Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 21. 22 maj 1937 - Dagens kraftfrågor, av E. Upmark - Den högre tekniska undervisningen, diskussionen av Mekanisternas yttrande (forts.), av E. Hubendick och Albert Engvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tekmsk Tidskrift
slagna vägar. Med hänsyn till frågornas stora
principiella betydelse och att de äro avgörande för
landets framtida kraftförsörjning har jag emellertid med
tanke på framtiden ansett det vara angeläget att de
bliva jämförelsevis ingående belysta vid detta tillfälle.
De brydsamma tiderna ute i världen ha föranlett
vår nation att se om sitt hus ur försvarssynpunkt.
Även kraftföretagen måste numera direkt intressera
sig för denna fråga. Deras talan har med stort
intresse förts av Vattenfallsstyrelsen, som vid flera
tillfällen påyrkat anskaffandet av luftvärn vid de
betydelsefullaste kraftverken. Styrelsen har även gått
i spetsen för en med hänsyn till luftskyddsfrågan
avpassad konstruktion av nyanläggningar. Den i
dagarna framlagda luftvärnsutredningen har bringat
ökad klarhet i frågan om dispositionsrätten till
luftvärnsgåvor. En av kommitténs ledamöter, kapten
Richard Åkerman, kommer under årsmötet att beröra
dessa frågor. Vattenkraftföreningen undersöker f. 11.
möjligheterna att med vederbörande militära och
civila myndigheters benägna bistånd anordna en kurs
i luftskyddstjänst för föreningens medlemmar. Planen
befinner sig fortfarande på ett preliminärt stadium,
men har mötts av ett mycket stort intresse.
Den högre tekniska u ndervisn ingen.
Diskussionen av Mekanisternas yttrande.
(Forts. fr. sid. 211.)
Efter i föregående häfte publicerade anföranden
följa här repliker och kompletteringar.
Hr Velander: Hur få de studerande att läsa de av
hr Björklund förordade kompendierna? Svar: genom
tentamina.
Hr Wessblad: Lärare och tjänstemän med
tillämpningsämnen böra hålla sig à jour med tekniken, t. e.
vart 5: e år. Professorerna böra förnya och
komplettera sina föreläsningar. — Det måste bli ett mer eller
mindre godtyckligt urval, om icke alla kompetenta
sökande antagas.
Hr Grabe bestred möjligheten av att på 4 år göra
en forskningsingenjör.
Hr Borelius: Extra tentamensperiod mitt i terminen
önskvärd. Längre och flera tentamensperioder
lämpligt.
Hr Hubendick: Föreläsningstimmarnas antal är
bestämt av kungl, maj:t och det är för att få detta
minskat, som kommittén avgivit sitt yttrande. Värdet
ligger i att synpunkterna och önskemålen komma ifrån
Svenska teknologföreningen, Industriförbundet och
liknande institutioner.
Hr Velander: Utbildningen av affärsingenjörer bör
ske genom samarbete med Handelshögskolan.
Professor E. Hubendick (skriftligt inlägg efter
diskussionen): Jag är tacksam att jag fått tillfälle yttra
mig efter diskussionens slut.
Jäg vill då först och främst påpeka att
kommitterade icke i något avseende haft den ena eller andra
personen i tankarna, då vi utarbetat våra förslag. Vi
ha endast sökt framställa sådana allmänna och
speciella önskemål, som vi ansett vara till gagn. Någon
nedgörande kritik av undervisningen, som herr
Kreüger säger, ha vi ej kommit nied.
Jag vågar även tro, att professor Kreügers kritik
ej blivit sådan den nu blivit, om tillfälle funnits för
honom att noggrannare genomläsa och övertänka vårt
förslag, ty jag har anledning tro att våra strävanden
i flera avseenden gå i åtminstone samma riktning.
Av flera talare har kritiserats förslaget att
eftersträva att alla kompetenta sökande intagas. Jag kan
ej instämma däri. Vill man till gagn för vårt land
taga reda på den tekniska begåvning, som kan vara
tillfinnandes hos vårt folk, kan man ej av
studentbetyg avgöra, huruvida en teknisk begåvning finnes
förborgad hos en ung man, det är nödvändigt att i
stället giva denna begåvning tillfälle att spränga sin
puppa. Herr Grabes farhåga att laboratorierna ej
skulle räcka till, om alla kompetenta sökande intagas,
är nog ej så farlig. Hed god vilja kan laboratoriernas
utnyttjningstid väsentligt ökas.
Herr Kreügers beriktigande att under perioden
1922—1928 i medeltal 80 % av de sökande vunnit
inträde torde i sin ordning erfordra det beriktigandet
att under perioden efter 1928 storleksordningen 50 %
av kompetenta sökande vunnit inträde.
Som herr Grabe säger har varje försök att beräkna
det framtida behovet av civilingenjörer misslyckats.
De komma nog även framdeles att misslyckas. Jag
tror därför, att man alltjämt kan säga som utgivaren
av industritidningen Norden, Pelle Lindell, sade, dä
högskolans omorganisation diskuterades i början av
detta århundrade och det vitt och brett ordades om
ett ingenjörsproletariat. Han sade: "Jag tror inte att
någon tar skada av att lära sig bli ingenjör. De som
äro för dumma för att vara det få väl ägna sig åt
något annat, dom kan t. e. bli tidningsskrivare som
jag." I detta skämtsamma yttrande döljer sig enligt
min mening mycken klokhet och sunt förnuft. Det
har för övrigt de förflutna decennierna visat.
Jag kan ej heller förstå, att ett intagande av alla
kompetenta sökande skulle innebära ett utkuggande
av en stor del av dem efter ett eller ett par år. En
läroanstalts uppgift är ej att godtyckligt pröva och
utkugga sina lärjungar. Dess uppgift är att bibringa
sina lärjungar de kunskaper läroanstalten har att ge.
Lyckas ej detta i mycket övervägande grad, är det
något fel hos läroanstalten. Kvaliteten hos de
färdig-utbildade lärjungarna är även väsentligen beroende
av läroanstaltens kvalitet. Det är ej riktigt av en
läroanstalt att bara skylla på de studerande och deras
"kvalitet".
Herr Kreüger klagar över, att vi endast kritisera
de nuvarande intagningsbestämmelserna men ej
föreslå något bättre samt håller före att de nuvarande
bestämmelserna äro synnerligen lämpliga. Jag vill
påstå motsatsen; de äro ej lämpliga. Det kommer
en dag, då en ökad kännedom om människans psyke
kommer att visa oss, att nuvarande
intagningsbestämmelser äro ett missgrepp. Som vi kommitterade äro
vanliga, enkla människor och långt ifrån allvetande
och allvisa, ha vi ej kunnat angiva andra
intagningsbestämmelser än att alla kompetenta sökande intagas.
Men jag anser det i varje fall vara ett steg framåt att
218
22 maj 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
