Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 22. 29 maj 1937 - Industriens brandförsvar, av Torsten Mohlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 6. Brandfarlig byggnad, som ingen brandkår kan rädda, om elden väl får spridning.
Ingenjör Stanzig, vilken innehar befälsställning vid
Wiens brandkår, framlägger följande här i korthet
relaterade synpunkter på släckningens teknik och
taktik.
En liter vatten binder vid förångning i runt tal 600
kcal. Under förutsättning att en
genomsnittstemperatur av 1150°C är rådande i brandrummet, utströmmar
från 1 kvm yta 3 000 kcal per minut. Om därför på
samma tidsenhet 5 liter vatten tillföres och förångas,
bör temperaturen gå ned till normalt tillstånd.
Villkoret härför anser emellertid Stanzig vara att vattnet
pressas in i det glödande kolets porer. För hastig
impregnering av trä och liknande fibrösa ämnen fordras
ett tryck av 10 atm. Släckningsstrålen, som måste vara
vuxen olika porositetstillstånd, skall därför träffa
eldhärden under utövande av ett statiskt tryck av 10
kg/cm. Detta motsvaras av en vattenhastighet av
31 m/s. Hastigheten i anslagspunkten är, förutom av
utgångshastigheten, beroende av
munstycksdimensionen och sprutavståndet. Med hänsyn till vanligen
erforderliga sprutavstånd kommer Stanzig till den
slutsatsen, att ett 15 mm munstycke med 11,5 kg
munstyckstryck ger det önskade resultatet. Munstycket
ger vid detta tryck ungefär 500 liter vatten per minut.
Ett 15 mm munstycke med 11,5 kg tryck skulle
således, enligt Stanzig, vara den lämpliga taktiska
enheten för en yta av 100 kvm och det vid olika
tillfällen erforderliga antalet strålar lika med
brand-objektets yta dividerad med 100. Man bör nog
till-lägga att dessa synpunkter endast kan gälla större
bränder. Temperaturen, 1150°C, visar att Stanzig
gjort sina beräkningar för storbrand.
Till en helt annan uppfattning om vattnets
användning har brandchefen i Fredriksberg (Danmark) F.
Folke kommit, sedan han tillsammans med ett par
andra fackmän gjort en del laboratorieförsök för att
utröna såväl brandens förlopp som släckningens
inverkan. Försöken grunda sig på den s. k.
bålväg-ningsmetoden, dvs. ett bål av viss bestämd storlek
och uppbyggt efter vissa principer tillåtes helt
förbrinna på en våg. Förhållandet mellan tid och
viktsförlust antecknas och med ledning härav uppritas en
kurva. Lutningen på kurvan är givetvis starkast
på mitten och man kan tydligt iakttaga tre olika
tillstånd under branden, för det första antändningen
och spridningen, då viktsförlusten per tidsenhet är
relativt ringa, för det andra den flammande branden,
då viktsförlusten per tidsenhet är stor, samt slut-
ligen glödbranden, då viktsförlusten per tidsenhet
åter sjunker för att så småningom gå ned till 0.
Genom att vid olika förbränningslägen och med
varierande vattenmängder ansätta släckningsstrålen,
nedsattes förbränningshastigheten och man får
"räddad material" av varierande storlek. Det visar sig
tydligt att vissa strålar äro elden överlägsna och giva
således rätt stora mängder "räddad material", medan
en ringa minskning av vattenmängden i en stråle,
som ansättes vid samma tidpunkt, kan resultera i att
bålet praktiskt taget brinner som om ingen
släckning ägt rum.
Det är synbarligen av synnerligen stor betydelse
för släckningsresultatet att man väljer en
"överlägsen" stråle.
Att tidpunkten för strålens ansättande är
avgörande för resultatet har praktiken sedan länge visat.
leke desto mindre är det intressant att se, hur en
viss stråle, om den ansättes då 75 % av bålet
återstår, kan giva en räddad bålrest av 70 %, medan
samma stråle, ansatt då 50 % av bålet återstår, ger
en räddad bålrest av endast 15 %. Ansättes strålen
då 25 % av bålet återstår har den praktiskt tagen
ingen inverkan alis. För att få effektiv verkan av
strålen, då 50 % av bålet återstår, måste
vattenmängden ungefär tredubblas.
Under brandens två första skeden, spridningen och
flammande brand, ökas successivt glödmängden. Eld-
Fig. 7. Skärm med uppsamlingskärl, använd vid
försök att fastställa hur vattenstrålar splittras.
29 maj 1937
231
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
