Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 16. 17 april 1937 - Luftskydd vid vattenkraftverk, av A. Ekwall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tekn i sk Tidskrift
i \
Högspänningsledningar
Fig. :
delar av yttertaket, om detta skulle skadas genom
fullträff av en mycket kraftig bomb.
Omläggning av driften.
Jag kommer därefter till frågan om driftens
omläggning vid risk för bombanfall.
Vid de flesta nu existerande kraftstationerna har
man icke haft anledning att taga hänsyn till
bombanfall vid kraftverkens planläggning eller vid det
tekniska utförandet. Man kan emellertid även vid
dylika anläggningar för tämligen måttliga kostnader
vidtaga drifttekniska anordningar, som minska
omfattningen av eventuella skador. För att närmare
åskådliggöra, varuti dessa åtgärder kunna bestå, har
jag på fig. 2 schematiskt ritat upp en plan av en
typisk kraftstation med damm, tilloppskanal, tuber
och maskinstation samt transformatorer. Det är vid
denna anläggning icke möjligt att för rimliga
kostnader åstadkomma bombsäker övertäckning över alla
ömtåliga delar. Även om dylik övertäckning från
början funnits över själva kraftstationen,
förekomma ju även andra ömtåliga delar t. e. tuber och
till-loppskanal. Om allvarliga skador på dessa skulle
uppstå under pågående drift, kan översvämning
uppkomma vid kraftstationen med därav följande förlust
av människoliv och sådana skador å maskinerna,
som för lång tid skulle omöjliggöra driften, även om
själva kraftstationen icke träffats av någon bomb. I
detta fall är en snabb torrläggning av största vikt.
Detta kan ske genom nedsättning av luckor, som
avstänga tuberna. Sådana avstängningsluckor finnas
vid de flesta hittills utförda anläggningarna, varför
det i allmänhet endast erfordras komplettering med
anordning för fjärrmanövrering från kraftstationen
av luckspelen för att tuberna skola kunna
torrläggas på ett fåtal minuter. Beroende på olika
anläggningsdelars sårbarhet kan man antingen tänka sig
att därefter torrlägga tilloppskanalen genom
sänkning av kanalintagsluckan och avtappning av vattnet
genom särskilt sidoutskov eller i en del fall med
hjälp av regleringsdammens luckor sänka
vattenståndet såväl i tilloppskanalen som ovanför dammen.
En lokal skada på en torrlagd tub medför ingen
sekundär översvämningsrisk i kraftstationen och en
fiülträff på kanalmur eller regleringsdamm behöver,
om avsänkning skett, icke föra med sig några stora
sekundära skador genom att det utströmmande
vattnets erosion mångfaldigar omfattningen av bombens
verkan. Reparerandet av skadan kan härigenom gå
mycket snabbare än om icke dessa
avstängnings-anordningar möjliggjorde, att verkningarna kunde
begränsas.
I de allra flesta fall får man förutsätta, att ett
bombanfall icke medför någon fullträff, men så
snart risk för bombanfall rapporteras, böra tuberna
tömmas och vattenståndet i tilloppskanal och
eventuellt ovanför dammen sänkas. Så snart
bombflygplanen rapporterats ha försvunnit, kan driften
återupptagas. Det bör ej ens vara erforderligt att
stanna maskinerna, särskilt om generatorerna äro
nedsänkta i golvet, utan låta dem rotera med för
spänningsreglering på anslutande långlinjer, varvid
erforderligt krafttillskott genereras av kraftverk,
vilka ej äro hotade av bombfällning.
För att vid stora kraftstationer säkerställa driften
under krig har man vid många av dem anordnat
lokala stängsel vid damm, kraftstation och ställverk
för att utestänga obehöriga personer såsom spioner
och attentatsmän. För att driftpersonalen vid risk
för bombfällning skall känna sig trygg i sitt arbete
anordnas i allmänhet vid dessa stationer bombsäkra,
små skyddsrum i kraftstationens omedelbara närhet.
Slutligen några ord om kostnader och organisation
av luftskydd för kraftverk.
Kostnader.
Såsom av det föregående framgår, är det enligt
min mening egentligen endast de stora kraftverken,
som ha sådan betydelse för landets kraftförsörjning,
att de kunna anses bliva föremål för bombanfall.
För att åstadkomma betydande skador erfordras
emellertid fällandet av mycket stora bomber, vilket
kostar mycket pengar och innebär avsevärda risker
för den anfallande genom förlust av tunga
bombflygplan. Mot medelstora kraftstationer kan ju även
tänkas att en fiende skulle vilja fälla bomber, men
han insätter därvid säkerligen icke annat än lätta
bombflygplan, vilkas skadeverkningar äro tämligen
obetydliga i jämförelse med de större. Jag
förutsätter därvid, att dylik bombfällning ej kan tänkas
ifrågakomma från låg höjd. Förstärkningar och
tekniska anordningar i övrigt böra givetvis avpassas
efter de sannolika anfallsmedlens verkan.
Man bör även ihågkomma, att man i den mån de
allmänna försvarsanstalterna äro svaga, måste
uppställa ökade fordringar och nedlägga större
kostnader på att göra dessa kraftstationer mindre
sårbara för bombanfall.
176
10 april 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
