernå jonisation en
mycket högre anodspänning erfordras.
Utan styrgaller skulle exempelvis ett rör tända vid
15 voit å anoden. Med styrgallret vid —10 voit
behövas 300 voit etc. Genom att variera
gallerförspänningen ändras tändspänningen.
Lägges en växelspänning på anoden, har man
genom val av en lämplig styrgallerspänning
möjlighet att bestämma, vid vilken anodspänning röret
-15 -10 -5
Gallerförspänning
Fig. 1 a.
Rymdladdning kring glödtråd.
Fig. 1 b. Gallerstyrd
elektronström i
hög-vakuumrör.
Fig. 1 c. Av negativ
gallerspänning spärrad
elektronström.
Fig. 2. Urladdning i gasfylllt
rör med galler, vars verkan
neutraliseras av joner.
Fig. B. Anodström som funktion av
gallerspänning vid Thyratronrör.
ett litet antal joner, dvs. motsvarande 1/600 del av
den totala elektronströmmen.
Emedan full emissionsström kan uttagas ur röret
redan vid 10—15 volts anodspänning, måste man
medelst lämpligt val av det yttre motståndet i kretsen
begränsa strömmen. Sker ej detta, .erhålla
elektronerna så stor hastighet att en del av dem ej
kolliderar med och jonisera blott en utan ett flertal
molekyler på sin väg till anoden. I så fall uppstår en
ljusbåge i röret och glödtråden förstöres snabbt av joner
som bombardera densamma.
För att erhålla full emissionsström behöves i ett
högvakuumrör kanske flera hundra voit, vid det
gasfyllda röret 10—15 voit. Den skillnad i
verkningsgrad, som detta betyder, inses utan vidare.
Med växelspänning på anoden arbetar sålunda det
gasfyllda röret först på samma sätt som ett
högvakuumrör, tills anodspänningen
blivit så hög att röret tändes,
varefter strömmen bestämmes av det
yttre motståndet intill dess
mätt-ningsströmmen är nådd.
För att i ett högvakuumrör styra
elektronströmmen i röret, placeras
mellan glödtråd och anod ett
finmaskigt galler. Sitter gallret nära
glödtråden, kommer
spännings-ändringar å detsamma att ha en
kraftig inverkan på de elektroner,
som attraheras av anodens fält.
Genom en ökning av den negativa
spänningen på gallret kan man neutralisera inverkan
från en mångfaldigt större positiv spänningsökning å
anoden. Förhållandet mellan den senare och den
förra spänningsändringen benämnes rörets
förstärkningsfaktor. Genom att styrgallret är negativt
komma inga elektroner att attraheras till detsamma,
varför styrningen av anodströmmen kan ske
effektlöst.
I ett gasfyllt rör användes numera ofta även
styrgaller, med vilket rörets tändspänning kan
kontrolleras.
skall tända och härmed ett bekvämt medel att
reglera den likriktade strömmens styrka.
Förloppet blir följande: när anodspänningen stiger
över noll, verkar röret först på samma sätt som ett
högvakuumrör och släpper igenom en svag ström,
ända tills elektronerna som påverkas av den
retarderande gallerspänningen och den accellererande
anodspänningen erhållit så hög hastighet, att
jonisation inträder och röret tänder. Därvid stiger
strömmen plötsligt till det värde som betingas av det
yttre motståndet i kretsen. Samtidigt härmed
förlorar emellertid gallret sin styrverkan så länge röret
är tänt. När röret tänder, bildas positiva joner, som
attraheras till det negativa gallret och omgiva detta
med en positiv rymdladdning, som fullständigt
neutraliserar verkan av detsamma.
När anodväxelspänningen hos det tända galler-
Fig. 4
Kritisk
gallerförspänning Gallerförspänning
Gallerförspänning i motfas. Röret
tänder ej.
Kritisk
gallerförspänning Gallerförspänning
Fig. 4 b. Röret tänder varje lialvperiod, när
gallerförspänningen skär kurvan för den kritiska
gallerförspänningen.
styrda röret sjunker under tändspänningen, fortfar
därför joniseringen, och först när spänningen sjunkit
under 10—15 voit, upphör urladdningen, och joner
och elektroner återförenas till neutrala gasmolekyler.
Tiden härför är mycket kort, om man bortser från
radiofrekvenser. Då nästa positiva
växelspännings-halvperiod kommer, har därför gallret återvunnit sin
styrverkan, och röret tänder återigen vid en
spänning, som bestämmes av styrgallrets förspänning.
Gallret tjänstgör alltså som ett tröghetslöst relä,
som utan att tillföras någon effekt varje positiv
54
13 febr. .1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
