Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 20. 15 maj 1937 - Den högre tekniska undervisningen, diskussionen av Mekanisternas yttrande, av Alf Grabe, Henrik Kreüger, Fredrik Berthelius, Hjalmar O. Dahl, Sten Velander, Karl A. Wessblad, G. Borelius, E. Hubendick och Alrik Björklund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
dena kunnat intagas vid K. T. H. Detta ma beriktigas
med uppgift att under ären 1922—28 i medeltal 80 %
antagits.
I princip kunde man ju ej ha något emot att alla
kompetenta sökande intagas, men detta skulle
medföra ökade kostnader av sådan omfattning, att
fördelarna enligt talarens mening icke svarade mot dessa
kostnader. Dessutom skulle det med säkerhet
medföra en sänkning av kvaliteten på de utexaminerade.
Man borde hålla i minne de svenska ingenjörernas
höga nivå och goda anseende, trots den nedgörande
kritik av undervisningen de kommitterade anfört. Man
torde väl få medgiva, att resultatet är i ganska hög grad
beroende på undervisningen, samtidigt som det i
kanske ännu högre grad beror på andra omständigheter.
Kommitterade tala om slöseri med tid och
arbetskraft, men det skulle enligt talarens mening vara
slöseri i högsta grad, om man skulle antaga alla
kompetenta sökande och efter ett eller ett par är skulle
vara nödsakad att utkugga en stor del. Intagande av
alla kompetenta sökande vore därför en olycklig
åtgärd och medel skulle för övrigt säkert icke kunna
anskaffas för därför erforderliga byggnader,
laboratorieutrustning och drift. Det vore bättre använda
anskaffbara medel till höjande av kvaliteten. En för
yrket lämplig person, som icke besitter tillräckliga
kvalifikationer för att stå sig i konkurrensen vid
inträdet, torde dock ha goda möjligheter att taga sig
fram, utan den stora apparat som skulle erfordras för
intagande av alla.
Någon ökning av antalet intagna vore dock
önsklig och talaren meddelade, att utredning om
möjligheterna härutinnan påginge.
Kommitterade kritiserade de nuvarande
intagningsbestämmelserna utan att dock kunna giva något
bättre förslag. Talaren förmenade, att de nu
tillämpade bestämmelserna vore i princip synnerligen
lämpliga; alla utredningar tyda därpå, även om det kan
påvisas, att stundom ett gott studentbetyg kan erhållas
av en odåga och att det ibland bänder, att en
begåvad yngling icke förskaffat sig det goda betyg han
borde ha haft möjlighet till. Dylika undantag finge
icke tagas som bevis för att principerna vid
intagningen vore olämpliga. Skulle kommitténs förslag att
intaga även personer med utbildning från privata
tekniska skolor accepteras, bleve bedömningen
svårare. Kommittén hade själv icke givit något positivt
förslag utan det framhålles blott "att de på lämpligt
sätt få styrka sin kompetens", vilket ju är synnerligen
vagt.
Rörande praktiken ville talaren instämma i
uttalandena om värdet av god praktik men att uppgöra
en genomarbetad plan för obligatorisk 6 månaders
praktik före inträdet med därtill hörande
betygssättning måste anses förfelat. Praktiken före inträdet
har mindre betydelse och då kommitterade icke ville
giva vitsord åt studentbetygen, hur skall man dä
kunna bedöma praktikbetyg. Vad finns det förresten
för garanti för att överhuvudtaget kunna få praktik
isynnerhet under lågkonjunktur. Talaren instämde i
kommitténs uttalande, att de unga ingenjörerna ej
borde utbildas till specialister men kunde ej finna, att
kommittén i fortsättningen av sitt yttrande varit
konsekvent i detta hänseende.
Talaren instämde även däri, att de studerande
böra få en grundlig utbildning i de grundläggande
naturvetenskapliga ämnesområdena. Detta vore
emellertid intet nytt och en rörande enighet torde
föreligga i sådant hänseende.
Talaren kunde icke instämma i den förment
överdrivna grundligheten, bestående exempelvis däri, att
de studerande "ofta" bibringats, exempelvis i
matematik, ett kunskapsmått, som gått långt utöver den
i praktiken arbetande civilingenjörens behov. Det
torde icke vara möjligt att exakt bestämma precis
vad var och en behöver, och det torde dessutom vara
så, att de studerande indirekt hava nytta av sina
matematikstudier, för inhämtandet av andra kunskaper.
Ä ena sidan framhålla de kommitterade, att stor
vikt bör läggas vid de matematiska ämnena men
samtidigt framhålles, att kursomfattningen bör vara
begränsad i möjligaste mån för de flesta studerande.
Kommitterades uppfattning om fusk och bluff
kunde talaren’ ej dela. Det torde ej bedrivas mera
fusk vid K. T. H. än på andra håll. Enstaka historier,
som för övrigt oftast äro diktade, få ej användas som
bevis för ett allmänt uttalande, att fusk är nödvändigt
för att kunna forcera sig igenom högskolan.
Studietiden borde f. n. ej utökas utöver fyra år.
I princip kunde instämmande ske däri, att en del
läroämnens omfång minskades, samt att större grad
av frivillighet medgåves men ej på långt när i den
utsträckning som kommitterade föreslagit.
Kommitterade föreslå exempelvis, att det skulle vara nog med
att ha åhört föreläsningarna och ha deltagit i
övningarna i begränsade delar av tillämpad matematik, i
kemi, ritteknik, rättskunskap, nationalekonomi,
teknisk hygien, industriell ekonomi, samt troligen i
gjuteriteknik, svetsning och elektroteknik. Man står
frågande inför sådant förslag oavsett svårigheten att
kontrollera såväl åhörande som deltagande i övrigt.
Det göres ett stort nummer av att de nyintagna
omedelbart efter inträdet skola "få känslan av" att
ha kommit till en teknisk läroanstalt. Man skall icke
dalta med teknologer. Det tycka de för övrigt icke
om. Det torde vara viktigare att studierna komma i
rätt ordning än att man bibringar den unge
teknologen en viss känsla. Försök ha tidigare gjorts med
förläggning av tekniska ämnen till lägre årskurser,
men med mindre gott resultat, varför omläggning
ånyo skett.
På ett ställe framhålles av de kommitterade, att
en utökning av studietiden är motbjudande därför
"att de unga tidigast möjligt med frisk och ogrumlad
fantasi i behåll må komma ut i det verkliga livet"
och på ett annat ställe rekommenderas ett avbrott
av studierna på vissa år mellan första och andra
etappen. Hur går det då med ovannämnda
önskemål?
"Skolmässigt" bedrivna studier påyrkas på flera
ställen i de kommitterades yttrande, och talaren
ställde sig frågande inför denna ofta förekommande
starka tryckning pä det skolmässiga.
Kommitterade hade påtalat oegentligheter i
tidtabellen. Denna är emellertid omöjlig att få idealisk,
varom tidtabellskommittén torde kunna vittna.
Det kan f. ö. vara ifrågasatt, om en jämn
belastning av varje veckodag vore att förorda. Ett större
antal föreläsningar än 4 st. %-timmar pr dag eller
18 pr vecka har man i görligaste män sökt undvika
vid tidtabellens uppgörande.
Faran av dubbelläsning fann talaren betydligt
överdriven.
Kommitterades förslag att medgiva
formelsamlingars och uppslagsböckers medtagande vid tentamina
kunde i många fall vara nyttigt och torde i rätt stor
utsträckning tillämpas, men man bör ej vänja sig
att lita för mycket på formler. Ett tryckfel kunde
för övrigt vara minst lika farligt som ett minnesfel.
Huvudsaken är, att man förstår vad man studerar
och det kan mången gång vara farligt att blint lita
på formler.
Kommitterades meddelande, att lärare, som pä
grund av framställning funnit sig nödsakad att vid
tentamen tillåta användningen av handböcker, gjort
problemen svårare än nöden krävt, hör icke hemma
208
26 juni 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
