Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 16. 17 april 1937 - Luftskydd vid vattenkraftverk, av A. Ekwall - Terminologi för syntetiska textilier, av Walter L. Améen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
För övertäckning med bombsäkert tak av t. e.
kraftstationen vid Stadsforsen i Indalsälven beräknas
merkostnaden till icke mindre än 700 000 kronor.
De måttliga kostnader av driftteknisk art, som jag
omnämnt, t. e. förbättrade avstängningsanordningar,
fjärrmanövrerade från kraftstationen, lokala,
bomb-säkra skyddsrum för driftpersonalen samt stängsel
kring dyrbara anläggningsdelar böra givetvis
bestridas av vederbörande kraftverksägare.
Kostnaderna behöva i allmänhet ej för en medelstor
anläggning överstiga några tiotal tusen kronor. Huru
kostnaderna för bombsäkra tak böra bestridas måste
däremot göras till föremål för särskilt övervägande.
Organisation.
Såsom jag inledningsvis anfört, skulle risken för
skadegörelser genom bombanfall i allra högsta grad
minskas, om lokalt luftvärnsartilleri tvingade
bombplanen upp till flera tusen meters höjd. Jag måste
därav draga den slutsatsen, att detta vore det
billigaste och effektivaste skyddet och att
organiserandet av dylikt lokalt luftförsvar vore en naturlig
uppgift för landstormen, som ju är avsedd till hemortens
försvar. I ett kommande krig får landstormen
säkerligen en mycket betydelsefullare uppgift än tidigare.
Jag är säker på, att landstormsmännen gärna skulle
vilja genomgå den extra utbildning, som erfordrades
för denna mycket ansvarsfulla uppgift, varvid man
emellertid måste förutsätta, att modernt
luftvärnsartilleri ställes till förfogande.
Dylikt lokalt luftvärn minskar ju i ingen mån
riksförsvarets uppgift att i möjligaste mån söka
hindra dylika bombplans raider över vårt land genom
att de mötas av jaktplan eller genom anfall mot
fiendens framflyttade flygbaser.
Det synes mig naturligt, att en lokal
luftvärnsorganisation för hemortens försvar organiseras
av-lokala intressen. Likaväl som brandväsendet är en
lokal angelägenhet, som från början startats på
frivillighetens väg av ortens husägare och övriga
innevånare, men nu i de större samhällena skötes av de
kommunala brandkårerna, lika väl synes det mig
naturligt, att skyddet mot bombanfall inklusive
därav förorsakade eldsvådor bör ombestyras av lokala
luftskyddskårer.
Då tillhandahållet av elektrisk kraft på möjligast
betryggande sätt på skäl som jag inledningsvis
anförde, är en viktig del av det moderna samhällets
ostörda fungerande, är skydd för kraftverken av
stort allmänt intresse. Vid organiserandet och
skötseln av det lokala luftskyddet är jag övertygad om
att kraftverkens ägare, vare sig dessa utgöras av
stat, kommun, industrier eller enskilda, skola
befinnas villiga deltaga i kostnadernas bestridande. Alla
företag och alla innevånare på en ort måste ju anses
lia ett gemensamt intresse, att detta blir ordnat på
bästa sätt.
Jag tvivlar icke heller på att det vitala intresset
för ökad trygghet för det egna hemmet och den egna
orten skall ena alla samhällets innevånare i strävan
att anskaffa den bästa "eldsläckningsattiralj", som
för dylika vådliga händelser kan tänkas, nämligen
luftvärnskanoner, vilka kunna hålla fientliga flygare
på tillräcklig och därigenom för samhället tämligen
ofarlig höjd.
Jag tror, att de flesta vid närmare eftertanke finna
det naturligt, att man härvidlag vidtager anstalter,
som förhindra bombfällning från låg höjd och
omöjliggöra kulspruteeld från flygmaskiner. Vid
läsningen om hur flyganfall från låg höjd i Abessinien
framkallat stor förödelse, torde de flesta svenskar
gjort den reflexionen, att dylika motståndslösa
anfall från luften icke borde kunna tänkas mot vårt
land, däi en klart deklarerad försvarsvilja finnes och
dessutom egna tekniska resurser möjliggöra
anskaffandet av erforderliga försvarsvapen.
Vad speciellt angår kraftverk och andra för vår
försvarsberedskap viktiga fasta anläggningar är det
ju tydligt, att saknaden av luftvärnsartilleri kan bli
en mycket dyrbar försummelse.
Jag tror man kan påstå, att ur landets synpunkt
anskaffandet av effektivt luftvärnsartilleri är en
mycket god affär eller på annat sätt uttryckt en billig
försäkringspremie i jämförelse med de stora risker,
som annars förefinnas. I varje fall böra kraftverkens
målsmän med hänsyn till den mycket starkt ökade
skaderisken vid bombfällning från låg höjd stå
eniga i kravet icke endast på skydd utan även på
försvar för hemorten mot angrepp av
bombflygplan.
Terminologi för syntetiska textilier.
Av civilingeniör WALTER l. AMÉEN.
Civilingenjör Sven Hjertén påpekar i Teknisk
tidskrifts Allm. avd. nr 7 för i år bristen på adekvata
begrepp för de syntetiska textilierna och föreslår de
kollektiva benämningarna cesü för kontinuerlig tråd
(konstsilke) och cesilin för ospunna fibrer
(stapel-fibrer).
Mot dessa begrepp skulle jag vilja invända, att de
absolut icke ge någon föreställning om vad slags
material som avses eller deras ursprung — det kan
lika gärna vara fråga om ott fantasinamn på vad
som helst. Även om ordens härledning ur cellulosa
och silke kan analyseras, äro de missvisande, då rå-
varan ej alltid är cellulosa och produkten ofta ej
söker efterlikna silke, såsom i det av ingenjör
Hjertén anförda exemplet "lanital", som ju är ett
yllesubstitut tillverkat av kasein.
Mot efterstavelsen "-ull" för ett ospunnet
fibermaterial framhåller ingenjör Hjertén, att denna för
tanken på ylle, vilket är olämpligt, då det gäller att
framställa "sidenliknande vävnader". Jag vill då
för det första framhålla, att av garn spunnet av
stapelfibrer får man minst av allt "sidenliknande
vävnader" utan beroende på stapelfibrernas
elementar-titer, längd och andra egenskaper, tyger av mera
10 april 1937
177
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
