Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 17. 24 april 1937 - Civila luftskyddet inom industrien, av Patrik Rydbeck - Omorganisationen av Chalmers tekniska institut, av H. B—d.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
dessa får evakueringen anses som det primära
skyddsmedlet. I praktiken torde man nämligen
endast för speciella ändamål kunna tänka sig skyddsrum
starka nog att motstå en fullträff från en bomb. Enär
fienden säkerligen i första hand anfaller maskinhallar,
verkstäder, etc., synes det riktigast att placera
skyddsrummen på avstånd från dessa, dock ej mera
än ca 100 meter. Eftersom det hundraprocentiga
idealet dock knappast kan uppnås, får man räkna
med att skyddsrummen i regel inrymmas i källare
under verkstadsbyggnaderna. I sådana fall bli
givetvis kraven på gastäthet, lämplig ventilation, utrymme
pr individ, etc. ofrånkomliga. Kostnaden för
inrättande av skyddsrum är beroende av tillgången till
lämpliga källare, men man bör kunna räkna med en
genomsnittskostnad av högst 100 kr. pr person.
Finnes berg i närheten, bör skyddsrummet kunna
insprängas där.
Personal, som vid anfall måste kvarlämnas vid
ugnar, maskiner m. m., måste skyddas genom
betong-eller stålkurar samt förses med gasmasker. För
övrigt måste ali aktiv personal förses med gasmasker,
varemot den passiva personalen icke behöver sådan,
försåvitt tillgång till gastäta skyddsrum finnes. Det
är önskvärt att gasmasktillverkning upptages inom
landet i långt större utsträckning än hittills. För den
aktiva personalen erfordras dessutom i vissa fall
gas-skyddskläder, syrgasapparater, etc.
Ett viktigt led i planläggningen är personalens
övning i fredstid. Den aktiva personalens uppgift är
redan nämnd. Den passivas däremot inskränker sig
till evakueringsövningar, uppsökande av skyddsrum
samt iakttagande av ordning och disciplin därvidlag.
Frågan är emellertid om övningarna skola bedrivas
på arbetstid eller på fritid. I förra fallet skulle
industriens i övrigt stora kostnader för luftskydd komma
att oerhört ökas och helt enkelt omöjliggöra
övningar. Man får väl dock hoppas att våra svenska
arbetare, inseende att dylika övningar gagna kanske
allra främst dem själva, icke skola motsätta sig
övningarnas utförande på fritid. Ett klart uttalande
från fackförbundens sida i denna angelägenhet är
emellertid nödvändigt.
Då man kan utgå ifrån att anbringandet av
kraftiga betongtak o. d. endast kan ifrågakomma för
särskilt viktiga kraft- och ljuscentraler, bensinupplag
m. m., kan skyddandet av övriga anläggningar
endast ske på den vägen, att bombplanen hindras
komma fram. Luftvärnspjäser torde då vara det
effektivaste skyddet. Föredragshållaren åberopade därvid
vad utredningen sagt samt den i dagspressen förda
diskussionen, vari framkommit, att enär arméns
knappa utrustning av luftvärnsartilleri ej medgiver
tilldelning av sådant för industriförsvaret utanför ett
fåtal orter, måste antingen frågan om statlig
luft-värnsartillerianskaffning tagas upp på nytt, eller
också måste verk och industrier själva skaffa sig
kanoner. Sistnämnda utväg torde vara den snabbaste och
skulle kunna lösas Sctj årtt industrianläggningar av
större betydelse, särskilt de med mera utsatt läge,
donera till staten de luftvärnskanoner, som behövas
för fabrikernas försvar, på villkor bl. a. att de
användas för detta ändamål. Staten kan visserligen
icke avstå från sin rekvisitionsrätt, men man får
utgå ifrån att denna endast i nödfall begagnas. Frågan
är av utomordentlig betydelse och bör lösas fortast
möjligt. Som bekant har i dagarna tillsatts en
kommitté för att utreda frågan.
Av här föreslagna åtgärder bör den huvudsakliga
delen kunna förverkligas redan i fredstid. Sålunda
bör vid ali nybyggnad hänsyn tagas till de krav, som
för ett effektivt luftskydd kunna komma att
uppställas, och man har härvidlag antagligen att förvänta
särskilda bestämmelser i vederbörande
byggnadsstadga. Vidare böra alarmerings-,
mörkläggnings-och reservbelysningsåtgärder vidtagas, varjämte för
industriens aktiva personal ali utrustning bör
anskaffas och skyddsrum iordningställas. Däremot torde
anordnandet av skyddsrum för passiv personal i
regel kunna anstå till dess "luftskyddstillstånd" inträtt.
För dylikt ändamål erforderligt material, såsom
virke, cement, etc. bör dock i fredstid hemtagas. Det
bör nämligen härvid ihågkommas, att vid
krigstillfälle personalbrist uppstår, och därmed decimeras
leveransmöjligheterna, även om den planerade
luft-skyddsinspektionen i förtid uppgjort noggranna
leveransplaner.
Ifråga om kostnaderna för luftskyddet och
principerna för dessas fördelning på det allmänna och de
enskilda industriföretagen kan det anses riktigt, att
staten påtager sig ledningen av och ansvaret för
luftskyddets genomförande. Emellertid får nog här
som i många andra länder kommunerna bära en dryg
del av kostnaderna, medan återigen luftskyddet för
industrier och andra större anläggningar bör
bekostas av vederbörande ägare. Föredragshållaren
illustrerade detta med tvenne bilder, visande dels
utredningens och kungl, propositionens förslag till statliga
utgifter för det planerade allmänna luftskyddet
under första budgetåret, dels kostnaderna för dylikt
skydds genomförande vid en industri på
kontinenten med 4 910 anställda. Till sist fastslog talaren,
att det är omöjligt att på nuvarande stadium
uppdraga helt oangrip liga linjer ifråga om rationellt
luftskydd. Det gäller att finna den gyllene medelvägen,
att anpassa sig efter nya förhållanden och
erfarenheter, men framförallt gäller det att nu göra allt, som
göras kan.
Omorganisationen av Chalmers tekniska institut.
Det i årets statsverksproposition bebådade
förslaget angående omorganisation av Chalmers
tekniska instituts högre avdelning till en teknisk
högskola samt den lägre avdelningens ombildning till
ett tekniskt gymnasium har nu förelagts riksdagen.
Frågan om omorganisation av Chalmers tekniska
institut har ju länge stått på dagordningen och varit
föremål för utredningar genom olika
sakkunnigeberedningar. Ett första steg i riktning mot
institutets ombildning till teknisk högskola togs vid
182
24 april 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
