Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 20. 15 maj 1937 - B. G. Markman †, av Ernst Rothelius - Den högre tekniska undervisningen, diskussionen av Mekanisternas yttrande, av Alf Grabe, Henrik Kreüger, Fredrik Berthelius, Hjalmar O. Dahl, Sten Velander, Karl A. Wessblad, G. Borelius, E. Hubendick och Alrik Björklund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
ningen hade i honom en hängiven beundrare.
Genom sina kunskaper och sin beläsenhet kunde han
mycket snabbt bedöma värdet av publicerade
uppgifter. Vid bedömandet av publikationer var han
mycket kritisk och valde och godkände endast det bästa.
Hans egna positiva insatser på detta område voro
dels hans egna avhandlingar och dels hans
mångåriga arbete som redaktör för denna tidskrifts
bergsvetenskapliga avdelning. För detta hans trogna och
hängivna arbete frambäres här från tidskriftens sida
ett tack.
Markman var i sitt personliga liv en rättfram och
rättskaffens man, som aldrig dagtingade med sin
övertygelse, till vilken han alltid arbetat sig fram
genom noggranna överläggningar. Arbetsamhet,
noggrannhet och gedigenhet voro i hög grad utmärkande
för honom. Han var i viss mån tillbakadragen och
deltog kanske ej så mycket inom kamratlivet.
Isynnerhet under de sista årens sjuklighet sågs han
sällan ute. De, som lyckades tränga igenom den
kanske något sträva ytan, funno en människa, i vilken
det skånska gemytet och naturligheten voro bofasta.
Hans elever förstodo uppskatta dels hans korrekta
uppträdande i undervisningen på högskolan, men
framför allt den trevliga samvaron med honom under
sommarresorna i Bergslagen. De flesta minnas
honom säkert med saknad som den rättvise, humane
läraren, som ute i livet städse sökte hjälpa sina
gamla elever.
Närmast sörjande äro maka och dotter.
Isynnerhet under hans sista år var makan honom ett
oumbärligt stöd. Ernst Rothelius.
Den högre tekniska undervisningen.
Diskussionen av Mekanisternas yttrande.
I häfte 8 av den 20 febr. i år återgavs
mekanisternas yttrande i rubricerade ämne,
varvid vi lovade återkomma med
diskussionsreferat senare. Så sker nu och
förbigå vi därvid professor Hubendicks
inledningsanförande, som i stort sett var ett
referat av yttrandet samt börja direkt
med diskussionsinlägg av herrar Grabe,
Kreuger, Berthelius, Dahl, Velander,
Wessblad, Borelius och Björklund, varjämte vi
även publicera ett skriftligt inlägg av
civilingenjör Albert Engvall.
Red.
Myntdirektör Alf Grabe ville säsom ordförande i
den inom föreningen tillsatta "elvamannakommittén"
för utredande av den tekniska högskoleundervisningen
uttrycka sin glädje över att avdelningens för Mekanik
kommitté på så kort tid kunnat utarbeta sitt förslag,
i vilket han funnit många synpunkter sammanfalla
med den större kommitténs. Talaren önskade dock
för egen del göra några erinringar. Kommitténs
uppgifter angående antalet antagna kompetenta sökande
till Tekniska högskolan fattade talaren så, att f. n.
omkring 80 % vinna inträde och de övriga 20 % måste
avvisas. Dessa kunde nog utan större svårighet även
mottagas vid högskolan. Troligen skulle emellertid,
om lättnader infördes, antalet inträdessökande
väsentligt öka, så att tillskottet komme att betydligt
överstiga det antal studerande dessa 20 % motsvarade.
Av betydelse för denna fråga vore laboratoriernas
möjligheter att mottaga studerande, varför en gallring
efter de två första årskurserna bleve nödvändig. En
avgörande synpunkt vore också, att söka bestämma
tillskottet efter behovet av ingenjörer, men alla
tidigare gjorda försök att bestämma detta behov hava
misslyckats. P. n. råder på grund av
högkonjunktur snarast brist på högskoleingenjörer, då man
däremot, om normala tider varit rådande, närmast kunnat
anse behovet täckt. Det ökade behovet av
högskoleingenjörer kunde, enligt en inom
"elvamannakommittén" gjord utredning täckas genom att öka
tillväxten med förslagsvis 10 ingenjörer pr år. Talaren
ansäg olämpligt att mångfaldiga högskolans kapacitet
i den grad som vore erforderlig om alla kvalificerade
sökande skulle vinna inträde vid högskolan, då ju
andra möjligheter för teknisk utbildning redan finnas
i stor utsträckning.
Kommitterades förslag om 6 månaders praktik före
inträdet vid högskolan ansåg talaren böra noga
övervägas icke minst med hänsyn till svårigheten för de
flesta att utan relationer erhålla sådan. Den första
av de riktlinjer, som kommittén uppställt för
studiernas omfattning, "att de unga ingenjörerna ej böra
utbildas till specialister" utan i stället "beredas
möjligheten att gripa in på vilket som helst av
maskinteknikens områden", framhöll talaren vore att fordra
väl mycket av utbildningen. Specialisering inom ett
visst fack borde genomföras, när ett sådant område
inom tekniken blivit så omfångsrikt, att det kräver
specialister och kan föda ett tillräckligt antal dylika.
Exempel på sådana ämnen vore verkstadsteknik,
värme- och sanitetsteknik samt textilteknik.
Vid Tekniska högskolan har denna synpunkt redan
vunnit beaktande, i det att viss valfrihet beträffande
ämnesvalet tillämpas i 4:e årskursen, en valfrihet, som
emellertid borde tillåtas pä ett tidigare stadium av
studierna. Kommitterade hava föreslagit en allmän
maskinlära för att giva de studerande möjlighet att i
god tid överväga sin specialisering och valfrihet i viss
utsträckning i 3:e årskursen. Detta förslag ansåg
talaren gott, ehuru för blygsamt.
Beträffande matematikens uppdelning instämde
talaren livligt i kommitténs förslag.
Professor Henrik Kreüger anförde inledningsvis,
att många av de synpunkter, som framställts i det
föreliggande förslaget, tidigare diskuterats i
lärarkollegiet vid K. T. H. och att det därvid visat sig,
att de av praktiska skäl icke voro möjliga att
genomföra. En stor del av vad som förekommer i förslaget
torde därför omedelbart kunna avföras. Det är
ganska enkelt att komma med hugskott i
undervisningsfrågor men betydligt svårare att komma med
genomförbara förslag. Kommittén borde enligt mitt
förmenande icke så mycket hava gått in på detaljer i direkta
undervisningsfrågor utan mera lämnat upplysning om
vad som från industriens sida fordras av dem som
utexamineras från fackavdelningen för maskinbyggnad
och mekanisk teknologi.
I föreliggande förslag framhålles, hurusom nästan
ständigt endast 50 till 65 % av de kompetenta sökan-
15 maj 1937
207
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
