Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 16. 17 april 1937 - Luftskydd vid vattenkraftverk, av A. Ekwall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tekn i sk Tidskrift
Mau kan väl genast vara överens om att de 1 200
bygdestationerna inkl. små kvarnar ocli sågar 111. m.
ur luftförsvarssynpunkt kunna lämnas åsido, då
de ej torde utgöra något mål av betydenhet för
fientliga flygare. Trots sitt mycket stora antal
representera de ej mer än 15 % av den installerade effekten.
Det kvarstår därefter 216 anläggningar,
motsvarande endast 15 % av totala antalet, men
representerande ej mindre än 85 % av totaleffekten. Även
bland dessa kraftstationer föreligger ju en mycket
stor skillnad mellan de stora och de små
anläggningarna. Jag tror man kan säga, att det egentliga
intresset ur försvarssynpunkt kan begränsas till de
båda första grupperna, vilka bestå av 18
anläggningar, tillsammans motsvarande 45 % av den
utbyggda effekten. Givetvis kunna en del av de
medelstora anläggningarna också tillmätas sådan betydelse
för kraftförsörjningen speciellt under krig, att det
kan vara värt att kosta på dessa en del
luftskyddsanordningar.
De stora anläggningarna och särskilt de största
kunna anses vara mål, för vilkas förstöring man kan
antaga, att en fiende vill göra mycket stora
uppoffringar.
Små och medelstora anläggningar.
De små och medelstora kraftstationernas ostörda
drift är givetvis icke tillnärmelsevis av samma vikt
för landets kraftförsörjning, och deras antal är så
stort, att det icke är möjligt att åstadkomma
nämnvärda resultat genom att anfalla några av dessa nära
200 anläggningar, vilka tillsammans dock representera
icke mindre än 40 % av maskineffekten. Jag kommer
därför till den slutsatsen, att små och medelstora
anläggningar i allmänhet icke behöva utföras med hän
syn till risken för bombanfall. Det synes däremot
befogat att vidtaga anordningar till skydd för drift
personalen, varigenom denna vid fara för bomb
anfall tryggt kan bliva kvar vid sitt arbete.
Det bör vidare observeras, att ur reservsynpunkt
förekomsten av ett stort antal små och medelstora
anläggningar är mycket lämplig för att minska
olägenheterna av skador på de större stationerna
samt på kraftledningarna. Utbyggnad av dylika små
och medelstora stationer bör därför, särskilt om de
utföras för samköming med andra anläggningar, ur
landets försvarssynpunkt uppmuntras och ej
försvåras genom att man skulle påyrka, att
utbyggnaden skulle ske på annat sätt än som ur
tekniskekonomisk synpunkt är lämpligast. Med hänsyn till
kraftförsörjningen under krig är det bättre att lita
till inhemsk vattenkraft än till ångkraftverk, som
för sin drift måste bli beroende av tillgången på
utländskt bränsle.
Även små och medelstora kraftstationer böra enligt
nutida uppfattning förses med avstängningar, vilka
lätt möjliggöra reparation. Dessa äro av stort värde
för avstängning även vid bombanfall. Vid
medelstora anläggningar borde man överväga att göra
dessa avstängningsorgan mera snabbmanövrerade.
Vid sådana medelstora anläggningar, vilka äro av
särskild betydelse under krig, bör man dessutom
placera fönsteröppningarna med hänsyn till risken för
splitterskador. Inne i stationen bör man med hjälp
av traversen snabbt kunna utföra stark täckning över
dyrbara maskiner till skydd mot t. e. nedfallande
delar av taket.
Stora kraftverk.
De ur kraftföreörjnings- och militär synpunkt
viktigaste anläggningarna äro som sagt de stora. Jag
har på nästa bild, visande Sveriges karta,1 inlagt
såväl de 4 mycket stora vattenkraftstationerna över
50 000 hk och de 4 största ångkraftverken, som de
14 anläggningarna i storleksordningen mellan 20 000
och 50 000 hk.
Jag har på kartan även angivit sträckningen av de
huvudsakliga kraftledningarna från norr till söder
samt inom mellersta och södra Sverige, där större
delen av kraften förbrukas. De 160 mindre
anläggningarna mellan 1000 och 5 000 hk äro icke
medtagna på kartan, men de återfinnas givetvis i alla
delar av landet och stå i allmänhet i elektrisk
förbindelse med övriga anläggningar, varigenom den
förut omtalade reserven förefinnes såväl vid skador å
själva kraftstationerna som å överföringsledningarna.
För de stora stationernas skyddande äro de
militära försvarsanordningarna de utan tvekan
viktigaste, medan betryggande byggnadstekniska
föran-staltningar i allmänhet bli avsevärt dyrare än
luftvärnsartilleri.
Jag skall först behandla de byggnadstekniska
anordningarna dels med hänsyn till lämplig
plananordning, dels beträffande möjligheterna till bombsäker
övertäckning.
Byggnadstekniska anordningar.
1) Plananordning.
Vid utförandet av en stor vattenkraftstation
komma i allmänhet flera alternativa lösningar i fråga.
Det avgörande vid valet dem emellan måste bli
tekniska och ekonomiska överväganden, varvid
framförallt terrängens konfiguration och grundförhållandena
vid damm och kraftstation samt andra viktiga
byggnadsdelar bli avgörande för hur anläggningen
kommer att utformas. Ehuru det ej annat än i
undantagsfall är möjligt att ernå bör man dock eftersträva en
viss spridning av ömtåliga delar, t. e. på så sätt att
man söker åstadkomma ett visst avstånd mellan
damm och kraftstation samt mellan denna och
ställverket. Dock få dylika jämkningar i planläggningen
ej medföra några nämnvärda fördyringar, t. e. genom
förlängd tilloppskanal eller oskäligt långa
lågspän-ningskablar mellan generatorer och transformatorer.
Vidare är det av vikt, att anläggningens olika delar
ansluta sig bra till terrängen och genom sin färg ej
för mycket avvika från omgivande natur;
understundom kunna anläggningarna förses med camouflage.
Något bombskydd för damm eller kanal och ställverk
kan knappast ifrågakomma. Man bör tillse, att
sådana konstruktioner väljas, som möjliggöra snabb
reparation av t. e. en damm, eller utbyte t. e. av
transformatorer. Skadade överföringsledningar kunna lätt
repareras, då man i krig genom minskade fordringar
å säkerheten vid reparation kan använda lägre
stolpar. I detta avseende hänvisas till det värdefulla
klarläggande av spörsmålet om kraftledningarna, som
för någon tid sedan gjordes av den s. k. beredskaps-
i Här ej medtagen vid publicering.
174
10 april 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
