Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9. 27 febr. 1937 - Ingenjörsbrist, av W. - Människan och muskelarbetet. Ett tekniskt problem, av Erhard Fliesberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
ställa en till åren kommen ingenjör bottnar kanske
oftast i farhågan att tämligen snart få sörja för hans
pensionering eller rädslan för att han ej skall kunna
inpassa sig i samarbete med yngre kolleger.
Båda dessa farhågor äro säkerligen överdrivna.
En arbetslös ingenjör i 45—50 årsåldern kan
omöjligen vid nyanställning ha samma krav på
pensionering som en yngre och har det heller icke. utan är
som regel ytterst tacksam för enbart ett
arbetstillfälle. Vad åter samarbetet med yngre kolleger
angår, är det givetvis individuellt, men talrika
erfarenhetsfall tyda på att här inga större hinder möta.
Den som skriver dessa rader träffade för någon
tid sedan en svensk ingenjör i 40 årsåldern som efter
en framgångsrik utlandsvistelse nu med sin familj
sökte sig hem och här såg sig om efter arbete.
"Det är bra egendomligt här hemma", sade han.
"om man här svarar på någon annons om en ledig
bliven ingenjörsbefattning, så visar det sig alltid, att
den enda för befattningen verkligt meriterande
egenskapen är, att man i tio år har suttit på stolen
närmast befattningen i fråga. Att man har bakom sig
lika lång eller längre meriterande praktik från
förnämliga analoga anställningar i utlandet och med ali
sannolikhet kan tillföra företaget nya idéer,
beprövade erfarenheter och av stordrift fostrad rutin,
betyder vanligen intet!"
Handen på hjärtat, det ligger åtskilligt i vad denne
återvändande ingenjör säger, är det icke rätt
sorgligt, att vi skola behöva tillstå det. Och vad det i
början av denna uppsats nämnda förhållandet
beträffar är det verkligen att hoppas, att alla goda
krafter inom ingenjörernas stora kamratkrets
medverka till en förändring till det bättre. W.
Människan och muskelarbetet.
Ett tekniskt problem.
"Vilken dragkraft skall läggas till grund för
konstruktionsarbetet" — var den fråga, som fordrade
sitt rätta besvarande, när undertecknad för ett antal
år sedan skulle upplägga nykonstruktioner för en ny
typ av lyftanordningar.
Litteraturen penetrerades med klent och svarslöst
resultat. Någonstädes nämndes 20 kg, annorstädes
30—40 kg, uppgifter som dock saknade allt
vetenskapligt underlag.
Data från andra maskinfabrikanter visade, att de
dragkrafter, som kommo till användning växlade från
lägst 30 kg, normalt omkring 40—60 kg, men att
även väsentligt högre kommo till användning.
"Ja, ja, kraften gånger vägen var ju det axiom,
som ej kunde frångås, ergo större kraft, kortare väg
och alltså högre lyfthastighet"–-Men inte
kunde detta väl ändå vara sant, ty människan är väl
ändå ingen sådan maskin, vars muskelarbete kan
höjas ins blau. Det måste ju finnas ett visst
optimum, som vore ur alla synpunkter lämpligast, men
huru få tag i detta. Alla och envar veta ju, att för
en kortare stund kan man utöva en ganska stor
kraftimpuls, men att den samtidigt är mycket
krävande och således måste giva en dålig arbetseffekt.
Skall arbetseffekten bli god, måste ansträngningen
vara sådan, att den ej tröttar. Att springa en
kortare sträcka går an, men vill man ej vara uttröttad
vid framkomsten, bör man välja en gångtakt, som ej
onödigtvis tär på krafterna. Samma förhållande
gäller ju för andra mänskliga muskelansträngningar,
som t. e. simning och rodd.
Som jag ej kunde få något tillfyllestgörande
vetenskapligt svar på ovannämnda fråga, utgick jag ifrån,
att ali sannolikhet talade för, att den psykologiskt
riktiga dragkraften borde ligga någonstans mellan
20—25 kg, efter vilken norm också konstruktionerna
utfördes, ehuru detta nödvändiggjorde större
utväxlingar än vad någon fabrikant hittills använt.
Tanken var då den, att dragkraften borde hållas inom
en sådan gräns, att den arbetande ej skulle känna
dragarbetet nämnvärt ansträngande, således att det
skulle lia den psykologiska verkan, att personen
ifråga fann arbetet vara lätt och därigenom ha en
gynnsam inverkan på den erhållna arbetseffekten.
Från början träffades valet således ej uteslutande
med tanke på bästa möjliga arbetseffekt utan endast
med tanke på den psykologiska inverkan av en lägre
muskelansträngning. Det gjorda valet visade sig
emellertid ha långt större betydelse än från början
tänkts.
Frågan var ju av den vikt, att den borde få en
bättre belysning och en mera vetenskaplig grundval.
Visserligen övertar maskinkraften allt mera
handkraften. Men handdrivna anordningar komma alltid
att finnas och det finnes ju i övrigt en mängd verktyg
av olika slag som måste drivas av människans eget
muskelarbete. Nämnas kunna ju skövlar, skyfflar,
korpar, spett, cyklar etc. Sistnämnda anordningar
anses väl dock redan ha fått den lyckligaste
praktiska formen med hänsyn till muskelansträngningen,
men på grundval av nedannämnda försök förefaller
det ej otroligt att ett vetenskapligt forskningsarbete
även på dessa områden skulla kunna giva till resultat,
att ett något ändrat utförande skulle öka
arbetseffekten.
För frågans grundligare undersökning ha under
hösten 1936 omfattande försök företagits hos A.-B.
Textilmaskiner i Norrköping under ledning av ing.
Gösta Andersson. Upprepade försöksserier ha
företagits ej blott med olika dragkrafter utan även med
ett större antal olika personer.
Självklart är att för varje särskild individ finnes
ett visst personligt lämpligt optimum, men då det
gäller konstruktioner för marknaden får man söka
komma fram till lämpligaste medelvärden.
De sammanställda resultaten av ovannämnda
försök ha givit det i någon mån överraskande resultatet,
att den högsta mänskliga arbetseffekten, den ej
föraktliga effekten av 20 kgm/sek. således något mera
än xji hkr uppnåddes vid dragkrafter mellan 10 till
74
20 febr. 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
