Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 21. 22 maj 1937 - Dagens kraftfrågor, av E. Upmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Ti dskrift
Jag nämnde nyss, att träsliperierna äro den ur
energisynpunkt största enhetliga förbrukargruppen.
Ser man däremot på företagarna äro Stora
Kopparbergs Bergslags a.-b. och Uddeholms a,-b. jämte
S. J. de största energikonsumenterna i landet.
Järnvägselektrifieringarna skola fortsätta, denna
gång med linjerna Ånge—Bräcke—Långsele, Bräcke
—Östersund och Göteborg—Uddevalla med nya
inmatningsstationer i Bispgården, Östersund och
Uddevalla. Energitillförseln skall i samtliga fall ske från
Vattenfallsstyrelsens nät. En särställning härvidlag
intas av Östersundslinjen. Här erfordras nämligen
en icke mindre än ca 100 km lång ny kraftledning
Bispgården—Östersund, vilken skall utföras för 77
kV spänning. Genom en kortare ledning Östersund
—Hissmoforsen erhålles förbindelse med Hissmofors
a.-b:s kraftverk vid Hissmoforsen. Detta utvidgas
nu med ett aggregat om ca 9 000 kW för samarbete
med Vattenfallsstyrelsen. Ett dylikt samarbete gei
den nya linjen Bispgården—Östersund ett helt annat
ekonomiskt berättigande än med enbart järnvägens
kraftuttag.
Vattenfallsstyrelsens centralblocks
energiomsättning har nu vuxit till 1900 mill. kWh och
Norrlandsblockets till 400 mill. kWTh. Styrelsens
energireserver i outbyggda vattenfall kunna beräknas till:
i södra Sverige och nedre Norrland 3 100 mill. kWh,
i övre Norrland 6 500 mill. kWh. Krafttillgångarna
äro således mycket betydande i förhållande till det
aktuella behovet. Enbart krafttillgångarna i nedre
Norrland, som uppgå till 2 700 mill. kWh, motsvara
dubbla den krafttransport från Norrland till
Centralblocket, som kommer att äga rum 1960 enligt
generaldirektör Granholms utredning. Dessa utomordentligt
stora reserver motsvara procentuellt mer än väl
styrelsens nuvarande andel av landets energiproduktion.
Kvalitativt torde dessa tillgångar icke vara
underlägsna motsvarande outbyggda vattenfall tillhöriga
andra intressenter utan snarare tvärtom. Säkert
gäller detta om man ser på styrelsens samtliga
tillgångar i Norrland. Trots detta äro tillgångarna
enligt styrelsens uppfattning icke tillräckliga utan
man begär nu tillstånd att öka dem i nedre Norrland
med ytterligare 10 % genom inköp av
Torpshammar-fallen i Gimån, ett biflöde till Ljungan. Genom goda
regleringsmöjligheter anser man sig på den 140 meter
höga fallsträckan i två anläggningar kunna uttaga en
effekt av ca 85 000 kW och en årlig energimängd av
380 millioner kWh. Säljare äro ett flertal till
Svenska cellulosa a.-b. anslutna företag. I köpet ingå ett
par äldre kraftstationer om sammanlagt ca 5 000 kW,
vilka framdeles icke komma att användas. Det
avtalade priset är 4,3 mill. kronor, vilket är många
gånger högre än ett normalt naturkraftpris för ett
motsvarande energibelopp. För en köpare, som
verkligen behöver ifrågavarande fallkomplex, kan ett
avsevärt högre pris än det normala naturkraftpriset
givetvis vara motiverat med hänsyn till gynnsamma
utbyggnadsbetingelser. Från säljarnas synpunkt är
ett jämförelsevis högt pris motiverat med hänsyn till
de i köpet ingående kraftstationerna, vilka i
säljarens — men däremot icke i köparens — hand
representera ett icke obetydligt värde.
Sammanlagt har styrelsen hittills köpt vattenfall i
Norrland för ca 15 mill. kronor. Av de inköpta fal-
len äro nu Norrfors och Sillre utbyggda och
Stadsforsen är under utbyggnad. Härigenom och genom
de sänkta räntesatserna ha visserligen
ränteutgifterna för de outbyggda fallen kunnat nedbringas, men de
uppgå fortfarande till ett betydande belopp. Genom
köpet av Torpshammarfallet komma de åter att
stegras väsentligt, vilket i en eller annan form måste
bäras av Centralblockets abonnenter. Intill tidpunkten
för verkets utbyggande resulterar alltså inköpet i
höjda räntekostnader och även efter utbyggnaden
kommer köpet att återverka, därigenom att
tidpunkten, för de övriga inköpta vattenfallens utbyggnad
förskjutes framåt i tiden och därigenom även tid
punkten då de kunna bliva räntebärande. Det kan
visserligen sägas att räntorna på ett
Torpshammar-köp, ca 150 000 kronor per år, äro obetydliga i
jämförelse med Centralblockets omsättning, men till
jämförelse kan exempelvis nämnas att detta belopp
motsvarar hälften av skillnaden i årskostnad
mellan en 132 och en 220 kV ledning Stadsforsen—
Västerås.
Till hösten stundar ny allmän fastighetstaxering.
Förarbetena äro redan i gång. I proposition till årets
riksdag har framlagts förslag till vissa förtydligande
ändringar av anvisningarna i kommunalskattelagen
för taxering av vattenfall m. m. Några ingripande
förändringar lia icke nu ansetts böra vidtagas i den
under utveckling varande värderingsmetoden, eller
snarare metoderna, anläggningskostnads- och
avkastningsmetoden, varav den senare har förfäktats av
Vattenkraftföreningen. Med tillfredsställelse noteras
departementschefens yttrande: "Jag håller emellertid
för sannolikt, att det för en riktig förståelse av
anläggningskostnadsmetodens innebörd och för en
riktig tillämpning av denna ofta kan vara av värde
att ur kontrollsynpunkt beakta de resultat, vartill
en följdriktig användning av avkastningsmetoden
skulle leda". Yttrandet antyder, i överensstämmelse
med föreningens uppfattning, att ett slaviskt följande
av anläggningskostnadsmetoden kan leda till
avsevärt felaktiga resultat.
Föredragshållaren har i denna revy ansett sig icke
behöva ingå på de tekniska framstegen på
vatten-kraftområdet, då dessa ingående belysts vid ett par
föredrag häromdagen i Stockholm. Ej heller skall
här lämnas någon redogörelse för kraftfrågornas
utveckling ute i världen eller för de intressanta
spörsmål som voro uppe till behandling vid
världskraftkonferensen i Washington i höstas. Det skall dock i
förbigående påpekas att kraftförsörjningen i Finland nu
synes utveckla sig efter analoga linjer med
utvecklingen i Sverige med statliga och privata kraftsystem
vid sidan av varandra. Liksom Finlands näringsliv
i övrigt befinner sig även dess kraftindustri i mycket
snabb expansion och landets per capita produktion
av elektrisk energi synes nu ligga före de stora
industriländerna i Europa men efter Norge, Schweiz
och Sverige.
Det kan möjligen förefalla som om jag i det
föregående alltför ingående berört motsättningarna mellan
de statliga och privata kraftföretagen, i synnerhet
som det från de närmast berörda parternas sida f. n.
torde föreligga önskemål att i stamlinjefrågorna låta
bero vid det inträffade och gå vidare på nu före-
26 juni 1937
217
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
