Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 22. 29 maj 1937 - Industriens brandförsvar, av Torsten Mohlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Det finnes emellertid en annan faktor, som i
praktiken har avgörande betydelse, nämligen rörligheten.
På grund av lagliga bestämmelser angående
normalkopplingar för tryckslang, användes i vårt land
huvudsakligen 63 mm slang. Denna ganska grova
slang blir vid höga tryck mycket ohanterlig och är
även ömtåligare för sprängning än en smalare slang.
Vi få därför vara tacksamma om vi kunna hålla om-
kring 6 kg munstyckstryck, vilket jag skulle vilja
angiva som normalt för ett gynnsamt arbetsresultat,
dock hellre något över 6 kg än under. (Wiens
brandkår använder 51 mm slang och kan därför utan
olägenhet begagna högre tryck.) Rörlighet, dvs.
möjligheten att snabbt applicera vattnet på önskad plats,
spelar en stor roll. Man vinner inget på att öka
trycket, om man därigenom minskar rörligheten,
vilket är fallet vid begagnandet av grov slang.
Om bestämmelsen angående norn^lkoppling är bra
ur samarbetssynpunkt, är jag däremot ej övertygad
om, att den är lycklig ur släckningsteknisk synpunkt.
Munstycksdimensioneringen är av mycket stor
betydelse för ett gynnsamt resultat. Vid
utomhus-bränder, t. e. brädgårdar, äro grova munstycken, 18
mm och större, att föredraga. Man har vid öppna
bränder ej sainma behov av rörlighet som vid arbete
inomhus. Det med grova strålrör och höga tryck
förenade höga reaktionstrycket och svårigheterna att
böja slangen har därför vid öppna bränder mindre
betydelse. Däremot är det av vikt att strålen
förmår övervinna det starka drag, som vid stora öppna
eldsvådor alltid uppstår på grund av
luftomsättningen. I det avseendet är den grova strålen
betydligt överlägsen. Vid öppna bränder är därför en grov
stråle att föredraga framför två finare, som
tillsammans giva samma vattenkvantitet. De senare
splittras nämligen lätt av draget och vattnet når ej
eldhärden.
Vid inomhusbränder är i allmänhet
det motsatta förhållandet lämpligare.
Då elden är kringgärdad av murar och
tak har man ej att räkna med så starkt
drag. Den smalare strålen når därför
sitt mål och då är det givetvis
fördelaktigt att få vatten på två punkter allra
helst som slangarna samtidigt bliva
lätt-hanterligare. För större
inomhusbränder är i allmänhet 14 mm munstycken
lämpliga, för mindre är 10 mm fullt
tillfredsställande.
Man får dock under inga
omständigheter öka munstycksdimensionen på bekostnad
avtrycket. Vattentillgången, sprutans kapacitet och
slangledningens längd utöva också inflytande på
möjligheterna att variera munstycksdimensionen.
Vid mycket korta sprutavstånd kan vattnet med
fördel splittras i munstycket med s. k.
spridarmunstycken, en tendens som gör sig mer och mer
gällande och som visat sig nedbringa vattenskadorna.
I samma avsikt arbetas det på skumsläckningens
utveckling. En fulländad skumsläckningsteknik skall
säkert kunna giva mycket vackra släckningsresultat
och framför allt, där vattenbrist råder, skapa en
metod, som hindrar det under sådana förhållanden
dyrbara släckningsmedlet att rinna bort. För närvarande
torde emellertid vid träbränder skummets
huvudsakliga uppgift vara som skydd utanför eldgränsen och
de fall, där skummet i detta hänseende kan göra
stora tjänster, komma säkerligen att ökas i och med
skumaggregatets frammarsch. Eldsvådestatistikens
orsaksgrupp "Brinnande grannrisk" talar sitt tydliga
Fig. 10. En allvarligt hotad träbyggnad räddas tack vare en välrustad brandkår.
29 maj 1937
233
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
