Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 16. 17 april 1937 - Terminologi för syntetiska textilier, av Walter L. Améen - Notiser - Elektrostatisik beläggning av smärgelduk, sandpapper o. dyl. med slipmedel, av s.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tekn i sk Tidskrift
bomulls-, linne- eller yllekaraktär, och för det andra,
att efterstavelsen "-ull" med stor fördel och utan
falska idéassociationer användes i bomull, glasull,
träull, stålull, pappersull m. fi.
Ull betecknar i nämnda sammansättningar endast
varans form, nämligen ett ospunnet fibermaterial
eller spånadsämne och för tanken knappast på ylle.
Prefixet "konst-" behöver i sammansättningen
konstull icke beteckna ett surrogat utan i analogi med
Polhems "konstgång" något särdeles fint.
Enligt min mening borde man taga fasta på denna
beprövade ordbildning och som kollektivbenämning
på syntetisk ull använda konstull och för dc olika
arterna härav införa:
Viskosull för stapelfibrer framställda över viskos,
Acetatull för stapelfibrer tillverkade av
acetatcellulosa,
Kopparammoniumull (Cu-Am-ull) för stapelfibrer
erhållna enligt kopparammoniummetoden,
Kaseinull för stapelfibrer ur kasein ("lanital").
Man får då också benämningar, som ånge
ursprunget, vilket är viktigt, då ju de olika
förfarandena betinga väsentligt olika karaktär åt produkten.
Ordet garn skulle i detta sammanhang förbehållas den
spunna ullen, alltså "viskosgarn", "acetatgarn" etc.
Vi komma så till vad nian skall kalla den
kontinuerliga konstsilketråden, då jag kan medge, att
det amerikanska, engelska och franska "rayon"
(rayonne) ej är lämpligt att omplantera i svensk
jordmån. För en kontinuerlig tråd sakna vi annan
beteckning än just tråd — en lösare, mjukare, för
ögat tydligt av korta fibrer sammantvinnad produkt
kallas ju garn. Varför kan man då icke för konst-
silke införa benämningen konsttråd i full analogi med
"konstull", 0111 nu ordet konstsilke går att utrota?
Konsttråd skulle då efter ursprunget underavdelas i
viskostråd, acetattråd etc.
Inför man en kollektivbenämning som "rayon" eller
"cesil", löper man den risken, att olika
"konsttråd"-tillverkare, framför allt de, som tillverka de högre
kvaliteterna, i likhet med vad som dagligen sker i
utlandet, annonsera: "Vår produkt är icke rayon
utan Alfa" eller vad de nu ha för firmamärke.
Den föreslagna terminologien ansluter sig också
väl till den som redan finnes för transparentfolier.
Detta är ju den enda korrekta benämningen på ur
cellulosalösningar regenererade folier, som ej borde
få kallas för transparentpapper etc., då de ju ej ha
något med papper att göra. "Cellophan" är ju ett i
alla länder inregistrerat varumärke på ett visst
fabrikat av viskosfolier och borde cj få vinna
burskap som benämning på transparentfolier i
allmänhet. Transparentfolier underavdelas i viskosfolier,
acetatfolier, nitratcellulosafolier, varför full analogi
skulle bli rådande mellan alla ur cellulosalösningar
regenererade produkter: ull, tråd och folier.
Den nu föreslagna terminologien medger lätt
ny-skapning av namn, i den mån nya produkter
framkomma. Om några år kanske vi komma att tala om
formylull, formyltråd och formylfolier gällande de
produkter, som tillverkas ur med myrsyra estrifierad
cellulosa,
Då en begreppsförvirring onekligen är rådande på
detta nya gebit, är det glädjande, att frågan om
definierade beteckningar på härtill hörande produkter
väckts till diskussion.
NOTISER
Elektrostatisk beläggning av smärgelduk,
sandpapper o. dyl. med slipmedel, medför förhöjd
effektivitet hos slipytan därigenom att slipmedlet blir jäm-
l
i i r
i i i
TT
Fig. 1. Elektrostatisk framställning av smärgelduk o. dyl. A. Xegativ
elektrod. B. Positiv elektrod. C—D. Kraftlinjer. K. Transportband ffir
slipmaterial. F. Papper med limmad undersida. G. Slipmaterialkorn
vertikalt inbäddade i limytan.
nare fördelat pä det s. k. ryggmaterialet (papper eller
duk överdragen med lim) än som kunnat ske genom
tidigare brukliga framställningsmetoder. Därjämte
bringas slipmedlet på detta sätt att intaga ett
vertikalt i stället för liggande läge på underlaget,
varigenom slipkornens längsta och skarpaste kanter komma
att vändas mot arbetsstycket. Efter tidskriften Grits
and Grinds återges i fig. 1 en schematisk bild av
tillvägagångssättet för tillverkning av dylika
elektrostatiskt belagda slipprodukter, s. k. Durex-produkter.
Enligt äldre förfaranden fästes slipmaterialet på det
limbestrukna underlaget genom att en jämn ström av
kornen utspreds på detta med hjälp av en matare,
varefter de korn som ej fastnade skakades bort.
Särskilt de finare numren av slipkornen ha emellertid en
naturlig benägenhet att klumpa ihop sig, vartill
kommer att korn som äga en avlång form komma att
intaga ett läge med längdaxeln parallell med underlaget
när de anbringas på ovannämnda sätt. De korn som
bäst lämpa sig för framställning av slipduk och
-papper ha en ca 2 å 3 gånger större längd än bredd
eller tjocklek. Det är av vikt för åstadkommande av
största slipverkan, att dylika korn intaga ett sådant
läge att de vända de längsta och skarpaste kanterna
mot arbetsstycket, vilket icke kommer att ske om de
anbringas genom vanlig utspridning. Genom att
verkställa beläggningen medan slipkornen äro
elektrostatiskt laddade, kan man emellertid på ett enkelt sätt
vinna de bägge ovan omtalade fördelarna. På grund
av att kornen äga likartad laddning, repellera de
varandra inbördes, varigenom en jämn spridning utan
klumpbildning ernås, och då kornen sträva att inställa
sig med längdaxeln i kraftlinjernas riktning, kan man
åstadkomma att de häfta vid underlagets limskikt i
önskat läge. Hur detta tillgår synes av
principskissen, fig. 1. "Ryggmaterialet" (F) (papper, duk e. d.)
föres med den limmade sidan nedåt genom ett
elektrostatiskt fält samtidigt som de lösa
slipmaterialkornen på ett transportband (E) få passera genom
samma fält under den limmade ytan och i medström
med denna. Härvid resa sig kornen på kant och
attraheras av den övre elektroden (B). De uppfångas
därvid av den limmade ytan, varest de säkert fastna.
178
10 april 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
